Jaha så har det blitt strul med Försäkringskassan, hoppas verkligen den där sjukanmälningsblanketten de påstår att de skickat kommer imorgon för annars kommer allt att bli så jähähähähävla krångligt eftersom jag ska resa bort och afedjgkagkjöargd rövennnnnn.
Tänkte börja göra den här 100 frågor-grejen som alla Nöjesguiden-bloggare håller på med, bara för att jag kan såklart. Så får vi se om jag blir lite gladare.
1. Hur gammal är du om fem år?
Nästan 36. Tja... det är som det är :/
2. Vem tillbringade du minst två timmar med i dag?
Ingen
3. Hur lång är du?
Typ 1.68 meter
4. Vilken är den senaste filmen du sett?
Hmm... jag brukar se filmer på Netflix ibland, det kan ha varit Liftarens guide till galaxen jag såg senast. Ville se om den för att se vad jag skulle tycka så här tio år senare, den var faktiskt lite bättre än jag mindes den (var nog inte så impad första gången).
5. Vem ringde du senast?
Mamma måste det ha varit (det är nästan bara henne jag pratar med på telefon)
6. Vem ringde dig senast?
Nån telefonförsäljare, får minst två såna samtal om dagen >:/ Svarar aldrig på okända nummer om det inte verkar vara nån myndighet eller liknande som ringer.
7. Hur löd det senaste sms:et du fick?
"+46910452719 har ringt dig men lämnade inget meddelande, klicka på numret för att ringa tillbaka. Mvh 3"
8. Föredrar du att ringa eller skicka sms?
Beror lite på sammanhang, ungefär lika totalt sett kanske. Det kan såklart kännas jobbigt att prata med nån man inte känner så bra men jag är inte så jättebra på att formulera mig i sms-form heller.
9. Är dina föräldrar gifta eller skilda?
Gifta sen -00, men då hade de redan varit ihop i uppåt 20 år.
10. När såg du senast din mamma?
För några veckor sen när jag hälsade på i föräldrahemmet.
Jaha det här var ju så lagom spännande. Är fortfarande sur.
torsdag 18 december 2014
styleby
Jag följer Columbines modeblogg litegrann, och idag hade hon lagt upp senaste omslaget till tidningen hon är medarbetare på, Styleby.
Inte för att vara hånfull men det här är verkligen det ultimata exemplet på att jag ej förstår mig på "mode". Tydligen är alltså "tredje dagen av vinterkräksjuka" en chic look nu? Grå hy, risigt hår, trött blick. Gammal noppig fleecejacka som hänger slött på axeln och signalerar att man inte orkar bry sig om nånting längre. Överlag är färgmättnaden i bilden så låg att det är svårt att avgöra om den är svartvit eller i färg och bilden är så kylig i tonerna att jag känner mig lite frusen. Om det är meningen att jag ska bli köpsugen av detta omslag så funkar det inte.
Förra omslaget då?
Tja, modellen ser aningens piggare ut i alla fall. Bakgrunden tillför lite färg och ger ett betydligt varmare intryck. Är dock inget jättefan av outfiten. Känner mig ibland som den enda som inte fattar vad det är som är så fantastiskt med såna där läderjackor i s.k. "bikerstil". Ända sen modebloggarnas gryning runt 2005–2006 så har det varit ett "måsteplagg" för alla och det är ju "så klassiskt", men jag tycker bara de ser kalla, stela, små och otrevliga ut. Jag antar att jag mest gillar stora ytterkläder som man kan gömma sig i. (Jeansjackor däremot, dem gillar jag. Men har inte ägt en sen jag var liten.)
Inte för att vara hånfull men det här är verkligen det ultimata exemplet på att jag ej förstår mig på "mode". Tydligen är alltså "tredje dagen av vinterkräksjuka" en chic look nu? Grå hy, risigt hår, trött blick. Gammal noppig fleecejacka som hänger slött på axeln och signalerar att man inte orkar bry sig om nånting längre. Överlag är färgmättnaden i bilden så låg att det är svårt att avgöra om den är svartvit eller i färg och bilden är så kylig i tonerna att jag känner mig lite frusen. Om det är meningen att jag ska bli köpsugen av detta omslag så funkar det inte.
