halloj

Ja, nu är det vår? Har verkligen inget emot våren, speciellt inte sådär alldeles i början när det inte har börjat bli varmt på riktigt än, men det känns lite abrupt och lite tidigt. Gruset bortsopat, blommor överallt helt plötsligt. Brukar blåsipporna verkligen blomma så här års? Ja, inte vet jag. Men det är väl bara att vänja sig. Svennebananers känslor inför årstider är kanske inte den mest trängande aspekten av klimatfrågan.
Det är lördag. Jag sitter och skriver ihop det sista på uppsatsen. Den blir inte så bra, men alla exjobb kanske inte kan bli det. F säger att exjobbet bara i undantagsfall resulterar i nåt värdefullt, men oftast mest är "ett kvitto på uthållighet". Eller kanske ett kvitto på förmågan att uthärda sin egen inkompetens, i mitt fall. Resultatkapitlet verkar mest kretsa kring frågan "eeeh blev det här nåt över huvud taget, egentligen?" och jag sitter och skäms för varje mening jag skriver. Hursomhelst, har inte fått så mycket gjort idag. Men städat lite och tagit en promenad i alla fall. Ska laga mat, nån soppa med lite rötter och kikärter hade jag tänkt mig.
Har ett par nya självförbättringsprojekt. Ett är att styrketräna -- eller ja, att göra ett par armhävningar och utfall när jag kommer hem från dagens ärenden. Har gjort det i nån månad nu och tycker faktiskt att jag kan känna musklerna lite grann under huden. Rumpan hänger dock fortfarande värre för varje vecka, antar att man måste träna upp gigantiska sätesmuskler för att all den lösa huden (kombination av relativt dramatisk viktnedgång och åldrande, antar jag) ska ha nåt att drapera sig runt.
Ja ja. Vet inte ens om det är nån mening med att försöka ha snygg rumpa. Om man skulle försöka hitta nån att dejta nu så skulle väl utbudet bestå typ av nån Mats från Mjölby som är i 40-årsåldern, "jobbar med IT" och bär på en sorg över brustna drömmar. Det räcker med en människospillra i mitt liv, tack. Plus att jag inte vill behöva bli bonusmamma till stackars Mats tioåriga barn från ett tidigare äktenskap som kommer att sitta och blänga föraktfullt på mig när vi äter fiskpinnar i Mjölby. Nej, usch! Alla i den situationen förtjänar bättre.
Ja, framtiden! Vad kan den ha att erbjuda. Har verkligen ingen aning just nu.

Ebba testar örtteer

Har snöat in lite på örtteer sen strax före jul, som ett led i min strävan att få bättre ordning på sömnrutinerna, och tänkte att jag skulle skriva ner lite omdömen om dem som jag hunnit testa. Obs, jag är egentligen rätt ointresserad av mat och smaker överlag så mina recensioner är förmodligen ganska värdelösa. Delar av Pukkas och Clippers sortiment finns tillgängliga i livsmedelsbutiker men annars är apotea.se bra, de har mycket mer att välja på och fraktfritt.

Pukka Licorice and Cinnamon
Lakritsrot är en sån där ingrediens som förekommer väldigt mycket i örtteer. Kan förstå varför, den ger en angenäm söt lakritssmak till teet (många andra ingredienser verkar mest ge doft och inte så mycket smak). Tyvärr har den dock blodtryckshöjande egenskaper och "överdriven konsumtion" rekommenderas inte om man har problem med högt blodtryck. Här har lakritsroten en central plats tillsammans med kanel som utöver sin typiska arom ger en lite pepprig smak, speciellt när påsen har fått ligga kvar länge i teet. Innehåller även kakao och kardemumma. Om man gillar lakrits och kanel, som jag gör, så är det här ett av de mer lättdruckna teerna från Pukka.

Pukka Vanilla Chai
Jag tänker mest på den här som en lite blygare kusin till det föregående teet, då kanel och lakrits är viktiga ingredienser även i detta. Vaniljen känner jag inte av så mycket, tyvärr.

