Jag brukar säga att jag inte är så intresserad av mat. Jag har väl förmågan att njuta av mat (är inte en sån som "hellre skulle ta ett matersättnings-piller om det fanns" etc.), men mat är i allmänhet inte så värst meningsskapande för mig. Jag jagar inte nya matupplevelser och är inte så bra på att laga mat. Jag tycker också att det är fruktansvärt tråkigt att laga mat när det inte är lite festliga omständigheter. En lördagskväll när jag står och fixar lite pasta till mig själv och dricker lite öl är det absolut trevligt, eller om jag är hemma hos mamma och pappa och hjälper till att hacka en lök eller nåt. Men att stå en tisdagskväll och göra nån jävla duktig sallad till matlåda... åh det är så att det kommer rök ur öronen på mig då. Och sen måste man diska också, fy fan. Det har jag slutat med för länge sen.
Jag har kommit fram till att jag inte gillar stora måltider, att bli proppmätt. Kan vara på grund av att jag har haft en del problem med magen de senaste åren och magen reagerar dåligt när det kommer mycket mat samtidigt. Jag tycker ju att lunch är en överskattad måltid, att man ska äta en stor vällagad måltid mitt på dagen. Det finns väldigt fina lunchställen runt kontoret och jag går dit av sociala skäl när nån kollega är där (sitter oftast ensam nu för tiden). Själva maten är det absolut inget fel på, tvärtom. Men jag tycker liksom det känns bortkastat att äta till exempel fish and chips med jättegoda pommes frites en vanlig jädra onsdag, utan öl (eller ens en läsk) och utan nån anledning att fira nånting. Sen sitter man där med en proppmätt mage och en massa eftersmak av vitlök, lök, chili etc. som aldrig går bort, och ska försöka jobba i fyra timmar när man egentligen bara vill sova. Tycker att en liten smörgås och en kaffe räcker ganska bra i stället.
Men det finns faktiskt mat som jag har nån sorts känslomässig relation till. Många av dem är väl ganska situationsbaserade (snarare än helt smakbaserade). Här är en lista
- Just "smörgås och en kaffe", kafémat. Gillar fluffig latte, mackor och bakverk, och bara känslan av att sitta på ett kafé.
- Ovan nämnda lördagspasta. Vanligtvis med nån tomatsås, kanske med konserverad fisk eller bara vegetarisk
- Vinägerchips
- Padrones
- Gazpacho, mmm det är en föda för gudar. (Apropå spansk mat så gillar jag sån där potatisomelett som fan också)
- Sushi
- Sill och överlag klyschig svensk midsommarmat. Färskpotatis med matjessill och gräddfil och sånt där.
- Räkmacka
- Ostron (med vinägrett eller citron) och champagne
- Blini med crème fraîche/smetana och god rom (går bra med valfritt annat litet bakverk också, ex. krustader, fick jättegoda med nån sorts västerbottens-flarn på nyår)
Antar att nån sorts gemensam nämnare för många av de här (alla utom kafématen egentligen, och gazpacho kanske) är att man får dricka alkohol till, haha :( Nä men det verkar som att jag liksom tycker att "lagad" mat är bortkastad om det inte är ett tillfälle där man liksom ska fira och slappna av på nåt sätt? Annars känner jag att jag kan strunta i det.
