Årets baddräktsjakt

Så var det snart sommar igen (även om den inte riktigt verkar komma till skott i år) och man väger 15 kg mer än samma tid förra året igen. Förra året la jag av nån anledning ner fruktansvärt mycket tid och resurser på att hitta en ny baddräkt eftersom den gamla hade blivit för liten, men det blev ändå inte så bra. Jag beställde efter långt och moget övervägande en från Ellos (som ju för betydligt större storlekar än kedjorna på större delen av sortimentet). Skickade tillbaka den, då den visade sig ha såna där skumgummikupor som kändes som nån sorts lösbröst på mig (jag är nämligen inte bara tjock, jag är även begåvad med nordöstra Götalands minsta tuttar) och som inte gick att ta ur utan att klippa sönder hela fodret. Det är så många variabler som ska stämma. Beställde en ny, som passade okej-ish om jag bara reglerade axelbanden till maximal längd, men var på gränsen till för liten redan då. Så i år får jag jaga ny baddräkt igen (jobbar visserligen på att gå ner i vikt, men det vet man ju inte hur det går och även om det funkar kommer det att ta tid).

Har dock känt mig någotsånär inspirerad. Jag råkade få syn på ett par käcka draperade badbrallor med hög midja på H&M:s plussortiment. H&M hade fraktfritt och jag beställde dem i en av mina favoritfärger, buteljgrönt. Pepp! Sen letade jag runt en massa på Ellos efter en lämplig överdel men allt hade antingen 1) massa formpressade kupor och byglar och annan skit för personer med behov av s.k. "stöd" för bysten eller 2) halterneck, vilket känns lite onödigt obekvämt.
Nu har jag i stället beställt en tankini från Cellbes som jag tyckte såg trevlig ut. Har aldrig köpt nåt från detta tant-mecka förut, så det ska bli spännande. Hittade ganska mycket fint där, faktiskt. (Tankini hade jag i gymnasiet, har lite blandade känslor inför att den periodens mode håller på att komma tillbaka nu... Men jag visar helst inte magen så det passar ju bra.) Den har visserligen också vadderade kupor, men det kanske ändå kan se okej ut. Eller så kanske man kan ta bort dem på nåt sätt (tänker positivt här). Solglasögonen har jag inte köpt, men jag tyckte de var väldigt fina så jag la in dem i mitt fina kollage också.
Vet inte riktigt varför jag lägger så mycket energi på det här? Jag tänker ju inte så mycket på framtiden överlag (tycker bara det känns jobbigt), men det här med att köpa kläder är ju ett sätt att planera för framtiden. Så tydligen tänker jag att min framtid innehåller just bad. Eller så tar jag bara varje chans att shoppa när jag har ett "legitimt" skäl till det, suck. I alla fall, vi får hoppas att det här funkar med storlekar och skärningar och allting.

(Triggervarning: Bantning, vikt etc.)