Förra omslaget då?
måndag 15 december 2014
mentol-hatet
Läste om Maybellines nya släpp Dr. Rescue inom deras Baby Lips-serie på en skönhetsblogg. Baby Lips är alltså en serie olika doftsatta läppcerat med förpackningar i olika glada färgställningar. De släpptes i Sverige för ett tag sen och var väldigt hajpade och faktum är att jag har använt upp flera stift, alla i den blåa och den gula varianten (har köpt ett lila också, men det har en lite beigerosa färg och skimmer och en stark söt persikodoft vilket gör det lite mindre användbart för mig). Har tidigare i princip bara använt Lypsyl eller liknande billiga märken, men nu vill jag tydligen ha nånting aningens fräckare. Att jag gjort slut på flera stift kan ju visserligen bero på att de inte är så dryga, de är ganska mjuka och smöriga i konsistensen. Men jag har alltid behövt smörja in läpparna var femte minut ungefär (har svårt att tänka mig att den saken skulle bli bättre av att man köper dyra lyx-cerat, har nog mer med min vana att gnida läpparna mot varandra och andra personliga faktorer) så det blir ju ganska stor åtgång i vilket fall.
De nya Dr. Rescue ska hursomhelst vara extra vårdande. Så vad är då den hemliga ingrediensen? Mentol. Tillåt mig att himla med ögonen.
Nu ska jag få användning för denna personliga blogg och berätta hur mycket jag avskyr mentol i hudvårdsprodukter (tycker det passar bättre i tuggummi, eller mintchoklad) och framför allt i läpprodukter. Minns när jag råkade köpa en ansiktskräm från Neutrogena, smorde in ansiktet för första gången och fick den där karakteristiska otrevliga känslan som man inte vet om den är brännande eller kylande i hela fejan. Det stod inte i stor text på förpackningen att det var mentol i, jag hade behövt läsa igenom ingredienslistan, men det var eventuellt nåt lömskt kodord i stil med "refreshing" i större text. Har lärt mig att läsa noggrannare nu.
I just läpprodukter, speciellt cerat/läppbalsam, verkar det vara extra poppis att hälla mentol i parti och minut. De amerikanska märket Carmex, som var väldigt hajpat på svenska bloggar för några år sen om jag minns rätt, har mentol i alla sina produkter tror jag. Testade även nåt läppbalsam av märket Burt's Bees som visade sig ha mentol i, utan att det stod tydligt på förpackningen (det luktade visserligen väldigt gott av polkagris). Varför man vill imitera känslan av kalla läppar går verkligen över mitt förstånd. Jag får ofta ofrivilligt kalla läppar p.g.a. taskig blodcirkulation och det är inte en särskilt behaglig känsla, vill mest vira in hela huvet i en halsduk när det händer, men det vore tyvärr inte särskilt praktiskt.
Tror Carmex har haft nån slogan i stil med "The tingle means it's working". Snacka om att förolämpa kundernas intellekt. No it doesn't, it means you put fucking menthol in it liksom. Jaja det här inlägget blev lite onödigt långt om ett väldigt fånigt ämne, SÅ hemskt är det väl inte men lite störigt. Men i framtiden får olika hudvårdsföretag gärna skriva i hyfsat stor text på förpackningen att det är mentol i, så alla mentolälskare därute kan köpa den och resten av oss kan hålla oss undan.
De nya Dr. Rescue ska hursomhelst vara extra vårdande. Så vad är då den hemliga ingrediensen? Mentol. Tillåt mig att himla med ögonen.
Nu ska jag få användning för denna personliga blogg och berätta hur mycket jag avskyr mentol i hudvårdsprodukter (tycker det passar bättre i tuggummi, eller mintchoklad) och framför allt i läpprodukter. Minns när jag råkade köpa en ansiktskräm från Neutrogena, smorde in ansiktet för första gången och fick den där karakteristiska otrevliga känslan som man inte vet om den är brännande eller kylande i hela fejan. Det stod inte i stor text på förpackningen att det var mentol i, jag hade behövt läsa igenom ingredienslistan, men det var eventuellt nåt lömskt kodord i stil med "refreshing" i större text. Har lärt mig att läsa noggrannare nu.
