tisdag 22 mars 2016
:/
Vet inte varför jag skriver här så mycket på sistone, det verkar uppfylla nån sorts behov? Hursomhelst, tänkte bara checka in lite fort för att berätta att jag har en skitdag! Har inte fått gjort det där jag skulle idag och igår, tiden krymper och värst av allt är att jag troligen kommer förlora min tilltänkta opponent för att jag sölat för mycket med att bli klar. Det är inte så mycket det extra jobbet med att hitta ny opponent som känns tråkigt, det får väl ordna sig på nåt sätt, mer själva känslan av att ha förstört för sig (speciellt när handledaren var så snäll och hjälpte mig att hitta opponeringspartner och allt, jag förtjänar verkligen inte honom). Buhu buhu. Plus diverse andra irriterande småsaker. Är jättetrött och lätt gråtmild. Kom upp i morse åtminstone, nu får vi hoppas att jag lyckas hoppa på sömntåget i tid så jag inte behöver stressa så mycket i morgon inför avresa till Göteborg.
måndag 21 mars 2016
Lista
Via Whinar
TRE GUILTY PLEASURES
Gud jag skäms över nästan allting, det blir så svårt att hitta på nåt speciellt sådär. Men:
1. Att spionera på diverse personer jag inte känner på sociala medier.
2. Att fantisera om att andra ska tycka olika fördelaktiga saker om mig (alltså typ att jag fantiserar om att nån kille säger "wow den där Ebba är så sexig", eller nåt. Looooooooooooooooooooooooooooool).
3. Överlag att fantisera om interaktioner med andra och prata för mig själv, jag gör det nästan konstant. Jag antar att det är för att jag försöker träna mig inför faktiska möten med människor men det känns som en lite udda grej antar jag.
NÄR GRÄT DU SENAST OCH VARFÖR?
Kommer inte ihåg. Säkert nåt löjligt.
NÄR KAN DU VERKLIGEN, VERKLIGEN VARA DIG SJÄLV?
Alltså, jag vet inte om jag har nåt "själv", som i att jag egentligen har nån social personlighet? Träffar folk så sällan, har ingen rutin på det. Med min familj, antar jag.
TRE SAKER DU AVSKYR
1. När hörlurssladden fastnar nånstans och åker ur när jag lyssnar på musik.
2. Att ha bråttom.
3. Tvärsäkra personer med högeråsikter som tjötar om hur viktigt det är att inte vara ett offer (min blogg-url är något av en kommentar på detta).
HUR VAR DU I SKOLAN?
Det ändrades över tid. När jag var liten hatade jag skolan och jag var överlag väldigt ojämn. Sen i gymnasiet började jag hänga upp mig på mina betyg som ett sätt att få bekräftelse så jag ansträngde mig nog lite mer.
VAD BLIR DU STRESSAD AV?
Att ha minsta lilla yttepyttelilla krav på mig, tydligen :/
TRE SAKER DU ÄLSKAR:
1. Min familj
2. Det här
3. Nagellack, antar jag
HUR TROR DU ATT ANDRA UPPFATTAR DIG?
Är nog inte så många som har en anledning att ha en uppfattning om mig (träffar inte så mycket folk), men tror att de kanske uppfattar mig som en lite ångestriden person som av nån anledning inte riktigt klarar av livet och har en massa konstiga problem under ytan. Vilket ju är sant, på ett ungefär. Eller så tycker de bara att jag är allmänt lat och slapp. Vilket väl också är sant.
HUR UPPFATTAR DU DIG SJÄLV?
Beror nog mest på dagsform, egentligen.
EN SITUATION SOM DU TYCKER ÄR JOBBIG / PINSAM.
Jag tycker att det mesta är pinsamt och är väldigt plågad av skam och sekundärskam (måste stänga av hela tiden när jag tittar på de flesta tv-program, jag tänker bara "åh nej nu kommer hen göra bort sig" hela tiden). Antar att att ha uppmärksamhet riktad mot mig över huvud taget känns jobbigt.
TRE OTIPPADE SAKER OM DIG.
Tja, det är svårt att hitta nån utgångspunkt för den frågan eftersom jag inte tror att så många har nån tydlig bild av mig över huvud taget. Så jag passar.
NÄR KÄNNER DU DIG SOM VACKRAST?
En sommarkväll när man har lite solbränna och är nyduschad och har svala kläder på sig.
VAD SKRATTADE DU SENAST ÅT?
Vet ej.
NÅGOT DU FUNDERAT MYCKET ÖVER
Hur fan jag ska bära mig åt för att bli en produktiv, fungerande samhällsmedborgare.
TRE SAKER DU ÄR RÄDD FÖR.
1. Att vara en besvikelse
2. Getingar och de flesta småkryp
3. Framtiden i allmänhet, känns som att apokalypsen rycker fram på alla möjliga olika fronter just nu.
TRE GUILTY PLEASURES
Gud jag skäms över nästan allting, det blir så svårt att hitta på nåt speciellt sådär. Men:
1. Att spionera på diverse personer jag inte känner på sociala medier.
2. Att fantisera om att andra ska tycka olika fördelaktiga saker om mig (alltså typ att jag fantiserar om att nån kille säger "wow den där Ebba är så sexig", eller nåt. Looooooooooooooooooooooooooooool).
