En anglicism (?) jag faktiskt gillar

Är inget jättefan av slappa översättningslån från engelska (jo jag vet att det är Så Språk Funkar och att man inte kan stoppa språkets utveckling och så vidare men jag kan inte låta bli att störa mig ändå). Men ett översättningslån, eller åtminstone nåt åt det hållet, som jag sett här och där de senaste åren tycker jag faktiskt är ganska kul. Nämligen uppbrott som en översättning av engelskans breakup. Här kan man t.ex. läsa: "Idén till boken föddes ur ett uppbrott, och en film om manliga strippor." Det framgår längre fram att det som menas med uppbrott är ett förhållande som tog slut.

På svenska.se ser man att Svenska akademiens ordlista (som inte per default inkluderar definitioner av ord) har en anmärkning gällande ordets betydelse: "det att hastigt lämna en plats". Svensk ordbok anger betydelsen "(hastigt) på­börjande av förflyttning från viss plats, ofta mötes­plats; ofta av mer el. mindre organiserad grupp personer". Substantivet uppbrott hör ihop med verbet bryta upp som enligt SO betyder: "lämna ett sällskap el. en till­fällig vistelse­ort".

Från den konventionella betydelsen, att lämna ett sällskap eller en plats, är det så klart inte så långt till betydelsen av breakup, alltså "avslutandet av ett parförhållande". Det är ju frågan om att någon lämnar någon, eller att två personer lämnar varandra kanske. Detta tillsammans med att orden innehåller väldigt liknande beståndsdelar, om än i omvänd ordning, gör att det känns väldigt logiskt. Också himla kul att man dammar av ett lite bortglömt ord på det här sättet.

den fulaste anglicismen jag vet

Ja, det finns många aspiranter på den titeln men en stark kandidat är Inte bara... som en klumpig översättning av engelskans Not only... . Exemplifierad här i GP (om den nya gångbron som planeras): "Inte bara kommer den vitalisera Lundbyvassen och Norra älvstranden." (Som dessutom innehåller ett exempel på hjälpverbet kommer utan att, något som fortfarande låter väldigt talspråkligt för mig, men jag antar att det håller på att bli ganska accepterat.)

Anledningen till att det stör mig så mycket är nog att den typen av formulering på engelska hör hemma i ett lite högre register, när det ska låta lite smart och bildat. Och sen försöker svenskar göra samma sak och bara tar formuleringen rakt av från engelska till svenska, där det bara låter knasigt. Lite platt fall där.

Man får så klart skriva som man vill o.s.v. o.s.v., (för fan, skriv texthelvetet på engelska och kör genom Google translate om du så vill) men jag skulle föredra exempelvis:

"Den kommer inte bara att vitalisera Lundbyvassen och Norra älvstranden."

Eller kanske:

"Inte nog med att den kommer att vitalisera Lundbyvassen och Norra älvstranden."

vispigt värre

Häromdagen såg jag på instagram ögonfransar beskrivas som "vispiga". Antar att det kommer från engelskans wispy som ofta används om ögonfransar (lösögonfranstillverkaren Ardell har t.ex. en modell som heter Wispies och en annan som heter Demi-Wispies). Har aldrig riktigt förstått vad wispy betyder men har väl tänkt att det betyder spretig eller nåt sånt? Wiktionary har dock definitionen: "Consisting of or resembling a wisp; like a slender, flexible strand or bundle". Och wisp har bl.a. betydelserna "A small bundle, as of straw or other like substance; any slender, flexible structure or group." och "A whisk, or small broom". Whisk kan ju bl.a. betyda visp så kanske är vispig inte helt fel som översättning.
 Ett par andra lite liknande och mer utbredda engelsk-influerade ordanvändningar inom skönhetsvärlden som jag stört mig en del på under åren är borste i betydelsen pensel (från brush, som betyder båda) och skir i betydelsen genomskinlig, med låg täckningsgrad (sheer). Är dock osäker på det där med borste och pensel. Saken man påför maskara med känns inte direkt som en pensel, men saken man målar nagellack med är helt klart en pensel och inte en borste för mig.
 Och skir har jag haft dålig koll på vad det egentligen betyder men SAOL anger "genom­skinlig, tunn; spröd, öm­tålig" så... ja, jag hade kanske inget case där? SAOB-artikeln på samma ord är ganska spännande läsning. Antar att det är betydelsen 2 som är mest relevant här: "tunn, gles, genomskinlig, fin, spröd o. d.". Där verkar det ha använts om a) florstunna tyger, b) moln el. dis el. dimma, c) blad- och lövverk, d) mönster på glas o.d. i betydelsen lätt, luftig, graciös, och slutligen e) " bildl., med abstrakt huvudord (särsk. betecknande känsla l. stämning o. d.): spröd, skör, fin, ömtålig, vek, flyktig, eterisk". Dock ej om nagellack med irriterande dålig täckningsförmåga.
 I en modekatalog jag fått hem nyligen verkade nån copywriter (eller vilka det nu är som skriver de där texterna) ha fått dille på ordet delikat. Det verkade dock inte användas i betydelsen "smarrig" som är den betydelse jag lärt mig. Nu har jag slängt katalogen men tror det bland annat talades om delikata mönster, där mönstren som avsågs var små prickar och tunna ränder på olika neutrala färger. Får väl gissa att det var engelskans delicate som låg bakom där. Ett ord som verkar dela några av sina betydelser med skir enligt ovan: ömtålig, lätt, graciös, spröd, fin o.s.v.. Så det hade ju kunnat vara ett alternativ. Nu ska jag sluta gagga och gå lägga mig.