I just läpprodukter, speciellt cerat/läppbalsam, verkar det vara extra poppis att hälla mentol i parti och minut. De amerikanska märket Carmex, som var väldigt hajpat på svenska bloggar för några år sen om jag minns rätt, har mentol i alla sina produkter tror jag. Testade även nåt läppbalsam av märket Burt's Bees som visade sig ha mentol i, utan att det stod tydligt på förpackningen (det luktade visserligen väldigt gott av polkagris). Varför man vill imitera känslan av kalla läppar går verkligen över mitt förstånd. Jag får ofta ofrivilligt kalla läppar p.g.a. taskig blodcirkulation och det är inte en särskilt behaglig känsla, vill mest vira in hela huvet i en halsduk när det händer, men det vore tyvärr inte särskilt praktiskt.
Tror Carmex har haft nån slogan i stil med "The tingle means it's working". Snacka om att förolämpa kundernas intellekt. No it doesn't, it means you put fucking menthol in it liksom. Jaja det här inlägget blev lite onödigt långt om ett väldigt fånigt ämne, SÅ hemskt är det väl inte men lite störigt. Men i framtiden får olika hudvårdsföretag gärna skriva i hyfsat stor text på förpackningen att det är mentol i, så alla mentolälskare därute kan köpa den och resten av oss kan hålla oss undan.
fredag 12 december 2014
okynnesshopping
Jaha idag gick jag till låtsasjobbet som vanligt och var sömnberövad och jävlig. Sen "gick jag i butiker" i Tornby (för er som inte är bekanta med Linköping så kan Tornby beskrivas som en asfalterad, fågelinvaderad öken med en massa butikslador typ Ikea, Rusta, Biltema, ICA Maxi, ett stort shoppingcentrum och en massa andra, och jag bor i närheten). Ibland när jag är sömnberövad brukar jag göra så för att hålla mig vaken istället för att gå hem och somna på nån olämplig tid. Nu sitter jag här och dricker te och har även ätit lite vetebröd, har haft lite magproblem och misstänker att det beror på för mycket fiber så jag tar en liten paus från min nya low carb-diet.
Skörd: Nagellacket "Comet in the Sky" från OPI:s julkollektion. (Tja, lämlar är väl till för att dödas antar jag...? Jag har inte sett det i butik förut utom i ett set med två andra lack, men Kicks hade det fristående och har dessutom klubbpris på OPI. Och det är jävligt fint och ganska unikt. Men lite märkligt ändå att jag som nästan bara köper "budget"-lack annars fått sån smak på OPI-lack, förra veckan hände samma sak med "Do You Have this Color in Stock-holm" och min OPI-samling består nu av hela fem stycken.) Lite billig hudvård (hade slut på ansiktstvätt och min ansiktskräm börjar också ta slut, så...) och en svart Wet 'n' Wild-kajal från ICA Maxi (älskar ICA Maxis skönhetsavdelning. Har redan tre av Wet 'n' Wild-kajalerna och man måste ju ha en svart, amirite?). Sen gick jag in på Rusta också för att kolla om de hade kvar en fånig grej som jag velat köpa, de hade inte kvar den grejen men jag kom ut med tre andra random grejer i stället. En ny vattenkokare för en femtilapp, en ögonskugga för 25 kr och ett sånt där "Caviar Manicure"-set (ville egentligen mest testa Ciatés svarta lack eftersom mina svarta lack har geggat ihop totalt). Häpp.
