Onödig shopping på sistone

Olika tramsgrejer jag köpt för pengar jag inte har de senaste dagarna:
- En petrolfärgad t-shirt från Gina Tricot, med ett stort silvertryck framtill i form av ordet "Magnifique". I know. Jag hatar egentligen fjantiga texttryck. Men så tänkte jag "vad fan, jag köper eländet då". Fick i alla fall 25% rabatt för att jag gick med på att bli medlem. Men funderar seriöst på att lämna tillbaka den.
- Ett set med några rör guldfärgade glitter på Panduro. Det var en "belöning" som jag lovat mig själv tidigare för en grej. Men ändå liksom. Glitter? Jo, tanken är väl att jag ska använda det till naglarna, men det gör jag ju aldrig. Var egentligen mest därinne för att köpa sånt där superspeciellt svindyrt salt för textilfärgning, eftersom jag har två färgpaket kvar sen jag var inne senast och de hade 3 för 2-erbjudande (som de fortfarande har, Gud hjälpe mig). Alltså, Panduro är livsfarligt för mig.
- Köpte ingenting på H&M, trots att de hade 3 för 2 på sina nagellack. Jag var på vippen, men bestämde att det var för överväldigande att välja ut tre stycken just då. Vill ju ha alla. Köpte dock ett par grejer i deras webbutik senare eftersom jag hade fri frakt och 10% rabatt. Inga jättespännande grejer, bara en väldigt billig bikinitopp och ett par basic svarta solglasögon.
- ÖoB hade fått in ett nytt IsaDora-ställ där en massa av deras gamla specialkollektioner stod uppradade och såldes till olika grader av prisnedsättning. Köpte på mig ett grönt magnetlack för femti spänn, plus de sakerna jag kommit dit för att köpa (schampo, balsam och ansiktskräm). Har aldrig haft några magnetlack förut men har alltid velat testa. Vill köpa fler...
- Sommarkläder till mina Barbiedockor. Jepp. Jag köpte ett par dockor för några år sen, har aldrig slutat älska Barbiedockor sen jag var liten och skulle förmodligen ha en full blown Barbie-hobby om det vore mer socialt accepterat. Kan inte sluta tänka på dem, har till och med börjat titta på Barbie-videor på YouTube. Känner att det bara ligger under ytan och väntar på att explodera hela tiden. Alltså, vad är det för fel på mig. Nu har de i alla fall varsitt par shorts och somriga toppar. Gjorde en fin frisyr på den ena också.
Ja, vad ska man säga. Shopping borde vara roligt (varför annars håller man på?) men det blir ofta mest en källa till ångest.

postinteraktiv stress

Har haft en sån där dag där för många sociala interaktioner går fel, vilket gör att jag nu känner mig ledsen, trött och ömtålig. Först har jag haft möte med handledaren och det kändes som att jag lyckades komma med noll vettigt input medan han var tvungen att lösa alla mina problem, som vanligt. När jag pratar med honom blir jag reducerad till ett fjantigt våp som pratar i små enstaviga pip och tittar på sina fötter p.g.a. allmän känsla av intellektuell underlägsenhet, vilket är så jävla osmickrande eftersom jag inte ens är snygg. Sen lyckades jag förstöra för en annan kille som jobbar på avdelningen genom att stänga av den snabba datorn som jag kör mina experiment på innan jag skulle gå hem, och så visade det sig att han också höll på med nån körning på den från sin egen dator. Sen gick jag och bad handledaren att låsa efter mig (min nyckel går inte till rummet med snabbdatorn) och då hade han hittat en lösning på problemet som han förmodligen jobbat på hela eftermiddagen och visade mig. Jag: "eh... vad bra... pip pip"
Och ingen likear mina Instagrambilder.
Ja, vad tjänar det till att vara emo på en blogg? Avreagera mig, kanske. Jag känner mig så ensam ibland. Och trött. På att inte komma nånstans med nåt och på att trampa omkring i samma gamla tröstlösa tankar.

Syrenernas tid

Jag blir alltid lite märkligt påverkad av den här tiden på året. Det ligger nåt lite magiskt i luften. Hopp, vemod och så vidare. Ja, jag är väl inte den enda. Och själva syrenerna blir jag tokig på, jag har nåt sorts tvångsmässigt förhållande till dem där jag måste hinna... vara ständigt medveten om att det är den här tiden, eftersom den är så kort? "Nu blommar syrenerna nu blommar syrenerna nu blommar syrenerna." Och helst hinna lukta på allihopa. Vilket inte riktigt går ihop med normalt socialt accepterat beteende.