Häromdagen kom jag mig för att för första gången använda vågen jag köpte på Rusta nån gång efter jul. Var rätt säker på att jag skulle väga över 100 kg så det blev ingen större kalldusch -- 101 kg. Jag har varit på väg uppåt i några år, var tjockare än nånsin redan förra sommaren, och på sistone har det gått så snabbt uppåt att jag hittat färska bristningar på magen. Stora delar av garderoben har slutat passa och när jag var på shoppingrunda häromdagen passade inga av de lösa byxor och kjolar med resårmidja i stl. L och XL som jag provade (synd nu när det finns så mycket fint i den kategorin, men bra för plånboken antar jag).
Det är ingen större mening med att spekulera i exakt varför det blivit så här. Jag har haft samma mer eller mindre "dåliga livsstil" med kolhydratrik diet och inte så mycket motion att tala om under hela mitt vuxna liv, med undantag för nån bantningsperiod. Ibland har jag vägt mer och ibland mindre. Har medicinerat för överaktiv sköldkörtel (Graves sjukdom) det sista året, vilket lär ha dragit ner min ämnesomsättning jämfört med tidigare så det kan ju förklara att det gått så fort på sistone. Tydligen låg jag lite lågt på sköldkörtelhormonet vid senaste mätningen så jag har fått Levaxindosen ökad lite nu. Och snart har det gått ett år av behandlingen och då brukar man börja trappa ner, så vi får se vad som händer då. I höstas slutade jag även att äta p-piller mot mina PCOS-symtom efter att ha ätit dem i två år (hade blivit så tjock att de förmodligen inte skulle gå med på att förnya receptet, så jag struntade i det). Det är mycket med hormonerna, kort sagt.
Det är även svårt att veta exakt hur mycket jag skulle behöva ändra i livsstilen för att gå ner i vikt. Regelrätt bantning med kaloriräkning och annat elände tror jag inte jag orkar med igen (höll på med viktväktarna fram och tillbaka i tonåren), men man kan ju rensa lite bland alla sötsaker man äter. Jag har ätit sötsaker -- bullar, kakor, lösgodis -- i princip varje dag i många år, mest av gammal vana och för att det är praktiskt. Ofta är jag inte ens så jävla sugen, jag bara vet att den där kanelbullen är ett snabbt sätt att stilla hungern och att den kommer att smaka gott när den väl är i min mun, och jag har väl inte så mycket annat roligt i mitt liv, höhö. Äter mycket smörgåsar också, även det av praktiska skäl. Och pasta, samma sak där -- enkelt och billigt, och jag är pank och inget vidare på att laga mat så sånt uppskattas ju.
Ska försöka vara så förståndig det bara går. Inget kaloriräknande, som sagt. Bara försöka ersätta de största kolhydratkällorna med annat. Företrädesvis saker som inte är superjobbiga att tillaga (färsk lättkokt broccoli är ju gott, men så trist att stå och rensa och hacka -- frysta broccolibuketter är nog lättare). Så får vi se om det visar sig på vågen, och i vilket fall kommer jag gissningsvis att göra min fysiska hälsa en tjänst. Har troligen varenda riskfaktor som finns för diabetes och hjärt-kärlsjukdom, så det kan nog vara bra att äta lite "nyttigare".

det förflutna

Ibland läser man texter som folk har skrivit som ett brev till sig själva som yngre. Det är ofta det här "oroa dig inte, allt kommer bli bra". Konstigt att så många ändå tycker att allt "har blivit bra" jämfört med hur det var tidigare i deras liv. Antar att det kanske är för att såna människor, de som är någotsånär nöjda med sig själva och upplever att de kommit nånstans i livet, syns och hörs mer överlag. De som mest känner att de lyckats kasta bort all sin ungdom och potential sitter väl mest och trycker och skäms i sina deppiga bostäder och vågar inte säga nåt. (Jag tror Niotillfem skrev en sån text nån gång, den slutade lite käckt typ "och oroa dig inte för brösten, de kommer snart!". I mitt brev till mig själv som tonåring så hade det väl stått "och tuttarna kommer aldrig så det är lika bra att du börjar spara ihop till den där plastikoperationen redan nu".)
Jag känner mest aggression när jag tänker på mig själv för tio år sen. Vill bara skrika "SKÄRP DIG JÄVLA IDIOT OCH SLUTA FÖRSTÖRA FÖR DIG SJÄLV! KONCENTRERA DIG FÖR HELVETE!". Nu sitter jag här mitt i spillrorna av ett havererat självförverkligandeprojekt, över 30 år gammal, arbetslös och hopplös utan vare sig examen eller arbetslivserfarenhet eller tillstymmelse till socialt liv. Och jag har så klart ingen att skylla på utom mig själv.
Jag tänker att jag vill gå bakom den där unga, monumentalt bortkomna tjejen som jag var och hålla i hennes axlar och styra henne rätt. Bort från datorn och alla modebloggar eller vad fan jag nu höll på med. Till skrivbordet och skolböckerna. Få ordning på hennes liv. Sen tänker jag att allt ändå hade varit mycket enklare om jag hade kunnat hålla mig själv i handen då, eller rättare sagt om jag haft nån över huvud taget att hålla i handen. Hur mycket av alla mina flyktbeteenden som kanske ändå handlar om ensamhet. Tidigare brukade jag alltid fnysa åt sånasomharkompisar när de klagade på att de "kände sig ensamma", tänkt att vilket massivt privilegium du har som kan se stunderna i livet när man är för sig själv som ett undantag snarare än en regel och gnäller över att du inte kan vara tillsammans med andra exakt hela jävla tiden. Men jag har insett nu att jag också påverkas av ensamheten och längtan efter att bli sedd av andra utan att behöva skämmas hela tiden, att det kanske är bl.a. den som gör mig så hopplöst svag och viljelös som jag är.
Usch vad sorgligt allt blev nu.