Tänkte skriva nåt självömkande om hur värdelöst mitt shoppingbeteende är och hur jag bara är några steg bort från att hamna på Lyxfällan men... skitsamma. Om jag får några pengar över innan jag åker till mina föräldrar över julen så ska jag köpa lite julklappar, har redan köpt ett par småsaker. Kul att köpa saker till andra också ju. hej svej
Edit: Eh jaha nu "klickade jag just hem" två OPI till från Kicks hemsida? Hjälp
Skörd: Nagellacket "Comet in the Sky" från OPI:s julkollektion. (Tja, lämlar är väl till för att dödas antar jag...? Jag har inte sett det i butik förut utom i ett set med två andra lack, men Kicks hade det fristående och har dessutom klubbpris på OPI. Och det är jävligt fint och ganska unikt. Men lite märkligt ändå att jag som nästan bara köper "budget"-lack annars fått sån smak på OPI-lack, förra veckan hände samma sak med "Do You Have this Color in Stock-holm" och min OPI-samling består nu av hela fem stycken.) Lite billig hudvård (hade slut på ansiktstvätt och min ansiktskräm börjar också ta slut, så...) och en svart Wet 'n' Wild-kajal från ICA Maxi (älskar ICA Maxis skönhetsavdelning. Har redan tre av Wet 'n' Wild-kajalerna och man måste ju ha en svart, amirite?). Sen gick jag in på Rusta också för att kolla om de hade kvar en fånig grej som jag velat köpa, de hade inte kvar den grejen men jag kom ut med tre andra random grejer i stället. En ny vattenkokare för en femtilapp, en ögonskugga för 25 kr och ett sånt där "Caviar Manicure"-set (ville egentligen mest testa Ciatés svarta lack eftersom mina svarta lack har geggat ihop totalt). Häpp.
Tänkte skriva nåt självömkande om hur värdelöst mitt shoppingbeteende är och hur jag bara är några steg bort från att hamna på Lyxfällan men... skitsamma. Om jag får några pengar över innan jag åker till mina föräldrar över julen så ska jag köpa lite julklappar, har redan köpt ett par småsaker. Kul att köpa saker till andra också ju. hej svej
Edit: Eh jaha nu "klickade jag just hem" två OPI till från Kicks hemsida? Hjälp
tisdag 25 november 2014
funderingar kring nedstämdhet och sånt
Jaha, tjo vad det var livat här då. Har känt mig lite trött den senaste veckan men idag har jag minsann varit uppe sen typ tretiden på natten och hunnit dricka te, se klart Extras på Netflix, snurra runt på stan och shoppa lite och springa ett ärende, sen springa hem och tvätta en stor tvätt och dricka te igen. Det var Linköpings enda soliga dag hittills i november så det var ju bra att jag kom iväg. Köpte mest trams men rekade lite inför julklappsshopping också.
Funderar lite över trötthet och depression och sånt i relation till mitt eget liv. Jag har alltid tänkt på mig själv som en person som inte blir/aldrig har varit deprimerad. Inte för att jag är särskilt peppig eller uppåt eller framåt i allmänhet, tvärtom, men mitt humör är nog ganska jämntjockt och jag har effektiva mekanismer för att skjuta bort jobbiga tankar. Fast jag tror jag har haft rätt dålig koll på hur jag mått också, eller jag har liksom aldrig riktigt funderat över hur jag mår jämfört med hur jag mått i andra perioder av mitt liv egentligen. Fram tills nu.
De senaste åren har jag nog haft mer dystra tankar, känner jag ibland. Men det kan ju ha med åldern att göra också. När man är i trettiårsåldern så inser man ju att jaha, nu ska man bara leva i några decennier till (om man har tur), två-tre av dem kanske blir helt okej och sen kommer kroppen och hjärnan att ramla ihop helt och hållet och... ja. This is it, tänk om det inte blir mer än så här, hela den grejen. Det är kanske naturligt att få ett annat tidsperspektiv, man har inte riktigt "hela långa livet" framför sig på samma sätt längre. Dessutom har man ju varit med längre och sett det mesta förut så man blir kanske mer svårimponerad. Jag kan uppleva nån sorts liten anhedoni ibland (mamma använder ordet anhedoni ofta så det är därför jag känner till det). Typ när jag målar naglarna så tänker jag ibland "jaha vad ska det här ens vara bra för" och när jag skrattar åt ett skämt så har jag nån sorts misstanke om att jag egentligen inte tycker det var särskilt roligt utan att jag bara vet att jag brukar tycka att den typen av skämt är roligt så jag skrattar på autopilot, den typen av känslor. Inte så det stör jättemycket, bara lite grann.