3. Överlag att fantisera om interaktioner med andra och prata för mig själv, jag gör det nästan konstant. Jag antar att det är för att jag försöker träna mig inför faktiska möten med människor men det känns som en lite udda grej antar jag.
NÄR GRÄT DU SENAST OCH VARFÖR?
Kommer inte ihåg. Säkert nåt löjligt.
NÄR KAN DU VERKLIGEN, VERKLIGEN VARA DIG SJÄLV?
Alltså, jag vet inte om jag har nåt "själv", som i att jag egentligen har nån social personlighet? Träffar folk så sällan, har ingen rutin på det. Med min familj, antar jag.
TRE SAKER DU AVSKYR
1. När hörlurssladden fastnar nånstans och åker ur när jag lyssnar på musik.
2. Att ha bråttom.
3. Tvärsäkra personer med högeråsikter som tjötar om hur viktigt det är att inte vara ett offer (min blogg-url är något av en kommentar på detta).
HUR VAR DU I SKOLAN?
Det ändrades över tid. När jag var liten hatade jag skolan och jag var överlag väldigt ojämn. Sen i gymnasiet började jag hänga upp mig på mina betyg som ett sätt att få bekräftelse så jag ansträngde mig nog lite mer.
VAD BLIR DU STRESSAD AV?
Att ha minsta lilla yttepyttelilla krav på mig, tydligen :/
TRE SAKER DU ÄLSKAR:
1. Min familj
2. Det här
3. Nagellack, antar jag
HUR TROR DU ATT ANDRA UPPFATTAR DIG?
Är nog inte så många som har en anledning att ha en uppfattning om mig (träffar inte så mycket folk), men tror att de kanske uppfattar mig som en lite ångestriden person som av nån anledning inte riktigt klarar av livet och har en massa konstiga problem under ytan. Vilket ju är sant, på ett ungefär. Eller så tycker de bara att jag är allmänt lat och slapp. Vilket väl också är sant.
HUR UPPFATTAR DU DIG SJÄLV?
Beror nog mest på dagsform, egentligen.
EN SITUATION SOM DU TYCKER ÄR JOBBIG / PINSAM.
Jag tycker att det mesta är pinsamt och är väldigt plågad av skam och sekundärskam (måste stänga av hela tiden när jag tittar på de flesta tv-program, jag tänker bara "åh nej nu kommer hen göra bort sig" hela tiden). Antar att att ha uppmärksamhet riktad mot mig över huvud taget känns jobbigt.
TRE OTIPPADE SAKER OM DIG.
Tja, det är svårt att hitta nån utgångspunkt för den frågan eftersom jag inte tror att så många har nån tydlig bild av mig över huvud taget. Så jag passar.
NÄR KÄNNER DU DIG SOM VACKRAST?
En sommarkväll när man har lite solbränna och är nyduschad och har svala kläder på sig.
VAD SKRATTADE DU SENAST ÅT?
Vet ej.
NÅGOT DU FUNDERAT MYCKET ÖVER
Hur fan jag ska bära mig åt för att bli en produktiv, fungerande samhällsmedborgare.
TRE SAKER DU ÄR RÄDD FÖR.
1. Att vara en besvikelse
2. Getingar och de flesta småkryp
3. Framtiden i allmänhet, känns som att apokalypsen rycker fram på alla möjliga olika fronter just nu.
lördag 19 mars 2016
Veckan som gått!!!
Skrev ju att jag skulle återkomma och berätta hur det gått med mitt projekt att förbättra mina internetvanor under veckan. Det har inte varit nån succé direkt. De första tre dagarna höll jag väl det, men sen var det min födelsedag i torsdags och jag tänkte "äh nu struntar jag i det här". Har även haft problem med dygnsrytmen som vanligt. Nästa vecka är det påsk och jag ska åka hem till mamma och pappa igen och allt kommer att bli så upphackat att det blir svårt att ha några projekt i den stilen. Hoppas få ett par viktiga grejer gjorda på måndag och tisdag.
Födelsedagen då? Tja, har väl mest firat genom att tillfälligt lyfta på mitt numera permanenta köpstopp på nagellack och blivit ett antal flaskor rikare. Ska shoppa liiite till i morgon även om jag inte borde. Har inte lyckats hålla matbudgeten heller... Så efter påsk är det blanda bark i brödet och sjung hej och hå som gäller.
