(Triggervarning: Bantning, vikt etc.)

Häromdagen kom jag mig för att för första gången använda vågen jag köpte på Rusta nån gång efter jul. Var rätt säker på att jag skulle väga över 100 kg så det blev ingen större kalldusch -- 101 kg. Jag har varit på väg uppåt i några år, var tjockare än nånsin redan förra sommaren, och på sistone har det gått så snabbt uppåt att jag hittat färska bristningar på magen. Stora delar av garderoben har slutat passa och när jag var på shoppingrunda häromdagen passade inga av de lösa byxor och kjolar med resårmidja i stl. L och XL som jag provade (synd nu när det finns så mycket fint i den kategorin, men bra för plånboken antar jag).
Det är ingen större mening med att spekulera i exakt varför det blivit så här. Jag har haft samma mer eller mindre "dåliga livsstil" med kolhydratrik diet och inte så mycket motion att tala om under hela mitt vuxna liv, med undantag för nån bantningsperiod. Ibland har jag vägt mer och ibland mindre. Har medicinerat för överaktiv sköldkörtel (Graves sjukdom) det sista året, vilket lär ha dragit ner min ämnesomsättning jämfört med tidigare så det kan ju förklara att det gått så fort på sistone. Tydligen låg jag lite lågt på sköldkörtelhormonet vid senaste mätningen så jag har fått Levaxindosen ökad lite nu. Och snart har det gått ett år av behandlingen och då brukar man börja trappa ner, så vi får se vad som händer då. I höstas slutade jag även att äta p-piller mot mina PCOS-symtom efter att ha ätit dem i två år (hade blivit så tjock att de förmodligen inte skulle gå med på att förnya receptet, så jag struntade i det). Det är mycket med hormonerna, kort sagt.
Det är även svårt att veta exakt hur mycket jag skulle behöva ändra i livsstilen för att gå ner i vikt. Regelrätt bantning med kaloriräkning och annat elände tror jag inte jag orkar med igen (höll på med viktväktarna fram och tillbaka i tonåren), men man kan ju rensa lite bland alla sötsaker man äter. Jag har ätit sötsaker -- bullar, kakor, lösgodis -- i princip varje dag i många år, mest av gammal vana och för att det är praktiskt. Ofta är jag inte ens så jävla sugen, jag bara vet att den där kanelbullen är ett snabbt sätt att stilla hungern och att den kommer att smaka gott när den väl är i min mun, och jag har väl inte så mycket annat roligt i mitt liv, höhö. Äter mycket smörgåsar också, även det av praktiska skäl. Och pasta, samma sak där -- enkelt och billigt, och jag är pank och inget vidare på att laga mat så sånt uppskattas ju.
Ska försöka vara så förståndig det bara går. Inget kaloriräknande, som sagt. Bara försöka ersätta de största kolhydratkällorna med annat. Företrädesvis saker som inte är superjobbiga att tillaga (färsk lättkokt broccoli är ju gott, men så trist att stå och rensa och hacka -- frysta broccolibuketter är nog lättare). Så får vi se om det visar sig på vågen, och i vilket fall kommer jag gissningsvis att göra min fysiska hälsa en tjänst. Har troligen varenda riskfaktor som finns för diabetes och hjärt-kärlsjukdom, så det kan nog vara bra att äta lite "nyttigare".