dagens elaka tanke

Alltså den där "Västerbron" måste vara för stockholmska indie-band vad bohuslänska klipplandskap är för akvarellmålare typ?

Min nya favoritlåt

Alltså, jag älskar musiken som spelas i den här influencer-videon? Mellan ca 1:49 och 3:40 nånting (har spolat fram i videon nedan)

:')

Vet att musikupplevelser är så sjukt individuella så man kan ju tyvärr oftast inte dela med sig av dem. Den ena personen hör det finaste den hört i hela sitt liv och den andra hör... ingenting liksom. Det är lite sorgligt. Men det är nånting med det fjärde och sista ackordet i den där lilla upprepande ackordföljden. Varar bara en sekund, men det är så fint? Så melankoliskt men ändå så hoppfullt. Haha. Faller ofta för vissa små vändningar eller övergångar i musik?

hallå eller

Hej, bara tittar in för att berätta att jag lever och har hälsan. Fast förra veckan var jag lite magsjuk. Inte så jag kräktes eller nånting, bara var extremt känslig och liksom öm i magen och kunde inte äta och mådde småilla och sov bort två dagar. Jag hade ätit ostron på fredagen och tydligen hade det sålts ostron med vinterkräksjuke-smitta i under samma tidsperiod, så kan ju ha varit ett ovanligt milt anfall av det.
Annars mår jag väl ganska bra, antar jag? Förmodligen bättre än jag gjort i hela mitt vuxna liv. Eller, jag har haft mer energi än nånsin i alla fall, de här senaste två åren. Och när jag blev klar med studierna till slut så har jag liksom inte det oket hängande över mig längre och det har ju gjort sitt för humöret. Fast jag är också sur ofta, retlig. Arg över olika schemaläggningsproblem, att det är svårt att hinna med saker, speciellt träningen. Stör mig på, ja, min sammanboende. Tusen saker hon gör och säger går jag runt och retar mig på. Det känns så jävla ogint och taskigt av mig. Försöker ha nån sorts agree to disagree med mina känslor där, men ibland tär det lite på mig faktiskt.
Examensbeviset dök upp till slut (var och hämtade det samma dag som jag åt de där ostronen). Vet inte vad man ska säga. Jag är inte stolt, jag var en katastrof som student och det tog så absurt lång tid. Vad det nu var jag ville bevisa, när jag som ganska vilsen, ledsen och ensam 19-åring ansökte till programmet, lyckades jag väl snarare motbevisa. Men allt det där verkar spela allt mindre roll nu när det är klart, och allteftersom jag börjat få mer förtroende för min förmåga att genomföra egna projekt, och det är verkligen skönt att vara igenom. Tror verkligen att jag hade fått leva resten av mitt liv som en osalig ande om jag inte blivit klar. (Examen är alltså en civilingenjörsexamen/M.Sc. från Teknisk fysik och elektroteknik-programmet i Linköping, bara för att inte vara sådär jobbigt jävla kryptisk som jag hatar när folk är.)
Idag har jag varit på konstmuseet. Det var väl sådär, haha. Ingen verkar vara särskilt peppad på Göteborgs konstmuseum? Det ser ju fint ut utifrån men inuti är det mörkt och trist med såna här omysiga golvstående fläktar/luftfuktare eller vad det är i alla rum och massa halvtråkig gubbig konst. De tillfälliga utställningarna nu är dels nån tavla av Rembrandt som de fått låna och dels en som heter Girls Girls Girls som typ handlar om unga tjejers värld i selfiekulturen blabla. Vet inte riktigt vad jag tyckte om fotona och videon men det var fint med tavlor av ögonskugga och de små skulpturerna med pärlor. Slet åt mig några vykort och en anteckningsbok i giftshopen, det hör väl till.
Ja, det var väl allt

öurgh

Firar årets första dag med att vara bakfullare än nånsin och dessutom ha värsta dagen på min menstruation. Vaknade sju på morgonen i föräldrahemmet och tillbringade några timmar med att kämpa mot illamåendet på toan och i sängen (kräktes aldrig dock), sen lyckades jag glida in i en lätt sömn med täcket som en skön varm kokong runt min mensvärkiga kropp. Kom upp nån gång vid ett-två och har känt mig helt skör och skakig hela dagen.
Lyckades tvinga mig ut på en promenad i duggregnet när jag kommit hem igen, och det kändes riktigt bra. Gick längs med ån genom det småindustriella området där, vägen är inte upplyst så det var väldigt mörkt. Tänkte att jag inte har nåt emot den här årstiden alls egentligen. I alla fall när väglaget är bra. Gick runt ett tag inne på ett folktomt Willys, köpte en sån där 10-kronors Margherita-fryspizza, som uppiffad med lite rödlök och burkchampinjoner fick bli middag.
Det är väldigt skönt att julen är över, har känts ganska slitigt och stressigt på sätt och vis även om det så klart varit trevligt. Känns så fel att plötsligt vräka i sig mat när man vant sig vid en annan typ av kosthållning, och alkohol blir det uppenbarligen lätt för mycket av också. Har inte lyckats jobba så många timmar som jag borde heller. Och nu borde jag ta tag i en massa grejer men är inte särskilt peppad på det heller. Kanske kommer energin i morgon.