Födelsedagen då? Tja, har väl mest firat genom att tillfälligt lyfta på mitt numera permanenta köpstopp på nagellack och blivit ett antal flaskor rikare. Ska shoppa liiite till i morgon även om jag inte borde. Har inte lyckats hålla matbudgeten heller... Så efter påsk är det blanda bark i brödet och sjung hej och hå som gäller.
onsdag 16 mars 2016
introvert schmintrovert
Ok, så det har gått några år sen folk på internet började prata om introversion (och extroversion, i viss mån) hit och dit och många har redan drivit med det för länge sen, så jag vet att jag är långt ifrån den första som stört sig på fenomenet och det är väl inte så jätteaktuellt längre. (Nu försökte jag hitta en annan länk till ett gammalt tumblr-inlägg på temat som jag tyckte var ganska roligt, men hade tydligen varken sparat det i mina tumblr-favoriter eller i mina bokmärken. Så försökte söka på "introverts" på tumblr och hittade genast en massa att störa mig på igen.)
Alltså, jag vet inte om jag har nåt jättevettigt att säga i frågan, är väl bara onödigt negativ och ska slentriandissa populära fenomen som vanligt, egentligen. Om nån nu mår bra av att gå runt och identifiera sig som "introvert" så är väl det jättefint. Jag kan förstå att det kan kännas bra att få nån sorts bekräftelse på att man är okej som människa om man tidigare har känt sig konstig, utpekad eller socialt fel för att man inte är så utåtriktad, eller gillar böcker eller whatever. Att såna egenskaper rentav kan vara fina eller speciella. Att man ska behöva en speciell etikett som beskriver ens personlighetstyp, som levereras med nån sorts "godkänd"-stämpel, för att inte må dåligt över den man är är kanske lite synd, men om det gör vägen till självacceptans lite kortare så är det ju positivt. En del har verkligen svalt sin introvert-hype lite väl mycket, men det må väl vara hänt.
Men låt oss nu prata om MIG som vanligt, höhö. Jag tror att det kanske skär sig nånstans för mig eftersom jag är en person som har lidit en hel del av att vara tillbakadragen och blyg under mitt liv, och därför ytligt sett borde få en bit av den där introvert-stolthet-kakan. Men introversion som den vanligen brukar beskrivas -- nånting i stil med att man bara tål umgänge med andra människor i lägre doser, att umgänge ofta tar mer energi än det ger och att man har ett stort behov av att få ha tid ifred -- täcker inte riktigt mitt problem. Jag stämmer säkert in på definitionen, på sätt och vis. Jag har inga problem med att roa mig själv (är väl så illa tvungen, men i vilket fall) och att försöka umgås med såna jag inte känner så bra brukar kännas väldigt ansträngande. Jag trivs bäst ensam, eftersom det är i princip det enda läget där jag kan slappna av.
Men jag passar ju inte riktigt in på bilden av en "normal", mindre socialt orienterad människa som prioriterar att ta det lugnt och ha ett trevligt samtal eller mysa med en bok och en härlig kopp te i soffan framför fest och ståhej. Jag är en enstöring På Riktigt, eller det är i alla fall min självbild. Jag behöver inte berätta hela historien om mina problem med den sociala biten, men jag antar att jag är ganska blyg (speciellt inför jämnåriga) och jag har aldrig haft nåt större socialt liv, även om jag gjort några lite halvhjärtade försök under livet. En handfull ytligare vänner har jag väl haft under årens lopp, men överlag har jag tillbringat den allra mesta tiden för mig själv. Jag har ju även en diagnos nuförtiden (spoiler: Aspergers syndrom) som jag känner mig ganska ambivalent inför. Jag har även fått en kontaktperson av Socialkontoret för att få ha nåt socialt umgänge ibland.
Jag tenderar att tänka på det hela mer som en fråga om oförmåga än ovilja, för jag vill egentligen ha mer av ett socialt liv. Tror jag. Det är i alla fall det jag lägger mest känslomässig energi på att önska mig (det och den romantiska biten, men det flyter väl ihop lite). Vill bli sedd och bekräftad och kunna ha ett utbyte med andra. Det är bara att jag aldrig kommer på nåt kul eller intressant att säga i grupp, och liksom får dåligt självförtroende som människa (känner mig dum, osofistikerad, töntig m.m.) när jag ska försöka umgås med andra. (Och då är det klart att det blir utmattande eftersom det är skitjobbigt att sitta och misslyckas och misslyckas med nånting och inte riktigt veta hur man ska göra för att få till det och vara jättenervös hela tiden, apropå det där med att umgänge tar energi för introverta.)
Så ja, surt sa räven antar jag.