När jag gjorde min neuropsykiatriska utvärdering förra hösten pratade jag med en psykiater som ställde en massa såna där självutvärderingsfrågor för olika psykiatriska problem, bl.a. depression (typ "har du känt dig mer nedstämd än vanligt den senaste tiden" o.s.v.). Jag svarade nej eller motsvarande på allihopa men sen ansåg hon tydligen i alla fall att jag hade en lindrig depression. Hon ville ge mig en medicin som kunde "sätta lite fart på mig", hehe. DET kan jag förstå. Det har aldrig varit nån vidare fart på mig, direkt. I perioder kanske jag hållit en hyfsad aktivitetsnivå men jag har ju väldigt lätt att glida in i en passivitet, en sorts evig prokrastinering där jag inte verkar orka mer än att slösurfa på internet. Och inaktivitet kan ju vara ett av många symtom på depression så just den biten stämmer ju ofta in.
Vinterdepp har jag verkligen aldrig känt att jag lidit av, det har jag liksom haft som en del av min identitet på nåt sätt. Tycker ju snarare sommaren är jobbig med sin påträngande värme och sol och sina krav på glättighet som skaver mot hela min existens och omöjligheten i att klä sig på nåt vettigt sätt (kan inte klä mig om jag inte får ha strumpbyxor på mig). Vintern är förstås lite påfrestande för att man måste ta på sig arton lager kläder och kan inte gå ordentligt av rädsla för att halka, men hösten är en behaglig årstid vädermässigt och mörkret bekommer mig inte. Men förra veckan var jag så jävla trött och det kändes verkligen som om det hade med mörkret att göra på nåt sätt. Mamma säger att det kommer med åldern.
Sen häller jag ju i mig olika hormonreglerande mediciner så det påverkar väl också, ska som sagt bli väldigt spännande att se vad som händer nu när jag slutar äta p-piller. Jaja, jag mår väl okej i allmänhet. På sätt och vis är det skönt att humöret är lite mer dämpat. Om det nu ens är så stor skillnad, jag vet inte. Hursomhelst nu får jag snart gå och lägga mig, det ska bli hur skönt som helst.
Funderar lite över trötthet och depression och sånt i relation till mitt eget liv. Jag har alltid tänkt på mig själv som en person som inte blir/aldrig har varit deprimerad. Inte för att jag är särskilt peppig eller uppåt eller framåt i allmänhet, tvärtom, men mitt humör är nog ganska jämntjockt och jag har effektiva mekanismer för att skjuta bort jobbiga tankar. Fast jag tror jag har haft rätt dålig koll på hur jag mått också, eller jag har liksom aldrig riktigt funderat över hur jag mår jämfört med hur jag mått i andra perioder av mitt liv egentligen. Fram tills nu.
De senaste åren har jag nog haft mer dystra tankar, känner jag ibland. Men det kan ju ha med åldern att göra också. När man är i trettiårsåldern så inser man ju att jaha, nu ska man bara leva i några decennier till (om man har tur), två-tre av dem kanske blir helt okej och sen kommer kroppen och hjärnan att ramla ihop helt och hållet och... ja. This is it, tänk om det inte blir mer än så här, hela den grejen. Det är kanske naturligt att få ett annat tidsperspektiv, man har inte riktigt "hela långa livet" framför sig på samma sätt längre. Dessutom har man ju varit med längre och sett det mesta förut så man blir kanske mer svårimponerad. Jag kan uppleva nån sorts liten anhedoni ibland (mamma använder ordet anhedoni ofta så det är därför jag känner till det). Typ när jag målar naglarna så tänker jag ibland "jaha vad ska det här ens vara bra för" och när jag skrattar åt ett skämt så har jag nån sorts misstanke om att jag egentligen inte tycker det var särskilt roligt utan att jag bara vet att jag brukar tycka att den typen av skämt är roligt så jag skrattar på autopilot, den typen av känslor. Inte så det stör jättemycket, bara lite grann.