Suck

Idag när jag kom hem efter min shoppingrunda hade jag fått en avi på ett rekbrev från Linköpings universitet. Eftersom jag väntat hela hösten på nyheter gällande min examensansökan så sprang jag förstås ut igen för att hämta reket. Men Willys kunde inte lämna ut det eftersom det stod fel namn på avin (Emma i stället för Ebba, klassiker). Jag skulle komma tillbaka i morgon mellan nio och tre eftersom Posten hade öppet då så de kunde ringa dit och fråga. Oklart vad Posten ska bidra med i sammanhanget. De kanske måste ringa till universitetet och fråga i stället, så då får jag väl vänta i en vecka till. Ngghggghhhhhh jag vill inte väntaaaaaaaaaaaaaaaa!!!!!!!!!!!! :( :( :( Vet inte ens om det är examensbeviset liksom, kan ju lika gärna vara ett högtidligt avslag på ansökan p.g.a. den där teknikaliteten med överlappande kurser eller vad det var. Jaja, ska försöka dränka mina sorger så gott jag kan nu.
Uppdatering: Posten kunde inte göra nåt, jag får höra av mig till universitetet i stället. Antar att det är lika bra ifall de hade skrivit fel namn på själva det eventuella examensbeviset också. Avreagerade mig på F och han sa att de gjort samma fel med hans examen också. Alltså varför måste de ens skriva av mitt namn manuellt, det finns väl redan i en massa databaser överallt? Så mycket som är oklart med det här. Men är inte lika frustrerad längre, det får väl ta den tid det tar. Var så koffein-stirrig igår bara, och sen blev jag så uppspelt över det där brevet att det kändes som värsta besvikelsen när jag inte kunde hämta ut det. 

20 timmar i Stockholm

Nu blir det ett sånt där tråkigt dagboksinlägg eftersom jag varit i Stockholm. Hade inte varit där på över 10 år. Det är en ganska exotisk plats för mig, känns verkligen som Storstaden. Vill inte bo där men det har ändå nåt visst. Nu hann jag inte se så mycket eftersom jag kom dit igår eftermiddag och tog tåget därifrån i förmiddags. Jag skulle på julbord på en sån där båt under kvällen och bodde på hotell vid Karlaplan. Tog tunnelbanan kors och tvärs genom den julpyntade stadskärnan (var inget promenadväder tyvärr, men åka tunnelbana är ju också spännande) och hann gå lite i butiker också och kände mig allmänt peppad på livet.  Nu har jag kommit tillbaka till ett slaskigt Göteborg med omnejd och känner mig faktiskt lite sådär efter-rese-deppig. I punktform:
- Innan avresa kom några killar i 25-årsåldern med kamera och mikrofon fram till mig på Göteborg C. De höll på med ett videoprojekt som handlade om vad folk är villiga att göra för tusen spänn, och ville erbjuda mig en tusenlapp plus biljettkostnad för att åka till Stockholm och säga hej till deras kompisar. Jag sa att jag ändå skulle dit och frågade var kompisarna bodde, men fick tacka nej till slut eftersom jag hade för lite tid. De sa god jul och jagade vidare.
- Hittade en hel lakritsbutik i gallerian Fältöversten så det var väl dags att köpa julklapp till pappa helt enkelt. Har gett upp att försöka köpa nåt annat än "lyxig lakrits" till honom, han är hopplös. Han uppskattar det knappt ens, om det är för annorlunda sorter tycker han bara de är konstiga (minns när jag köpte några saltlakritsar med nåt sorts extrastarkt pulver på, de tyckte han var för starka så han åt dem bara efter att ha spolat av pulvret under kranen). Det fanns hur mycket som helst att välja på så jag fick riva åt mig några som såg goda ut på måfå.
- Om du tror att jag köpte ett onödigt nagellack så tror du rätt -- hittade en enda flaska av OPI An Affair In Red Square på Åhléns vid Östermalmstorg. Den som försvann från alla butiker precis när jag bestämt mig för att jag behövde den (kanske har den gått ur produktion?). Jaja ursäkta att jag pratar om sånt här trams men det är min hobby, okej?
- Julbordet gick helt okej. Det var två personer som jag inte kände. Blev påmind om hur svårt jag tycker det är att umgås med nördkillar ibland. (Ja, jag tycker väl det är svårt att umgås med de flesta fast på lite olika sätt.) Det kommer liksom en strid ström av info och olika myndiga åsikter om saker och ting och man sitter där och känner sig dum och menlös som inte vet nåt eller har nån spännande input att komma med eller ens har sett Star Wars (oh the horror) och blir trött i huvudet av att försöka bearbeta alltihopa. Men men. Har så mycket lägre förväntningar på att lyckas göra succé på ett socialt plan nuförtiden, och jag lyckades ändå klämma ur mig ett par repliker så får väl vara nöjd. (Maten var det inget fel på heller så klart.)
- ETA: Glömde detta förut men jag kändisspottade Carl-Jan Granqvist på julbordet, haha
- Hotellrummet var ett fönsterlöst kyffe under markplan. Hade rätt svårt att sova trots trötthet. Slötittade på nån halvdeppig svensk film på SVT, Katinkas kalas (på allvar, är folk nånsin sådär överdramatiska i verkligheten?). Det skulle vara luciatåg klockan med "music students" vid frukosten men jag orkade inte gå upp så tidigt.
- Däremot fick jag se det sista på ett luciatåg på Centralen. Kanske var det samma gäng, verkade vara gymnasieungdomar. Det lät väldigt fint, började nästan gråta. Sen hade jag fortfarande 45 minuter till godo så jag promenerade en bit längs med Vasagatan och satte mig på ett folktomt Burger King och drack en latte. Åh alltså gud varför skriver jag ens det här känner mig som en tönt. ville bara dela mig av mitt liv på nåt sätt. jaja skitsamma. Jag hade trevligt i alla fall