Ett par andra tankar:
- Kanske skaver det lite när folk koketterar med att de minsann är introverta som om det vore så jävla underground eftersom: Att vara tyst, lugn, en bokmal o.s.v. ju ändå är egenskaper som faktiskt är ganska högt värderade i många sammanhang. Nej, det kanske inte smäller så högt på skolgården men lärare och andra vuxna kan uppskatta det och det kanske är lättare att hitta in i en identitet som "den duktiga i skolan", vilket kan löna sig senare i livet, om man har den personlighetstypen. Jag är inte sociolog men jag gissar på att klass, kön och annat spelar in en del här. Är man född in i ett medelklassammanhang har man kanske mer utrymme att få vara den här typen av person. Se även det närbesläktade begreppet "nörd" (Gud, får stresspåslag av blotta ordet)
- Att blyghet är en nackdel socialt och överlag i livet är liksom ett "fact of life". Vågar man inte ta en kontakt som man gärna skulle vilja ta så får ju personen aldrig veta att man var intresserad (oavsett var det var för ärende) och då blir det inget av det. Det har inte nåt att göra med att vissa personlighetstyper premieras mer utan är bara en logisk konsekvens av att folk inte kan läsa tankar. Att vara blyg suger röv :(
Alltså, jag vet inte om jag har nåt jättevettigt att säga i frågan, är väl bara onödigt negativ och ska slentriandissa populära fenomen som vanligt, egentligen. Om nån nu mår bra av att gå runt och identifiera sig som "introvert" så är väl det jättefint. Jag kan förstå att det kan kännas bra att få nån sorts bekräftelse på att man är okej som människa om man tidigare har känt sig konstig, utpekad eller socialt fel för att man inte är så utåtriktad, eller gillar böcker eller whatever. Att såna egenskaper rentav kan vara fina eller speciella. Att man ska behöva en speciell etikett som beskriver ens personlighetstyp, som levereras med nån sorts "godkänd"-stämpel, för att inte må dåligt över den man är är kanske lite synd, men om det gör vägen till självacceptans lite kortare så är det ju positivt. En del har verkligen svalt sin introvert-hype lite väl mycket, men det må väl vara hänt.
Men låt oss nu prata om MIG som vanligt, höhö. Jag tror att det kanske skär sig nånstans för mig eftersom jag är en person som har lidit en hel del av att vara tillbakadragen och blyg under mitt liv, och därför ytligt sett borde få en bit av den där introvert-stolthet-kakan. Men introversion som den vanligen brukar beskrivas -- nånting i stil med att man bara tål umgänge med andra människor i lägre doser, att umgänge ofta tar mer energi än det ger och att man har ett stort behov av att få ha tid ifred -- täcker inte riktigt mitt problem. Jag stämmer säkert in på definitionen, på sätt och vis. Jag har inga problem med att roa mig själv (är väl så illa tvungen, men i vilket fall) och att försöka umgås med såna jag inte känner så bra brukar kännas väldigt ansträngande. Jag trivs bäst ensam, eftersom det är i princip det enda läget där jag kan slappna av.
Men jag passar ju inte riktigt in på bilden av en "normal", mindre socialt orienterad människa som prioriterar att ta det lugnt och ha ett trevligt samtal eller mysa med en bok och en härlig kopp te i soffan framför fest och ståhej. Jag är en enstöring På Riktigt, eller det är i alla fall min självbild. Jag behöver inte berätta hela historien om mina problem med den sociala biten, men jag antar att jag är ganska blyg (speciellt inför jämnåriga) och jag har aldrig haft nåt större socialt liv, även om jag gjort några lite halvhjärtade försök under livet. En handfull ytligare vänner har jag väl haft under årens lopp, men överlag har jag tillbringat den allra mesta tiden för mig själv. Jag har ju även en diagnos nuförtiden (spoiler: Aspergers syndrom) som jag känner mig ganska ambivalent inför. Jag har även fått en kontaktperson av Socialkontoret för att få ha nåt socialt umgänge ibland.
Jag tenderar att tänka på det hela mer som en fråga om oförmåga än ovilja, för jag vill egentligen ha mer av ett socialt liv. Tror jag. Det är i alla fall det jag lägger mest känslomässig energi på att önska mig (det och den romantiska biten, men det flyter väl ihop lite). Vill bli sedd och bekräftad och kunna ha ett utbyte med andra. Det är bara att jag aldrig kommer på nåt kul eller intressant att säga i grupp, och liksom får dåligt självförtroende som människa (känner mig dum, osofistikerad, töntig m.m.) när jag ska försöka umgås med andra. (Och då är det klart att det blir utmattande eftersom det är skitjobbigt att sitta och misslyckas och misslyckas med nånting och inte riktigt veta hur man ska göra för att få till det och vara jättenervös hela tiden, apropå det där med att umgänge tar energi för introverta.)
Så ja, surt sa räven antar jag.
Ett par andra tankar:
- Kanske skaver det lite när folk koketterar med att de minsann är introverta som om det vore så jävla underground eftersom: Att vara tyst, lugn, en bokmal o.s.v. ju ändå är egenskaper som faktiskt är ganska högt värderade i många sammanhang. Nej, det kanske inte smäller så högt på skolgården men lärare och andra vuxna kan uppskatta det och det kanske är lättare att hitta in i en identitet som "den duktiga i skolan", vilket kan löna sig senare i livet, om man har den personlighetstypen. Jag är inte sociolog men jag gissar på att klass, kön och annat spelar in en del här. Är man född in i ett medelklassammanhang har man kanske mer utrymme att få vara den här typen av person. Se även det närbesläktade begreppet "nörd" (Gud, får stresspåslag av blotta ordet)
- Att blyghet är en nackdel socialt och överlag i livet är liksom ett "fact of life". Vågar man inte ta en kontakt som man gärna skulle vilja ta så får ju personen aldrig veta att man var intresserad (oavsett var det var för ärende) och då blir det inget av det. Det har inte nåt att göra med att vissa personlighetstyper premieras mer utan är bara en logisk konsekvens av att folk inte kan läsa tankar. Att vara blyg suger röv :(
måndag 14 mars 2016
Små projekt
(Okej, varning för att det kan bli en hel del bantnings- och självförbättringsrelaterat snack i inlägget.)