Har snott bilden från Fifty Scents-bloggen, vet inte varifrån den kommer från början

Annars är det väl ganska jämna plågor. Var i skolan igår och i förrgår men idag kom jag inte iväg. I måndags lyckades jag ta mig upp någotsånär tidigt efter ganska kort nattsömn och sen – halleluja! – lyckades jag på nåt sätt somna ganska tidigt på kvällen och vaknade av mig själv tidigt på tisdagen. Men tyvärr lyckades jag inte somna tidigt igårkväll, trots att jag gjorde så gott jag kunde. Jag drack grönt te i stället för svart på kvällen när jag kom hem och sen la jag mig vid halvelvatiden. Efter en stund lyssnade jag på en avslappningsvideo också. Men det tog ändå några timmar att somna och jag kom inte upp förrän vid tolvtiden idag.
Tänkte först att jag ändå skulle försöka ta mig iväg till skolan, men jag kände mig ofräsch efter den klibbiga varma dagen igår så jag sprang ner och tog mig igenom min omständliga duschrutin betydligt snabbare än jag brukar. Efter-dusch-rutinen (exfoliering, insmörjning, fixa benan i håret etc.) avverkade jag också relativt snabbt, men sen skulle jag försöka hitta några vettiga kläder och allt låg i tvätten och då gick luften liksom ur mig. Det kändes liksom inte värt det att komma dit halv tre på eftermiddagen. Så jag tittade på några Youtube-klipp och gick och handlade i stället, efter att ha hittat nåt att ha på mig. Nu sitter jag här med min tekanna.
Ska försöka få nåt vettigt gjort nu så inte dagen helt går till spillo. Jag rapporterar tillbaka sen om hur det går. Uppdatering: Dåligt :/

Jonas Lundqvists stil

Okej, en paus från mitt vanliga gnäll. Jag hade faktiskt tänkt skriva om det här för ett tag sen, men det blev aldrig av. Sen tog podcasten En varg söker sin podd upp det i senaste avsnittet (avsnittsnamn: Cecilia Hagens omslag), så jag tänkte att jag måste få ut det här inlägget ändå. Det handlar om artisten Jonas Lundqvist och hans frisyr!

Bild snodd direkt från Google Images

Den begynnande flinten har alltså fått sällskap av långt hår. Till och med en liten hästsvans/knut (syns inte på den här bilden). Och grejen är att jag (liksom Liv Strömquist) blir så oförklarligt... glad av det här? Märkligt, eftersom jag normalt sett är totalt ointresserad av allt vad mode och stil för killar heter. Men Jonas klär bara så himla bra i det här håret, på nåt sätt? (Klädstilen är också jättefin!)
Hursomhelst känns det som den bästa utvecklingen när det gäller killfrisyrer på ett bra tag. Hoppas det blir ett nytt mode för alla ynglingar som börjar bli lite tunnhåriga därute. Man behöver ju inte löpa hela linan ut och spara ut det så att man kan ha hästsvans, bara ett par millimeters utväxt skulle fortfarande vara ett fint alternativ till den helrakade standardvarianten som så många kör på. Men gärna lite längre, speciellt om man har lite lockar eller självfall. Jag vet inte, det vore kul att se lite mer variation överlag, bara. (Inte för att nån behöver rätta sig efter vad jag tycker eller så, men jag hade verkligen tyckt att det var roligt.) Släpp håret loss, det är vår!

Videon till låten Vissa nätter. Som om Roy Andersson regisserat Born in the USA, som nån sa i kommentarerna.

Tycker ju att Jonas har en del bra låtar också, så klart.