resa

Det här med att "resor" anses vara det bästa livet har att erbjuda, det är ju bra onödigt. Det är inte min spaning från början, men jag håller med så jädra mycket! Att det är nån sorts allmän uppfattning att man måste åka iväg på långväga nöjesresor så fort man har råd och möjlighet, menar jag. Blir speciellt provocerad av resor till tropiska platser, att folk åker runt halva jordklotet för att sitta på en strand i två veckor och dricka en sliskig drink ur en kokosnöt. Hur kul kan det ens vara? Är det verkligen värt att smälta x antal kvadratmeter av polaristäcket för det? Får nästan en nihilistisk känsla av det. "Jag skiter i exakt allt och alla, jag SKA ha min meningslösa yolo-konsumtion av sol och bad, världen går ändå under snart, det är väl lika bra att göra processen så kort det går."
Jag vet att det är lättare att döma andras lyxkonsumtion än sin egen ibland. Jag konsumerar också jättemånga saker som är dåliga men som kanske i viss mån ger en meningskänsla -- kläder från lågpriskedjor, till exempel. Jag vet att vissa är förmögna till att njuta av extremt soligt och varmt väder och aktiviteter av typ "ligga på strand" även om jag själv mest mår dåligt av de sakerna, och att många får vinterdepression. Och om det nu känns genuint meningsskapande eller som nånting man verkligen mår bättre av så får man väl åka till den där söderhavsön, då. Vill mer ifrågasätta den här normen att alla älskar att resa. (Såg en lista på intressen man inte bör ange på sin Tinder-profil där resor ingick eftersom "alla gillar det".)
Det finns de som verkligen tycker att resor i allmänhet är det som ger livet mest mening. Jag tror det krävs en viss personlighetstyp för det. Att man måste vara sådär äventyrssugen och lätt uttråkad och liksom älska att vara utanför sin comfort zone på nåt vis. Och ha lätt för sig på det sociala planet. Och kunna leva i nuet. Det är så klart fina egenskaper i sig, säger inte annat. Jag förstår om man vill vara en sån person. Att det låter tråkigt att säga "nej, jag vill inte resa för man måste planera så jävla mycket och jag känner mig bara vilsen och ensam när jag går runt i främmande städer i främmande länder". Det är tråkigt! Jag erkänner, jag är tråkig. Men jag tror att många andra känner likadant innerst inne, och tror även att det är helt omöjlig att bli en reseälskare om man inte har anlag för det. Och det borde väl vara okej med tanke på att nöjesresor är en av de absolut sämsta sakerna för miljön? Det sista vi behöver just nu är väl folk som känner sig tvingade av nån sorts social norm att åka på semester långt bort när de inte ens vill det. Äeh, stanna hemma i stället. Äg din tråkighet, liksom