När jag gjorde min neuropsykiatriska utvärdering förra hösten pratade jag med en psykiater som ställde en massa såna där självutvärderingsfrågor för olika psykiatriska problem, bl.a. depression (typ "har du känt dig mer nedstämd än vanligt den senaste tiden" o.s.v.). Jag svarade nej eller motsvarande på allihopa men sen ansåg hon tydligen i alla fall att jag hade en lindrig depression. Hon ville ge mig en medicin som kunde "sätta lite fart på mig", hehe. DET kan jag förstå. Det har aldrig varit nån vidare fart på mig, direkt. I perioder kanske jag hållit en hyfsad aktivitetsnivå men jag har ju väldigt lätt att glida in i en passivitet, en sorts evig prokrastinering där jag inte verkar orka mer än att slösurfa på internet. Och inaktivitet kan ju vara ett av många symtom på depression så just den biten stämmer ju ofta in.
Vinterdepp har jag verkligen aldrig känt att jag lidit av, det har jag liksom haft som en del av min identitet på nåt sätt. Tycker ju snarare sommaren är jobbig med sin påträngande värme och sol och sina krav på glättighet som skaver mot hela min existens och omöjligheten i att klä sig på nåt vettigt sätt (kan inte klä mig om jag inte får ha strumpbyxor på mig). Vintern är förstås lite påfrestande för att man måste ta på sig arton lager kläder och kan inte gå ordentligt av rädsla för att halka, men hösten är en behaglig årstid vädermässigt och mörkret bekommer mig inte. Men förra veckan var jag så jävla trött och det kändes verkligen som om det hade med mörkret att göra på nåt sätt. Mamma säger att det kommer med åldern.
Sen häller jag ju i mig olika hormonreglerande mediciner så det påverkar väl också, ska som sagt bli väldigt spännande att se vad som händer nu när jag slutar äta p-piller. Jaja, jag mår väl okej i allmänhet. På sätt och vis är det skönt att humöret är lite mer dämpat. Om det nu ens är så stor skillnad, jag vet inte. Hursomhelst nu får jag snart gå och lägga mig, det ska bli hur skönt som helst.
lördag 8 november 2014
störigt
har ett irriterande problem just nu, nämligen att jag har bytt abonnemang men slarvat bort det nya simkortet jag skulle ha fått (eller så har jag inte fått det alls, enligt killen i supporten skulle det vara med i försändelsen med den nya telefonen och hörlurarna jag fick för flera veckor sen men jag såg inget simkort nånstans? argh) och nu har mitt gamla abonnemang stängts av (eftersom telefonnumret fördes över till det nya abonnemanget idag) så jag har ingen mobil alls. jag beställde ett nytt simkort för flera dagar sen men det kom inte idag fredag heller så då får jag alltså gå hela helgen utan fungerande mobil. vilket inte hade varit nåt problem normalt sett då jag bara pratar i telefon typ en gång i veckan och nästan aldrig messar, men JUST DENNA HELG befinner jag mig i en lite delikat situation där jag väntar telefonsamtal från en ny bekantskap som bara har mitt telefonnummer och inga andra möjligheter att kontakta mig (nej, inte nån ny "flört" eller liknande, det är lite speciellt men vill inte säga för mycket). argh. vad ska hen tro när hen bara får "numret ej tillgängligt" i öronen, att jag flytt fältet? åh det är så förargligt.
ja det finns väl inget jag kan göra, men det är bäst att det där simkortet dyker upp på måndag i alla fall.
plus att jag är irriterad av andra skäl och har missat sömntåget trots jättesömnberövad p.g.a. orsaker. ja ja godnatt. lär väl sova tills efter solen har gått ner nu :(
ja det finns väl inget jag kan göra, men det är bäst att det där simkortet dyker upp på måndag i alla fall.
plus att jag är irriterad av andra skäl och har missat sömntåget trots jättesömnberövad p.g.a. orsaker. ja ja godnatt. lär väl sova tills efter solen har gått ner nu :(
tisdag 4 november 2014
lubu what
Fattar inte riktigt hajpen över det här Louboutin-nagellacket.
Tycker mest att flaskan ser lite ful och... billig ut? Tror det är för att jag associerar den med några superbilliga kinesiska nagellack som säljs i en lågprisbutik jag brukar gå till ibland, flaskformen är lite liknande. Och den där långa spetsiga korken känns bara plojig för mig. Men sen är jag väl ingen förpackningsfetischist heller.
Ja ja, surt sa räven antar jag
Ja ja, surt sa räven antar jag
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)