Mer gnäll

Alltså, Åhléns hemsida är ett skämt?! Hur är det möjligt för nånting att vara så kasst i detta högteknologiska samhälle. Nästan så man blir lite nostalgisk. Har försökt handla några OPI-nagellack eftersom det varit nån sorts erbjudande på dem hela sommaren. Alla färgerna är listade som samma produkt så man når inte en enskild färg från sajtens sökfunktion. För att hitta dem måste man gå in på produktens sida och leta i en drop down-meny. Detta försvåras en del av att listan måste laddas in bit för bit (kanske 10-20 poster i taget) och att ladda ett sånt stycke tar minst en minut. (Dessutom ser namnen på färgerna ut att vara inskrivna av en full babian typ.) Sidan överlag är fruktansvärt långsam.
Vidare fattar jag inte hur det är tänkt att man ska använda sina medlemsrabatter om man har flera produkter och rabatter samtidigt? Förra månaden försökte jag handla med både min vanliga 20% på valfri skönhetsprodukt och en annan "Köp två valfria varor, få 25% på billigaste", men fick ge upp till slut. När jag hade fler än två produkter så verkade den bara tillämpa det andra erbjudandet (alla varorna i korgen var skönhetsprodukter) och då la den 25% på den allra billigaste varan i korgen (den näst dyraste borde väl varit rimligast?). Hittade inget sätt att själv välja hur rabatterna skulle tillämpas med mindre än att man delar upp köpet i omgångar. Man hade ju också kunnat tänka sig att hemsidan själv skulle optimera rabatterna åt en.
Hursomhelst slutade den gången med att jag bara köpte en vara, Essie Gel Setter som är mitt vanliga överlack. Onödigt då den finns överallt, men det var sista dagen på rabatten och frakten är fri om man hämtar i butik så jag skulle ju spara några tior i all fall och jag vägrar betala fullpris för den. Den levererades i en kartong som hade kunnat rymma produkten flera gånger om och hur mycket omslagspapper som helst verkligen. Ja det var väl lite mitt eget fel också. Den här gången blev det lite mer spännande grejer i alla fall. Fast man hinner liksom tappa peppen på shopping när det tar en timme att bara söka fram produkterna man vill ha, man bara sitter där och tänker på hur meningslös hela jakten på dyrt färgglatt krimskrams är. Kanske hela hemsidesdesignen är nån sorts antikapitalistisk konspiration. Bra jobbat i så fall.

Gnäll

Alltså snälla, kan hösten komma nån gång så man kan få ha lite värdiga kläder på sig? Allt blir så himla mycket lättare när man får ha strumpbyxor och KOFTA (så trött på att oroa mig över om mina löjliga mini-tuttar ser oanständiga ut under t-shirten eller inte, men orrrrrrka behå nggghhh) på sig, och helst jacka också. Känner mig naken och exposed. Men ja, man får väl bita ihop.

Anyways, fuck it, what's been up man?

(Okej, CW bantning/träning/kropp/vikt etc.)
Avd. "Person man aldrig trodde att man skulle bli": En sån som gnäller om att den inte kan träna för att den är sjuk. Förra veckan hade jag lite ont i halsen en dag och var lite febrig dagen därpå så fick ställa in en träning. På lördagen kände jag mig mer eller mindre återställd (får väldigt sällan allvarliga förkylningar som varar i mer än nån dag) men var ändå lite osäker så det slutade med att jag tränade lite halvhjärtat. Tog en halv löprunda och ett par övningar.
Idag var det äntligen (alltså lol?!) dags för min löprunda igen, men då har jag sådär fjantigt pytteont i halsen nu igen? Asså. Fick räcka med en kortare promenad (tar nog ytterligare en sväng senare idag, jag brukar promenera på kvällen också). I de obekväma träningskläderna och allt, jag hatar att ha sportbehå på mig. Men men. Det är viktigt att lyssna på kroppen faktiskt. Hjärtmuskelinflammation låter ju inget vidare. Efter att jag kom hem åt jag visserligen, i mitt vresiga och hungriga tillstånd, en bytta kvarg som gått ut för en vecka sen så nu får jag väl verkligen skylla mig själv om jag blir sjuk.
En av anledningarna till att jag blir lite stissig är att jag märkt hur jävla snygga mina ben, eller i alla fall vaderna, har blivit av allt löpande och jag verkligen inte vill att det ska försvinna. Men ibland får man som sagt ge sig till tåls. Jag vägde mig i alla fall idag och hade gått ner ytterligare ett och halvt kilo sen för ett par veckor sen. Om det resultatet nu var rättvisande, så har jag alltså med råge gått förbi 25-kilosstrecket nu sen jag påbörjade viktminskningsprojektet i början av 2016. Jag är egentligen lite misstänksam för det känns inte som att jag anstränger mig särskilt mycket. Visst, jag är försiktigare med godis och sådär, och jag äter inte så stora måltider under dagen – större delen av kalorierna får jag nog i mig vid middagen. Men jag borde kolla sköldkörteln, det kan ju hända att min Graves kommit tillbaka. Fast mormor säger att vårdcentralen är så kass här.
Annars då? Jo, sommaren har varit ganska bra och jag har hunnit med ett par kortare utflykter med föräldrarna till Västergötland och Bohuslän och ganska mycket hobbyutövande. Annars är väl den största nyheten att jag fått lite jobb! Vill inte berätta för många detaljer men har jobbat några timmar under juli, övat lite på relevanta saker under augusti och kommer kunna arbeta ungefär så mycket som jag har lust med framöver så det är ju fantastiskt. Det är inte direkt relaterat till utbildningen utan handlar mest om... programmering, kan man säga. Inte mig emot.
Jag har inte sökt jobb alls, jo det är fruktansvärt slappt av mig men jag pallar knappt ens att titta på mitt sorgliga CV och tänka på hur jag ska försöka sminka om skiten till nåt som går att presentera. Måste verkligen bli av med den där beröringsskräcken. Jag vet att det går på nåt sätt, om jag som hatade att springa kan börja springa tre gånger i veckan så har jag bevisligen nånstans förmågan att ta mig för saker som jag tycker är jobbiga. Men nu har det ju, åtminstone tillfälligt, löst sig på annat sätt och jag har nåt som påminner om en fot in på arbetsmarknaden. Så ja. Det är bara att tacka och ta emot. Som med så mycket annat i mitt liv.