160516

Ja, det går ju inget vidare med att "inte skriva här eftersom jag har viktigare saker för mig". Men skitsamma. Jag kommer inte att få nåt gjort idag ändå. Är för trött och snurrig i huvudet, så fullproppad med koffein och metylfenidat att jag smådarrar i hela kroppen. (Eller ja, är fortfarande på ganska låg dos av metylfenidatet men det verkar göra effekten av kaffe och te lite värre.) Vågade åtminstone mejla min handledare idag och i princip kommunicera "hjäääälp jag fattar ingenting" så det känns skönt att ha kontakt igen i alla fall efter ett par veckor av allmän oklarhet. Nu ska vi ha möte om ett par dagar och försöka reda ut ett par grejer.
I lördags var jag i stan en stund på förmiddagen med min kontaktperson, så det kändes skönt att komma upp tidigt. Vill ha mer sånt, känner jag. Känslan av att ens vara utomhus före klockan tolv på dagen är så ovan för mig men den känns... fräsch och bra, på nåt sätt. Men jag lyckades förstås somna alldeles för sent och vaknade klockan två dagen därpå som vanligt. Suck. Kampen går vidare.
Aah, jag kan inte ens skriva. Armarna lyder mig knappt. Den där tekannan var nog en dålig idé. Ja, hejdå för den här gången då.
---------------------
Uppdatering strax efter klockan tolv. Har just haft det värsta försöka-somna-ligga-vaken-i-timmar-passet nånsin. La mig i sängen vid halvsjutiden -- ja, konstig tid att gå och lägga sig men jag var helt snurrig och jag tänkte att om jag inte kan somna sent på kvällen så kanske det går bättre tidigare. Försökte somna i fem timmar typ (okej, då och då tittade jag på telefonen eller läste lite också, och jag pratade i en halvtimma med mamma också). Nu gav jag upp då jag blev för hungrig och osömnig. Lyckades som en bonus krascha ett gammalt sånt glasunderlag i glas över hela köket när jag skulle ta ut en tekopp ur skåpet och mina knäckemackor med makrill i tomatsås blev äckliga. Hepp.

mer långrandig introspektion

Läser igenom tidigare inlägg och slås igen av det jag redan vet: Att jag framstår som en pinsam och patetisk förlorare. Man kan ju fråga sig varför jag skriver. Är det verkligen nån poäng med att gräva ner sig i all hopplöshet? Kan jag inte skaffa en mer konstruktiv hobby?
Jag tänker ändå att det finns poänger. Jag försöker utvecklas som människa genom att försöka föra resonemang om saker jag tycker är intressanta, saker jag gått runt och tänkt på som jag inte har nån att berätta för. Det är förresten rätt så tråkigt att bara hålla käften om allting för att framstå som värdig, så det så. Jag är som jag är och mitt liv ser ut som det gör, jag har inte mindre rätt än nån annan att berätta om det. Sen tror jag (på allvar) att det kan vara positivt för andra att få läsa om mitt liv och kanske må bättre över sig själva.
Jag försöker föra loserns talan, på nåt sätt. Tror att det finns en del därute som skäms över sig själva och var de hamnat och att de inte lyckats göra mer av sina liv. Men det innebär väl inte nödvändigtvis att man inte har nåt intressant över huvud taget att säga. Ibland tycker jag att det kan vara ett rimligt projekt, men ibland tvivlar jag.
Kanske är det fel av mig att lägga så mycket kraft på att försöka rättfärdiga mig själv och mina känslor. Varför skriver jag en lång text om att det "är okej" att vara avundsjuk? Är det verkligen en särskilt intressant fråga om den eller den känslan "är okej"? Borde jag inte, tja, försöka göra nåt åt den i stället? Typ skaffa ett liv jag kan vara nöjd med.
Alltihopa är ju i-landsproblem egentligen. Jo, det är smärtsamt att sitta mitt i ett kvaddat självförverkligandeprojekt och se andra i ens egen ålder göra karriär och skaffa familj. Känna sig misslyckad, utanför, irrelevant. Men det är långtifrån alla som ens har möjligheten att förverkliga sig själva från början, eller som måste kämpa mycket hårdare för att komma dit. Och själv har man bara... vaskat den chansen man hade och nu sitter man och gnäller över det. Osexigt värre. Och ännu osexigare är det väl att oroa sig för att man är osexig för att man gnäller. Så självupptaget. Ew. Vilken jävla sopa man är.
Sen orkar jag inte tänka på det längre, så jag går och tittar på ännu en Youtube-video om smink som jag inte ens är särskilt road av längre. Det börjar bli sent jag måste ta den där duschen om jag ska hinna komma iväg och köpa middag. Jag har flottigt hår och är mosig i huvudet av allt innesittande. Så går jag ner och duschar. Nån timma senare kommer jag iväg, det är redan mörkt ute men det är skönt med lite frisk luft i alla fall. När jag kommer hem igen är klockan över tio och jag fixar mat. Lyssnar på nån podcast, orkar inte musik när jag är på dåligt humör. Vid halv tolv har jag ätit upp och tar en kopp grönt te. Jag har i alla fall slutat dricka svart te på kvällen och dieten håller jag. Alltid nåt. Så sitter jag och glor på internet i ännu några timmar fast jag tänkt att jag ska få nåt vettigt gjort. Så har ännu en dag gått. Det är säkert söndag också.