Fundering om prokrastinering och rädslan för rädslan

Häromdagen satt jag och skrev ner en sammanfattning av olika tekniker som i viss mån funkat, eller som jag hoppas kommer att funka för att öka min produktivitet. Jag har ju haft ganska stora problem med prokrastinering/uppskjutningsbeteende i mitt liv, kan man säga. (Ett beteende som väl är en del av en större problembild.) Jag har gått i KBT för det, vilket inte producerade några tydliga resultat, kanske för att jag inte riktigt var redo att göra några stora förändringar och kanske för att det blev lite fel med personkemin mellan mig och terapeuten. (Men jag blev remitterad vidare till neuropsykiatrisk utvärdering vilket resulterade i en diagnos som ändå har viss del i att mitt liv ser ut som det gör idag.)
En stor grej som leder till prokrastinering och brist på produktivitet för mig tror jag är att jag verkligen är rädd för rädsla, eller för att få adrenalinpåslag eller vad man ska säga (obs, vill reservera mig för att jag inte är neurobiolog eller vad det nu heter så jag vet inte om det bara är just adrenalin jag tycker är otäckt). Jag undviker allt som kan vara ångest- eller skräckframkallande det in i det längsta. Ett av mina produktivitetstips till mig själv var "sluta var så rädd för adrenalinpåslag, se det som en gratis drog i stället".
För en del människor verkar verkligen ÄLSKA adrenalin, vilket känns så orättvist på nåt sätt. Vad lätt deras liv måste vara om de upplever sin vardag som så spänningsfattig att de måste titta på skräckfilmer eller betala dryga pengar för att hoppa ner från diverse flygplan bara för att stilla sin äventyrslusta. Medan jag sitter här och typ får hjärtklappning av att skicka nåt Viktigt Mejl till nån auktoritetsperson eller få kuvert från olika läskiga myndigheter, vilket resulterar i att jag skjuter upp viktiga saker i månader och år. Jag fick sluta titta på Breaking Bad mitt i säsong tre för jag ORKADE bara inte längre -- har så svårt att förstå vad folk får ut av det, den överdrivna nagelbitar-stämningen hela tiden? Jag har nog av mina egna problem.
Blir lite "snillen spekulerar" nu minst sagt, men jag funderar på om jag verkligen är överkänslig mot adrenalin? Jag var hos tandläkaren en gång och gjorde ett större ingrepp vilket krävde typ 7 bedövningssprutor (jag tappade räkningen), och sen sa tandsköterskan att det var adrenalin i sprutorna så jag skulle göra mig beredd på att få lite hjärtklappning eller liknande. Sen började jag skaka som fan och hela kroppen bara spändes till och från i vågor (tänk hur man skakar när man fryser riktigt mycket). Sköterskan såg bekymrad ut och började stryka mig över armen och prata lugnande med mig och det lugnade väl ner sig efter ett par minuter, men jag fick liksom "mindfulnessa" mig igenom hela ingreppet och tillämpa nån sorts aktiv avslappning för att kunna ligga någotsånär stilla. Vet i och för sig inte hur ovanlig den typen av reaktion är.
I alla fall, ska försöka lyda mitt eget råd och se det som en gratis drog i stället (ja tänk vilka intressanta upplevelser kroppen bjuder på ibland). Det brukar ju kännas skönt efteråt, i alla fall.

