hrrnnnnfrrrrr

Ja, jag vet inte. Det går dåligt med alltihopa, eller det känns liksom ovisst. Jag vet inte vad jag håller på med och har inte haft kontakt med handl på ett tag och nu går han snart på semester. Jag har egentligen ingen lust att skriva om det, det känns mest olustigt alltihopa (och liksom... pinsamt, tänker att folk mest kommer tänka "men skärp dig" om jag berättar mer i detalj, vilket vore en ganska korrekt analys). Jag tillbringar hela dagarna med växla mellan att bråka med mig själv och att försöka komma på sätt att slippa tänka på det, vilket så klart inte är bra. Men prokrastineringsbeteenden är så klart långt ifrån nåt nytt i mitt liv, det är en gammal följeslagare som funnits med så länge jag nånsin haft nån form av krav på mig att prestera olika saker. Så det är väl bara att bråka vidare mot det.
Det är väl ofta när jag inte riktigt vet vad jag ska göra som det blir så här, när jag inte har nån klar uppgift eller handlingsplan. Och så går tiden och det känns bara mer och mer... löjligt liksom?
Ja, jag har försökt vara duktig med sömn och mat och sådär. Det lyckas halvbra, men jag försöker i alla fall? Tyvärr resulterar det ju inte i att jag producerar särskilt mycket. Det är väl nästa steg, höhö. Att, när man väl lyckats göra nån sorts utrymme för det genom hyfsade mat- och sovvanor, faktiskt lära in strategier för att kunna få nåt gjort över huvud taget. Kan ju vara dags nu när man nästan är halvvägs till döden.
Ibland känns det som att mat- och sovgrejset bara är onödigt... utanpåverk, eller vad man ska kalla det. Att jag håller på med det för att slippa ta itu med det viktiga. Att jag borde satsa allt krut på att faktiskt få nåt arbete gjort och att det andra liksom hade kommit av sig självt om jag nån gång, nånsin, över huvud taget i detta liv hade lyckats jobba upp nåt som liknade styrfart. Men jag försöker intala mig om att det handlar om att lära in vettiga vanor som jag kan ha med mig i livet och liksom luta mig mot. Men. Man kan ju undra.
Äeh fy fan. Vet inte vart jag ska ta vägen riktigt. Existensen skaver. Vi hörs kanske när/om jag tar mig ur det här

Ge upp?

Jag funderar på om man skulle ge upp? Bara släppa taget liksom. Sluta försöka vara snygg, intressant, smart, relevant, rolig, unik. Sluta försöka ha spännande åsikter. Jag menar, it's clearly not happening anyway. Speciellt inte snygg-grejen.
Är mest sugen på att sitta i en oformlig kaftan på en uteplats och dricka drinkar. Jag gjorde det häromdagen, det var härligt. Hejrå