DE EEEE INTE EN TRIFTONG WÄÄÄRGH

En gång såg jag På spåret och staden de var på väg till var Seoul. En ledtråd var att det var "världens enda huvudstad med en triftong i namnet". Eftersom jag hört samma missuppfattning nån annanstans nyss så tänkte jag att jag måste skriva ett surt blogginlägg om det! Obs är ej lingvist så det kanske blir lite fel nånstans och det kommer att bli väldigt Wikipedia-baserat (tar villigt emot kritik).
En diftong (länk till engelska Wikipedia-sidan) är alltså när man har en glidning mellan två vokaler inom en stavelse. Standardsvenska anses oftast inte ha några diftonger men engelska har några stycken, som i orden cow eller high. Dessa har, för att försöka jobba med IPA, glidningar från [a] till [ʊ] respektive från [a] till [ɪ]. En triftong är samma sak fast man har tre vokaler med glidningar mellan, fortfarande i samma stavelse. Triftongernas existens i engelskan verkar vara lite omdebatterad men engelska Wikipedia-sidan anger t.ex. det engelska ordet fire, uttalat med "received pronunciation" alltså sån där engelsk fin-engelska (tänk Stephen Fry), som ett exempel. Det skulle då ha en glidning från [a] till [ɪ] till [ə]. I spanskan ges sista stavelsen i ordet Uruguay som ett exempel, med glidningen [u] till [a] till [i].
Det är alltså, hursomhelst, helt och hållet en fråga om uttal. Att ordet Seoul stavas med tre stycken bokstäver som oftast brukar beteckna vokalljud i rad är inte relevant i sig. Namnet brukar väl ofta uttalas som en stavelse med nån sorts diftong i mitten. Tror att engelskspråkiga uttalar det homofont med soul, och vi svenskar säger nåt i stil med /söul/. Tror det var ganska vanligt att stava det Söul här i Sverige förr i tiden, förresten? Det ursprungliga koreanska uttalet är dock tvåstavigt [sʌ.ul] (källa engelska Wikipedia-artikeln om Seoul, punkten betecknar stavelsegräns) och där finns varken triftonger eller diftonger i sikte. I stavningen med romerska bokstäver betecknar eo den första vokalen och u den andra.
Kan tycka att det är lite småkonstigt att detta slank igenom med tanke på att Fredrik Lindström är språkvetare i grunden och supposedly var antagen som doktorand i nordiska språk vid Stockholms universitet? Men fonetik kanske inte var hans grej, eller så hade han annat för sig än att faktagranska frågorna.

"jag älskar dig"

Försökte titta lite på den där SVT-serien som har kommit, Bonusfamiljen. Stängde av efter nåt halvt avsnitt, kanske försöker igen senare men orkade inte just då. Inte för att det var helt värdelöst sådär men jag tycker det är rätt jobbigt att titta på teve och film överlag och när det är svenskt så är man ju alltid mer uppmärksam på halvkass dialog och andra tonmissar, vilket gör det ännu jobbigare. En annan sak som ledde till att tålamodet tog slut var den höga förekomsten av en av de absolut sämsta amerikanska kulturimporterna till Sverige, nämligen det här med att folk ska säga "jag älskar dig" i tid och otid.
Jag vet inte när det hände men tydligen är det En Grej i barnfamiljer nu att man ska säga det till sina barn hela tiden? Och att barnen ska lära sig säga det själva, innan de ens kan prata ordentligt och desto mindre konceptualisera olika komplexa känslor. Antar att tanken är att det liksom ska sätta sig i ryggmärgen på nåt sätt, usch.
Nu verkar det användas som... hälsningsfras, i princip? Folk slänger ur sig det i slutet av telefonsamtal. Det var nåt utbyte mellan en far och en son i mellanstadieåldern där det verkade yttras tre gånger under en halv minut. Pappan (i färd med att lämna sonen på skolgården): Hejdå, jag älskar dig. Förresten, här får du en tidig födelsedagspresent! Sonen: Tack! Jag älskar dig! Pappan: Älskar dig med, varsågod! – Ja kanske inte riktigt så men det kom så många samtidigt att jag knappt hängde med.
Det svenska uttrycket känns mycket sämre lämpat för att strösslas omkring som konfetti, också. "I love you" flyter liksom bara av tungan, ajlöööhju. Medan ordet älska har det där aviga konsonantklustret i mitten så det liksom fastnar i munnen. Plus att jag typ tänker på Tommy Nilsson eller nån när jag hör det. Och så ska det vara! Det ska inte vara nåt man häver ur sig hursomhelst, hör ni det ungdomar. Detta inlägg sponsrades av metylfenidat och för mycket koffein.