Hej så länge

Så det känns som att det är som är tänkt att vara min huvudsysselsättning här i livet håller på att gå åt helvete och jag vet inte ens vilken ända jag ska ta tag i först för att kunna rädda situationen, om det ens går. Jag vill egentligen mest springa bort, som vanligt, och mår ganska dåligt över hela grejen. Men det känns i alla fall som fel tillfälle att lägga tid och kreativitet på annat just nu så jag ska försöka hålla mig borta från att skriva här på ett tag. Hej.

snälla youtube

Sluta visa mig reklam för graviditetstest och blöjor och skit, jag blir galen. Den där vidrigt sockersöta reklamen där de klippt ihop bebisjoller så att det låter som Blinka lilla stjärna där, asså jag vill typ slita ut hjärnan ur skallen när jag ser den. Den känns som en personlig förolämpning. Ja, jag förstår att produkten är relevant för många med samma kön, ålder och intressen som jag, men ni måste väl förstå hur jävla grov den reklamen är? (Tänk på alla som har problem med att bli gravida, för guds skull. Förresten, det finns väl fler som har intresse av att använda gravtest än de som vill eller planerar att få barn? Och måste all reklam som riktas mot kvinnor vara så äckligt insmickrande och infantil?) Jag är ju visserligen väldigt fientligt inställd till nästan allt vad reklam heter, men nu är det så att hela internet typ finansieras av eländet på nåt helnipprigt sätt som jag aldrig kommer förstå, och jag tänker väl inte neka folk reklaminkomster som de delvis lever på, så jag tittar lydigt på snuttarna. Men snälla. De där Clearblue-filmerna gör mig mordlysten.
P.S. De där Mango-reklamerna är det inte heller lönt att ni visar för mig. Jag kan knappt få in lillfingret genom ärmen på största storleken i deras kläder.

Apropå sömn

Fan vad jag är trött på mina värdelösa sömnvanor. Nu har jag vaknat jättesent flera dagar i rad. Igår sov jag mellan ungefär sex på morgonen och tolv på dagen. Så jag fick i alla fall till ett sömnunderskott (har ingen aning om hur många timmar jag "behöver". 8? 9? 10? 14? Suck, kan verkligen sova hur länge som helst när jag väl somnat, vakna går inte om jag inte vet att mitt liv typ hänger på det). Förr i tiden kunde jag i alla fall somna under såna omständigheter, i alla fall om jag dygnat eller typ sovit två timmar natten innan, men inte nu längre.
Nej, det spelar ingen roll om jag är så trött att jag inte vet vad jag heter längre och trillar omkull på vägen till mitt femtielfte toalettbesök den natten, jag kan_inte_somna klockan elva på kvällen och såna "socialt accepterade" tider. I stället ligger jag där i hundra timmar med en övertrött hjärna som tvärvägrar att komma till ro. Sen vaknar jag klockan två nästa dag :] Nu är klockan kvart i två på natten, jag gick och la mig klockan tio och gick upp igen vid tolvtiden för att ta en smörgås och data lite eftersom jag inte orkar med försöka-somna-eländet. Jag bara ligger där otåligt och väntar på att somna så att jag kan få vakna nån gång, liksom. Sömn var njutbart förr, men nu har det börjat bli mer som nån sorts nödvändigt ont.

te-dax

Jag dricker helt sjuka mängder te och borde verkligen dra ner på det med tanke på att jag även har väldigt stora problem med mina sömnvanor. Men det är liksom nån sorts trygghet eller stabil punkt i vardagen som hänger med sen min Viktväktar-tid i tonåren, även om jag inte har bantat på länge. Det innehåller ju inte nån energi, bortsett från mjölken jag tar i. Jag har varit på jakt efter te med lägre, gärna obefintlig, koffeinhalt i några år, men tyckt att allt varit äckligt. Grönt te: smakar blött hö. Rooibos: smakar kräks (förlåt). Kamomillte vet jag inte vad det smakar, men det har nån sorts bismak som är rätt så obehaglig för mig.
Så jag är väldigt nöjd med att ha hittat det gröna teet med citronmacaron-smak från Lipton (obs, garanterat osponsrad). Det luktar som citrondessert och smakar gott också, tycker jag. Jag gillar bara te med olika sorters godissmak, så det är ju logiskt. (Det med typ jordgubbsbakelse-smak är också okej men jag är inte så förtjust i jordgubbssmak.) Nu ska jag ta en kopp till.