Hittills i år har väl Projekt Liv gått halvbra. Jag är inte särskilt nöjd med hur jag skött studierna -- okej, bra att jag fått opponeringen och lite annat på exjobbet gjort, men borde ha lagt ner mycket mer tid på det och kommit längre. Jag vet ju med mig att jag aldrig lyckas hålla lika hög takt som "man borde" men det vore rätt tråkigt om jag inte blev klar innan sommaren, så det är nog läge att lägga på ett par kol. Hur nu det ska gå till, jag vet inte om jag nånsin har lyckats göra nån uppryckning när det gäller studierna. Har så lätt att hamna i de där prokrastinerings-eländena och bli helt passiv så fort jag har minsta lilla pyttelilla krav på mig. Duktiga Flickan bor inte här.
Ska börja äta ADHD-medicin nu (Concerta) så får se om det hjälper. Har nog ingen jättetilltro till själva medicinen så där, tror fortfarande det krävs att jag aktivt gör en förändring i mitt beteende på nåt sätt. Som det är nu går min begränsade energi ut åt alla håll och kanter och jag lägger för mycket tid på onödigheter. Men det ska bli spännande att se hur det känns.
Det finns två projekt jag har haft sen jag kom tillbaka till stan efter jul och nyår som jag faktiskt har lyckats hålla igång. Det ena var kostrelaterat: jag skulle framför allt ta bort alla sötsaker ur mathållningen och även försöka minska kolhydratintaget lite i övrigt. Jag åt sötsaker -- bullar, kakor, godis, risifrutti, fruktyoghurt, läsk, chokladbitar, nyponsoppa (jag gillar att variera mig) -- varje dag förut, så det är en stor förändring i sig. Jag äter Lindahls sockerfria kvarg med vaniljsmak och några hallon till frukost varje dag, plus ett par smörgåsar. Jo, det är lite "matersättning" över den där kvargen, känns väldigt artificiellt och Nutrilett-aktigt. (Och det blir så jävla mycket plastskräp av de där byttorna?!) Men det får duga, jag behöver nåt att hålla mig till och att hitta vettig frukostmat är så svårt. Annars äter jag bara osötat bröd (oftast Aktiv-brödet från Garant, billigt och smakar helt okej), men det blir fortfarande ganska mycket bröd eftersom jag är så van vid det och inte har kommit på nån bra ersättning. När jag äter pasta, vilket jag fortfarande gör några gånger i veckan p.g.a. praktiskt och enkelt, tar jag kanske hälften så mycket som jag brukade göra förut (brukade alltid ta ett berg av spaghetti, typ).
Men jag äter mig mätt, annars hade det nog inte funkat. Hatar att vara hungrig. Har gått ifrån dieten några gånger när jag umgåtts med familjen, som den här helgen, vilket också känns okej. Tanken är ju att det ska vara mer av en livsstilsförändring som jag ska ha en chans att upprätthålla, inte nån tokbantning. Det känns inte jobbigt eller så, sötsakerna lockar bara när jag råkat gå till affären hungrig. Antar att det är som LCHF-människorna säger, att man vänjer sig av med det.
Det andra projektet är ekonomirelaterat och lite mer påtvingat eftersom jag har en begränsad summa pengar att leva på under våren. Jag försöker hålla en veckobudget på runt 500 kr (450 just nu) för hushållsvaror och vara restriktiv med övriga inköp. Ingen jätteambitiös nivå, jag vet -- det går så klart att leva på mycket mindre, men det får duga. Det gick lite överstyr med shoppingen innan julen eftersom jag hade så ovant mycket pengar på kontot, men det känns bra att ha någotsånär kontroll nu, även om det blivit ett par utsvävningar.
Just känslan av kontroll är nog ganska viktig när det gäller båda de här sakerna, det är nånting jag tror att jag skulle må bra av att ha mer av i mitt liv. Det är ju synd att jag inte känner att jag har kontroll i så hög grad över min huvudsysselsättning, d.v.s. skolan, men det är alltid något. Men nu har jag bestämt att jag ska göra ett nytt experiment under veckan som kommer, och den här gången har det att göra med mitt internetanvändande. Reglerna är ganska enkla: Inget internet-"trams" före klockan tio på kvällen på veckodagarna. Vad "trams" är är jag inte helt säker på och det känns som att jag lär bli varse allteftersom. Men här är en lista på saker jag är säker på att de ingår:
- Bloglovin' och bloggar överlag
- Instagram (undantag för att posta egna bilder)
- Twitter
- YouTube överlag, speciellt skönhets-tutorials och liknande
- Wikipedia-artiklar som inte är relevanta för min utbildning
- Olika "intressanta" artiklar i tidningar m.m.