100 frågor, del 10

OK sista då.

91. Saknar du något? 

Känns som en lite rude fråga, på nåt sätt. Ja, en massa grejer -- tro det eller ej men "arbetslös utan mål eller riktning i livet" är inte min ideala livsstil. Och det hade ärligt talat varit trevligt att... få lite mer bekräftelse från omvärlden ibland i stället för att bara leva i en liten eremitbubbla. Synd bara att jag inte tål bekräftelse när jag väl får den, jag bara seglar iväg som en heliumfylld ballong av minsta lilla komplimang eller framgång.

 

92. Är det viktigt att fira födelsedagar? 

Jo, jag brukar väl "fira" dem (med att äta godis och köpa mer färgglatt skräp, vilket jag gör ganska ofta ändå, men i alla fall).

93. Vad gör dig ledsen?

Jag vet inte, har nog ingen vidare koll på vad som styr mina sinnesstämningar, känns mest som slumpmässiga hormonflöden hit och dit för det mesta.

94. Vad gör dig glad? 

Samma sak där antar jag. Det beror på vad man menar med glad, också. Jag var på ganska bra humör idag när jag cyklade genom Skäggetorp och det var en kylig men fin vårvintereftermiddag med pastellfärgad himmel, och jag såg och hörde årets första koltrast (i exakt samma träd som förra året, tror jag), och allt kändes sådär hoppfullt och melankoliskt samtidigt, och så vidare. Men när jag är uppåt på riktigt så är jag alltid på det där jobbigt hetsiga humöret (heliumballongen jag pratade om ovan). Kan nog inte vara vanligt avslappnat glad.

95. Har du varit gift eller förlovad?

Nej

96. Vad ska du göra i helgen? 

Ev. duscha, fixa ett par hemliga viktiga grejer hoppas jag, gå in till stan kanske, laga nån middag, träna i bästa fall.

97. Vad är det knasigaste du gjort?

Hmm... sökt in till ett talangprogram på teve, kanske duger som knasigt? Det var några år innan Idol fanns, det första talangjakts-dokusåpan i Sverige tror jag, Popstars. Fast jag ansåg nog verkligen att jag var en lämplig kandidat så det var nog inte en knasig grej för mig då? Minns inte riktigt.

98. Vad har du för laster? 

Hela mitt liv känns som en dålig vana ibland.

99. Vem är din förebild? 

Har ingen särskild, är som sagt ganska impad av de flesta som gör saker över huvud taget. Siktar på att bli en sån själv.

100. Vad ska du göra när du svarat klart på alla frågor?

Ta mina mediciner och försöka gå och lägga mig, klockan är kvart över tre på natten och jag är helt övertrött.

100 frågor del 9

81. Svär du ofta? 
Ja :)

82. Sverige när det är som bäst? 

I syrenernas tid. Men det är som värst då också. *emo*

83. Kan du åka slalom? 

Har varit med på skidsemestrar några gånger som barn men fastnade aldrig för skidåkning som aktivitet.

84. Vad har du ätit i dag? 
Hjälp... just idag har jag ätit överblivet godis och två mackor till frukost, sen ätit lunch på McDonalds, sen en påse chips till middag och en semla. Riktigt så mycket carbs brukar jag inte äta en vanlig dag, men det blir en del om man säger.

85. Vad har du för utbildning? 

Oavslutade civilingenjörsstudier.

86. Vilken kroppsdel är du mest nöjd med? 

Äh, kommer inte på nåt käckt svar. (Obs hatar ej min kropp.)