Stämning

brådskande terminologiska spörsmål

Det verkar råda lite begreppsförvirring kring olika ögonformer och vad de heter, på engelska och på svenska. Det här med hooded eyes har jag fattat som när det där hudvecket ovanför ögonlocket liksom går nästan ändå ner till fransraden, när man tittar vanligt rakt framåt utan att spärra upp ögonen, så att man inte ser så mycket av själva ögonlocket. Vilket oftast gör att ögat uppfattas som lite smalt och avlångt. Typ som på Jennifer Lawrence eller Blake Lively, som väl är två av de vanligast nämnda exemplen. Men nu verkar nästan alla påstå att de har hooded eyes? Ja, det är väl en gradfråga (de flesta har väl nån sorts liten veckbildning där det rörliga ögonlocket börjar, men på en del är det mer framträdande). Tycker i alla fall att man får dra gränsen ganska långt ner annars blir det liksom lite meningslöst?

Här är i alla fall en som har hooded eyes

Sen när det gäller vad hooded eyes ska heta på svenska råder det anarki. "Hängande ögonlock" läste jag i en skönhetsblogg, och efter en ganska slapp googling verkar varianter på hängande/hängiga ögon/ögonlock dominera bland de som över huvud taget har försökt översätta det. Tycker inte det känns som en jättelyckad översättning. Hängande ögonlock låter mer som ... ja, hängande ögonlock liksom, att man har tunga ögonlock som hänger ner.
En annan bloggare använde "djupt liggande ögon" som översättning. Det verkar väl rimligt att "djupt liggande ögon" motsvarar engelskans deep set eyes, vilket oftast verkar betyda "ögon med tydligt markerad globlinje". Det står ju lite i motsatsförhållande till hooded eyes, eftersom den där "kåpan"/vecket har en tendens att ligga över globlinjen och dölja den. Eller ja, det kanske är möjligt att ha nån sorts konstig kombination av båda, det finns så många konstiga varianter när det gäller ögonform. Hooded eyes och deep set eyes är i alla fall två olika saker, så djupt liggande ögon tycker inte jag är en särskilt lyckad översättning av hooded eyes.
Vad ska man kalla hooded eyes på svenska, då? Tja, ingen aning egentligen. Kåpförsedda ögon? Behuvade ögon? Luvögon? Ögon med framträdande hudveck? Äej, jag kommer inte på nåt bra. Nån borde komma på några bra alternativ och arrangera en omröstning.

archipelago

Det verkar väldigt vanligt att man använder engelska archipelago som översättning till det svenska ordet skärgård, som ju folk ofta har anledning att säga speciellt på sommaren. Lite konstigt att man bemödar sig med att säga ett sånt långt tjusigt grekiskt ord hela tiden, eftersom det inte ens betyder skärgård? Från engelska Wiktionary (160821):

archipelago ‎(plural archipelagos or archipelagoes)

1. (collective) A group of islands.
2. Something scattered around like an archipelago.

   The Gulag Archipelago

Begreppet archipelago innefattar alltså inte aspekten att det är just en grupp av öar som ligger längs med en kust, vilket väl ändå är ganska centralt i begreppet skärgård? På svenska Wiktionary så anges i och för sig skärgård som den enda översättningen av engelskans archipelago. Och okej, alla översättningar måste väl inte vara exakta så länge de förmedlar ungefär vad man vill säga, men jag skulle inte gissa på att det är särskilt naturligt för en person från ett engelskspråkigt land att prata om the archipelago (vilken ögrupp då, liksom?) på samma sätt som svenskar pratar om skärgården. Skulle väl låta lite mer avslappnat att bara säga the islands eller nåt i den stilen, tänker jag. Ja, jag ville bara få detta ur mig.