- Webb-tv typ SVT Play, men undantag görs för att ha nåt att titta på när jag äter middag
- Titta i webbshoppar.
Listan kanske kommer att uppdateras. Om jag måste prokrastinera tänker jag att jag ska prioritera produktiv prokrastinering, typ städning. Vi får se hur det går, återkommer med rapport i slutet av veckan.
Hittills i år har väl Projekt Liv gått halvbra. Jag är inte särskilt nöjd med hur jag skött studierna -- okej, bra att jag fått opponeringen och lite annat på exjobbet gjort, men borde ha lagt ner mycket mer tid på det och kommit längre. Jag vet ju med mig att jag aldrig lyckas hålla lika hög takt som "man borde" men det vore rätt tråkigt om jag inte blev klar innan sommaren, så det är nog läge att lägga på ett par kol. Hur nu det ska gå till, jag vet inte om jag nånsin har lyckats göra nån uppryckning när det gäller studierna. Har så lätt att hamna i de där prokrastinerings-eländena och bli helt passiv så fort jag har minsta lilla pyttelilla krav på mig. Duktiga Flickan bor inte här.
Ska börja äta ADHD-medicin nu (Concerta) så får se om det hjälper. Har nog ingen jättetilltro till själva medicinen så där, tror fortfarande det krävs att jag aktivt gör en förändring i mitt beteende på nåt sätt. Som det är nu går min begränsade energi ut åt alla håll och kanter och jag lägger för mycket tid på onödigheter. Men det ska bli spännande att se hur det känns.
Det finns två projekt jag har haft sen jag kom tillbaka till stan efter jul och nyår som jag faktiskt har lyckats hålla igång. Det ena var kostrelaterat: jag skulle framför allt ta bort alla sötsaker ur mathållningen och även försöka minska kolhydratintaget lite i övrigt. Jag åt sötsaker -- bullar, kakor, godis, risifrutti, fruktyoghurt, läsk, chokladbitar, nyponsoppa (jag gillar att variera mig) -- varje dag förut, så det är en stor förändring i sig. Jag äter Lindahls sockerfria kvarg med vaniljsmak och några hallon till frukost varje dag, plus ett par smörgåsar. Jo, det är lite "matersättning" över den där kvargen, känns väldigt artificiellt och Nutrilett-aktigt. (Och det blir så jävla mycket plastskräp av de där byttorna?!) Men det får duga, jag behöver nåt att hålla mig till och att hitta vettig frukostmat är så svårt. Annars äter jag bara osötat bröd (oftast Aktiv-brödet från Garant, billigt och smakar helt okej), men det blir fortfarande ganska mycket bröd eftersom jag är så van vid det och inte har kommit på nån bra ersättning. När jag äter pasta, vilket jag fortfarande gör några gånger i veckan p.g.a. praktiskt och enkelt, tar jag kanske hälften så mycket som jag brukade göra förut (brukade alltid ta ett berg av spaghetti, typ).
Men jag äter mig mätt, annars hade det nog inte funkat. Hatar att vara hungrig. Har gått ifrån dieten några gånger när jag umgåtts med familjen, som den här helgen, vilket också känns okej. Tanken är ju att det ska vara mer av en livsstilsförändring som jag ska ha en chans att upprätthålla, inte nån tokbantning. Det känns inte jobbigt eller så, sötsakerna lockar bara när jag råkat gå till affären hungrig. Antar att det är som LCHF-människorna säger, att man vänjer sig av med det.
Det andra projektet är ekonomirelaterat och lite mer påtvingat eftersom jag har en begränsad summa pengar att leva på under våren. Jag försöker hålla en veckobudget på runt 500 kr (450 just nu) för hushållsvaror och vara restriktiv med övriga inköp. Ingen jätteambitiös nivå, jag vet -- det går så klart att leva på mycket mindre, men det får duga. Det gick lite överstyr med shoppingen innan julen eftersom jag hade så ovant mycket pengar på kontot, men det känns bra att ha någotsånär kontroll nu, även om det blivit ett par utsvävningar.
Just känslan av kontroll är nog ganska viktig när det gäller båda de här sakerna, det är nånting jag tror att jag skulle må bra av att ha mer av i mitt liv. Det är ju synd att jag inte känner att jag har kontroll i så hög grad över min huvudsysselsättning, d.v.s. skolan, men det är alltid något. Men nu har jag bestämt att jag ska göra ett nytt experiment under veckan som kommer, och den här gången har det att göra med mitt internetanvändande. Reglerna är ganska enkla: Inget internet-"trams" före klockan tio på kvällen på veckodagarna. Vad "trams" är är jag inte helt säker på och det känns som att jag lär bli varse allteftersom. Men här är en lista på saker jag är säker på att de ingår:
- Bloglovin' och bloggar överlag
- Instagram (undantag för att posta egna bilder)
- YouTube överlag, speciellt skönhets-tutorials och liknande
- Wikipedia-artiklar som inte är relevanta för min utbildning
- Olika "intressanta" artiklar i tidningar m.m.
