Årets baddräktsjakt

Så var det snart sommar igen (även om den inte riktigt verkar komma till skott i år) och man väger 15 kg mer än samma tid förra året igen. Förra året la jag av nån anledning ner fruktansvärt mycket tid och resurser på att hitta en ny baddräkt eftersom den gamla hade blivit för liten, men det blev ändå inte så bra. Jag beställde efter långt och moget övervägande en från Ellos (som ju för betydligt större storlekar än kedjorna på större delen av sortimentet). Skickade tillbaka den, då den visade sig ha såna där skumgummikupor som kändes som nån sorts lösbröst på mig (jag är nämligen inte bara tjock, jag är även begåvad med nordöstra Götalands minsta tuttar) och som inte gick att ta ur utan att klippa sönder hela fodret. Det är så många variabler som ska stämma. Beställde en ny, som passade okej-ish om jag bara reglerade axelbanden till maximal längd, men var på gränsen till för liten redan då. Så i år får jag jaga ny baddräkt igen (jobbar visserligen på att gå ner i vikt, men det vet man ju inte hur det går och även om det funkar kommer det att ta tid).

Har dock känt mig någotsånär inspirerad. Jag råkade få syn på ett par käcka draperade badbrallor med hög midja på H&M:s plussortiment. H&M hade fraktfritt och jag beställde dem i en av mina favoritfärger, buteljgrönt. Pepp! Sen letade jag runt en massa på Ellos efter en lämplig överdel men allt hade antingen 1) massa formpressade kupor och byglar och annan skit för personer med behov av s.k. "stöd" för bysten eller 2) halterneck, vilket känns lite onödigt obekvämt.
Nu har jag i stället beställt en tankini från Cellbes som jag tyckte såg trevlig ut. Har aldrig köpt nåt från detta tant-mecka förut, så det ska bli spännande. Hittade ganska mycket fint där, faktiskt. (Tankini hade jag i gymnasiet, har lite blandade känslor inför att den periodens mode håller på att komma tillbaka nu... Men jag visar helst inte magen så det passar ju bra.) Den har visserligen också vadderade kupor, men det kanske ändå kan se okej ut. Eller så kanske man kan ta bort dem på nåt sätt (tänker positivt här). Solglasögonen har jag inte köpt, men jag tyckte de var väldigt fina så jag la in dem i mitt fina kollage också.
Vet inte riktigt varför jag lägger så mycket energi på det här? Jag tänker ju inte så mycket på framtiden överlag (tycker bara det känns jobbigt), men det här med att köpa kläder är ju ett sätt att planera för framtiden. Så tydligen tänker jag att min framtid innehåller just bad. Eller så tar jag bara varje chans att shoppa när jag har ett "legitimt" skäl till det, suck. I alla fall, vi får hoppas att det här funkar med storlekar och skärningar och allting.

(Triggervarning: Bantning, vikt etc.)

Häromdagen kom jag mig för att för första gången använda vågen jag köpte på Rusta nån gång efter jul. Var rätt säker på att jag skulle väga över 100 kg så det blev ingen större kalldusch -- 101 kg. Jag har varit på väg uppåt i några år, var tjockare än nånsin redan förra sommaren, och på sistone har det gått så snabbt uppåt att jag hittat färska bristningar på magen. Stora delar av garderoben har slutat passa och när jag var på shoppingrunda häromdagen passade inga av de lösa byxor och kjolar med resårmidja i stl. L och XL som jag provade (synd nu när det finns så mycket fint i den kategorin, men bra för plånboken antar jag).
Det är ingen större mening med att spekulera i exakt varför det blivit så här. Jag har haft samma mer eller mindre "dåliga livsstil" med kolhydratrik diet och inte så mycket motion att tala om under hela mitt vuxna liv, med undantag för nån bantningsperiod. Ibland har jag vägt mer och ibland mindre. Har medicinerat för överaktiv sköldkörtel (Graves sjukdom) det sista året, vilket lär ha dragit ner min ämnesomsättning jämfört med tidigare så det kan ju förklara att det gått så fort på sistone. Tydligen låg jag lite lågt på sköldkörtelhormonet vid senaste mätningen så jag har fått Levaxindosen ökad lite nu. Och snart har det gått ett år av behandlingen och då brukar man börja trappa ner, så vi får se vad som händer då. I höstas slutade jag även att äta p-piller mot mina PCOS-symtom efter att ha ätit dem i två år (hade blivit så tjock att de förmodligen inte skulle gå med på att förnya receptet, så jag struntade i det). Det är mycket med hormonerna, kort sagt.
Det är även svårt att veta exakt hur mycket jag skulle behöva ändra i livsstilen för att gå ner i vikt. Regelrätt bantning med kaloriräkning och annat elände tror jag inte jag orkar med igen (höll på med viktväktarna fram och tillbaka i tonåren), men man kan ju rensa lite bland alla sötsaker man äter. Jag har ätit sötsaker -- bullar, kakor, lösgodis -- i princip varje dag i många år, mest av gammal vana och för att det är praktiskt. Ofta är jag inte ens så jävla sugen, jag bara vet att den där kanelbullen är ett snabbt sätt att stilla hungern och att den kommer att smaka gott när den väl är i min mun, och jag har väl inte så mycket annat roligt i mitt liv, höhö. Äter mycket smörgåsar också, även det av praktiska skäl. Och pasta, samma sak där -- enkelt och billigt, och jag är pank och inget vidare på att laga mat så sånt uppskattas ju.
Ska försöka vara så förståndig det bara går. Inget kaloriräknande, som sagt. Bara försöka ersätta de största kolhydratkällorna med annat. Företrädesvis saker som inte är superjobbiga att tillaga (färsk lättkokt broccoli är ju gott, men så trist att stå och rensa och hacka -- frysta broccolibuketter är nog lättare). Så får vi se om det visar sig på vågen, och i vilket fall kommer jag gissningsvis att göra min fysiska hälsa en tjänst. Har troligen varenda riskfaktor som finns för diabetes och hjärt-kärlsjukdom, så det kan nog vara bra att äta lite "nyttigare".