87. Vilken kroppsdel är du minst nöjd med?

Nagelbanden, för att jag alltid har två kilo död torr ful hud där hur jag än pillar och klipper och filar och smörjer.

88. Vilken är din bästa egenskap? 
Har en hyfsat aktiv självkritik (eller har jag det?)

89. Vilken är din sämsta egenskap? 

Vet inte var jag ska börja... Noll initiativförmåga, pytteliten bekvämlighetszon som jag går ut ur högst två gånger om året, prokrastineringsbeteende av orimliga mått, självmedveten och -upptagen intill vansinne o.s.v.

90. Nämn två historiska personer som intresserar dig? 

Kommer inte på några. Eller jo, Erik den helige kanske.

100 frågor del 8

71. Din största vinst? 
Ehh... vann en ful väska från Lindex på Veckorevyns korsord nån gång?

72. Civilstånd? 
Ensamstående utan barn

73. Vilka hemsidor besöker du dagligen? 
Eh usch jobbig fråga, jag lägger fruktansvärda mängder tid på internet men jag gör verkligen inget vettigt, bara surfar runt. Bloglovin och alla bloggar jag följer där som har nya inlägg, lurkar på vissa profiler på folk jag inte känner på Twitter och Instagram, Youtube där jag tittar på en miljard sminkvideor varje dag... Blandad social media-kompott antar jag. Och en massa annat skräp men orkar inte säga.

74. Är du fåfäng? 

Jaeo... beror på hur man menar, jag tänker väl ganska mycket på mitt utseende (mest på att jag hemskt gärna skulle vilja bli smalare just nu, tyvärr) men gör inte så mycket med det i praktiken. Jag ser ju ut som jag gör och det är inte så mycket med det, vacker har jag liksom aldrig direkt varit så det är inget krav jag känner att jag kan ställa på verkligheten, att folk ska uppfatta mig som vacker. (Eller kanske om jag la ner jättemycket resurser på att bli snygg, men det orkar jag inte.) Har inga problem med att se ful ut, så att säga -- det är bara min vardag.

75. Ångrar du någonting du gjort?

Ja, massa grejer

76. Hur gammal är din pappa?

Snart 55 år

77. Vilket är ditt drömjobb? 
Har inte direkt något, drömmar har jag väl en och annan men de är inte särskilt jobbrelaterade, höhö. (Men så klart att det hade varit kul att ha ett jobb i största allmänhet.)

78. Finns det något du verkligen skulle vilja göra men inte haft tillfälle, tid eller råd till? 
Vilka jobbiga frågor det var i den här omgången, orkar inte reflektera över mitt liv, jag blir bara ledsen. Vad gäller att ha råd till saker och ting så är jag ju alltid sugen på att köpa olika saker (mest nagellack och smink och sånt), men är pank för det mesta. Tid och tillfälle har jag förmodligen till allt möjligt om jag bara hade haft initiativförmågan, men hela mitt liv är liksom bara en oändlig prokrastineringsloop och jag får varken roliga eller viktiga saker gjorda. Sorgligt :'( Saker jag skulle vilja göra om jag... orkade organisera mitt liv lite bättre inkluderar väl mest att lära mig olika saker och vara mer kreativ överlag. Lite vagt men typ så.

79. Vad har du haft för husdjur?

Vi hade en katt ett tag när jag bodde hemma.

80. Berätta tre saker som dina läsare antagligen inte vet om dig? 

Tror inte jag har några läsare men nåt tokroligt ska man väl kunna hitta på i alla fall

1. Har praoat på ett avloppsreningsverk när jag var 15
2. Har tydligen svinbra närminne, enligt ett begåvningstest jag gjorde
3. Hatar att trilla, snubbla, halka, spilla saker o.s.v. (brukar t.ex. få raseriutbrott när jag går runt hemma och lyssnar på musik och hörlurssladden fastnar nånstans och rycks ut), jag känner mig liksom personligt förolämpad när sånt händer. Känns som att det förstör mitt "flow" liksom (?!).