- Webb-tv typ SVT Play, men undantag görs för att ha nåt att titta på när jag äter middag
- Titta i webbshoppar.
Listan kanske kommer att uppdateras. Om jag måste prokrastinera tänker jag att jag ska prioritera produktiv prokrastinering, typ städning. Vi får se hur det går, återkommer med rapport i slutet av veckan.
onsdag 9 mars 2016
Apropå shopping
Här är mina senaste inköp!!!
Knälång kjol i viskos från Cellbes. Den här fick jag hem för några veckor sen. Det är förvånansvärt svårt att hitta en vettig kjol -- resårmidja och/eller dragsko är alltid ett måste, syntetmaterial går bort och den ska helst vara knälång och ha lite vidd. Storleken är förstås också viktig, det är oftast plusstorlekar som gäller för mig även på vida plagg med resårmidja (gillar inte när resåren sitter åt för hårt). Långa kjolar är av nån anledning lättare att hitta, men dem vill jag bara ha på sommaren när jag inte har strumpbyxor på mig. Den här är helt perfekt och priset var överkomligt (ca 240 kr tror jag). Att den är lite längre baktill är en bonus eftersom kjolar alltid hänger ner mera framtill på mig. Jag skulle gärna köpa den i nån annan färg, men utöver den här söta småblommiga så fanns den bara i paisleymönstrat (gillar inte) och en gråaktig khakifärg som jag inte brukar klä mig i. Men kanske slår till på khakivarianten om den kommer på rea eller så.
Kjol med jeanslook i lyocell från Ellos. Jag hade ett erbjudande på 30% + fri frakt så totalkostnaden för denna landade på ca 210 kr. Jag har inte fått hem den än, ska bli väldigt spännande. Jag tycker det är så fint med sån där knappslå som går hela vägen ner framtill, av nån anledning. Fickor på kjolar gillar jag också väldigt mycket. Tror den här kommer att bli vadlång på mig ungefär, vilket är lite längre än jag brukar ha vintertid (föredrar knälångt, som sagt) men det funkar nog ändå och snart är det ju sommar.
tisdag 8 mars 2016
Hållbar lifestyle
Vet inte om jag borde ha kvar inlägget under, får fundera på det. Alltså, har inga problem med att erkänna att jag känner mig ensam och typ blir besatt av personer ibland men den där historien från när jag var yngre -- hmm. Fast kändes skönt att berätta om det på nåt sätt även om det bara blir ut i intigheten.
Hursomhelst, nu är det dags för ett annat sorts gnäll! Victimcardigan, bloggen som serverar gnäll i alla olika smaker. Jag har nämligen stört mig skitmycket på en viss blogg jag inte kan låta bli att självskade-läsa. Tänker inte röja dens identitet så klart. Det är mer den här grejen jag stör mig på:
Alltså, att göra "hållbar konsumtion" till nåt sorts chict livsstilsval. Folk som visar upp sin perfekt curerade, minimalistiska, designerspäckade "capsule"-garderob och predikar om hur viktigt det är med hållbarhetstänk. Som tjötar om hur "du inte behöver tjugo sladdriga tröjor från H&M, bara tre stycken i god kvaliteeeet". (Ok, du har bara tre tröjor? Kul det låter att behöva tvätta stup i kvarten? Förresten, hinner inte tröjorna bli utslitna fortare i vilket fall när du bara har samma hela tiden och tvättar dem två gånger i veckan?) Som "unnar sig" nån designer-väska för motsvarande två socialbidrag eftersom "kvalitet varar i längden, tihi".
Som vanligt handlar det väl till 90% om ren avund. Kanske egentligen först och främst för att jag aldrig kommer att bli en sån där minimalistiskt chic person som på allvar kan njuta av copout-färger i stil med beige och marinblått och tycker att allting med färg, mönster, glitter och annat som gör livet värt att leva typ är "barnsligt krimskrams". Jag är egentligen hyfsat nöjd med min "stil", i den mån jag har nån (anser faktiskt att jag har ett välutvecklat sinne för estetik), men det verkar som att en del av mig ändå vill vara den där personen som har disciplin nog att bygga upp nån sorts stram, enkel garderob. Jag kan gilla många minimalistiska uttryck också -- jag gillar många uttryck överlag. Finns så mycket som är fint att titta på här i världen. Men jag orkar inte bara hålla mig till trista basfärger because zzzzz.
Sen är ju det här uppenbara att det känns lite surt att se bemedlade personer kokettera med hur duktiga de är när de begränsar sin konsumtion (=köper några få, dyra grejer i stället för många billiga grejer), när begränsad konsumtion inte är ett val utan ett måste för många av oss. Obs, jag räknar mig inte som fattig på riktigt eftersom jag har trygga medelklassföräldrar att falla tillbaka på, men jag kan inte hålla på och köpa nya grejer jämt. Jag kan kanske köpa en ny kjol från Ellos eller Cellbes ibland (är ju tjock och barbapappa-formad också, så har extra begränsningar i min konsumtion där). Och ja, det händer att jag köper färgglatt krimskrams på H&M också för att sätta lite guldkant på vardagen. So sue me. Vi som har ont om pengar lever också i samma reklambemängda värld där vi fått lära oss att eftersträva lyxkonsumtion sen barnsben. Är det så konstigt att man inte kan låta bli att lägga pengar på nåt jävla nagellack ibland, trots att man vet att man typ borde lägga dem på kålhuvuden i stället? Har inte alls svårt att identifiera mig med Lyxfällan-personerna. Ja ja, nu kommer jag lite avämnes. Hursomhelst: fint att ni har ett hållbarhetstänk, men ingen medalj från mig.
Jag gillar tanken på att ha ett hållbarhetstänk själv, men inte den här tre-beigea-tröjor-från-Filippa-K-varianten. Nä, jag tänker mer att använda kläder och laga dem tills de faller isär, att modifiera kläder på olika sätt för att uppdatera dem eller göra dem mer användbara (älskar att färga kläder, men vet ärligt talat inte hur miljövänligt det är), att göra egna kläder (ack, den som kunde!), att handla på second hand (lyckas sällan med det heller, men avundas dem som kan). Stilen blir ett resultat av begränsningar, och jag tycker det är då den blir som mest intressant på nåt sätt.
Hursomhelst, nu är det dags för ett annat sorts gnäll! Victimcardigan, bloggen som serverar gnäll i alla olika smaker. Jag har nämligen stört mig skitmycket på en viss blogg jag inte kan låta bli att självskade-läsa. Tänker inte röja dens identitet så klart. Det är mer den här grejen jag stör mig på:
Alltså, att göra "hållbar konsumtion" till nåt sorts chict livsstilsval. Folk som visar upp sin perfekt curerade, minimalistiska, designerspäckade "capsule"-garderob och predikar om hur viktigt det är med hållbarhetstänk. Som tjötar om hur "du inte behöver tjugo sladdriga tröjor från H&M, bara tre stycken i god kvaliteeeet". (Ok, du har bara tre tröjor? Kul det låter att behöva tvätta stup i kvarten? Förresten, hinner inte tröjorna bli utslitna fortare i vilket fall när du bara har samma hela tiden och tvättar dem två gånger i veckan?) Som "unnar sig" nån designer-väska för motsvarande två socialbidrag eftersom "kvalitet varar i längden, tihi".
Som vanligt handlar det väl till 90% om ren avund. Kanske egentligen först och främst för att jag aldrig kommer att bli en sån där minimalistiskt chic person som på allvar kan njuta av copout-färger i stil med beige och marinblått och tycker att allting med färg, mönster, glitter och annat som gör livet värt att leva typ är "barnsligt krimskrams". Jag är egentligen hyfsat nöjd med min "stil", i den mån jag har nån (anser faktiskt att jag har ett välutvecklat sinne för estetik), men det verkar som att en del av mig ändå vill vara den där personen som har disciplin nog att bygga upp nån sorts stram, enkel garderob. Jag kan gilla många minimalistiska uttryck också -- jag gillar många uttryck överlag. Finns så mycket som är fint att titta på här i världen. Men jag orkar inte bara hålla mig till trista basfärger because zzzzz.
Sen är ju det här uppenbara att det känns lite surt att se bemedlade personer kokettera med hur duktiga de är när de begränsar sin konsumtion (=köper några få, dyra grejer i stället för många billiga grejer), när begränsad konsumtion inte är ett val utan ett måste för många av oss. Obs, jag räknar mig inte som fattig på riktigt eftersom jag har trygga medelklassföräldrar att falla tillbaka på, men jag kan inte hålla på och köpa nya grejer jämt. Jag kan kanske köpa en ny kjol från Ellos eller Cellbes ibland (är ju tjock och barbapappa-formad också, så har extra begränsningar i min konsumtion där). Och ja, det händer att jag köper färgglatt krimskrams på H&M också för att sätta lite guldkant på vardagen. So sue me. Vi som har ont om pengar lever också i samma reklambemängda värld där vi fått lära oss att eftersträva lyxkonsumtion sen barnsben. Är det så konstigt att man inte kan låta bli att lägga pengar på nåt jävla nagellack ibland, trots att man vet att man typ borde lägga dem på kålhuvuden i stället? Har inte alls svårt att identifiera mig med Lyxfällan-personerna. Ja ja, nu kommer jag lite avämnes. Hursomhelst: fint att ni har ett hållbarhetstänk, men ingen medalj från mig.
Jag gillar tanken på att ha ett hållbarhetstänk själv, men inte den här tre-beigea-tröjor-från-Filippa-K-varianten. Nä, jag tänker mer att använda kläder och laga dem tills de faller isär, att modifiera kläder på olika sätt för att uppdatera dem eller göra dem mer användbara (älskar att färga kläder, men vet ärligt talat inte hur miljövänligt det är), att göra egna kläder (ack, den som kunde!), att handla på second hand (lyckas sällan med det heller, men avundas dem som kan). Stilen blir ett resultat av begränsningar, och jag tycker det är då den blir som mest intressant på nåt sätt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)