Pukka Night Time
Ett "rogivande" te för kvällsbruk. Innehåller de i detta sammanhang typiska ingredienserna kamomill, som jag har lärt mig att tolerera men fortfarande inte är nåt större fan av, och valerianarot. Havregräsblommor, lavendel och lindblomma är de ingredienser som lyfts fram i texten på framsidan av paketet. Smaken är lite svår att beskriva, som med många örtteer. Den är liksom... örtte-ig, helt enkelt, och den lite fräna kamomillen är ganska tydlig. Jag dricker inte teet i första hand för smakens skull, men det har blivit en del av min kvällsrutin och rutiner är viktiga att ha.

Pukka Womankind
Ett... kvinno-te, antar jag? Kanske heter det så för att det är rosa. Det hela är lite oklart. Ingredienslistan är hursomhelst ganska lång och omfattar bl.a. rödbeta, tranbär och shatavari-rot, eller hängsparris. Hibiskus, en annan standardingrediens som jag inte lyckats lära mig att älska, kommer fram ganska mycket och ger en syrlig ton. Jag kommer nog inte att köpa om det här, men det går ner.

Clipper Organic Sleep Easy Infusion
Jag gillade det här kvällsteet lite mer än Pukkas variant även om jag hade svårt för det i början, ny till örtteer som jag var då. Det innehåller utöver kamomill även rooibos, med sina toner av bränd plast som jag har svårt för. Men tonerna av apelsin i doft och smak är trevliga.

Clipper Organic Orange & Coconut Infusion
Det här teet smakar ungefär som man skulle förvänta sig av namnet. Smaken är inte så komplex eller fyllig men helt okej. Det känns mest som varm, lite besk (på grund av apelsinskalet) apelsinsaft med kokostoner.

Garant Kanel, ingefära och kardemumma
Jag tänkte att jag skulle testa en lite billigare variant också. Det här teet luktar precis som glögg och smakar nästan ingenting, bara lite beskt. Men 'ingenting' är ju ett helt okej alternativ till 'direkt illa', och jag vill egentligen mest ha nåt varmt i magen, så det går ner och den småmysiga glöggdoften är en bonus. Jag hade föredragit en lite fylligare smak dock.

Hej Linköping

Igår satt jag på Swebus 830 från Göteborg till Linköping som hundratals gånger förut och störde mig på samma saker som alltid. Chaufförens taffliga snack i högtalarna, att sitta och vara nervös över att eventuellt behöva sitta bredvid en total främling i timmar vid varje hållplats, att det alltid ska gå på 40 000 människor i Jönköping. Ja det är inte så farligt, jag vet (för det mesta brukar jag inte behöva sitta bredvid nån och blir det så är det ändå ingen fara liksom). Bara små irritationsmoment. Men sen kom jag på! Att det kanske var sista gången igår. För jag flyttar härifrån om en månad.
På fredag fyller jag år, skitmånga. Har bott här i uppåt femton år nu. Det här var min ljusnande framtid som kom och gick *bittert skratt*. Det känns väl som att det var meningen att det skulle bli nåt mer men. Vad ska man dyka ner i den gamla känslosörjan för. Känslor kan man i stort sett ha eller mista. Framför allt känns det nog skönt, egentligen.
Idag har jag varit på sjukhuset och gjort en massa tester efter doshöjningen. EKG, blodprov, urinprov, blodtryck. Gillar det för det är den enda gången nån nånsin tar på mig, suck. Sköterskan var snäll. Det var torrt blåsigt väder ute, yrande damm som åkte in i ögonen. Våren kommer i lagom takt. Jag köpte nåt onödigt nagellack på H&M.
Ska bo hos mormor är det tänkt. Också en bostadssituation man kan ha i sina mid-thirties. Men det blir okej. Jobbsökning och sånt har jag inte tagit tag i än, sitter och knackar på uppsatsen fortfarande. Men hoppas bli kvar med det värsta den här veckan. Det är ju bra att jag har en hållpunkt nu i alla fall, i och med flytten.

Ännu ett wiki-tips

Så här på internationella kvinnodagen så kan jag ju passa på att tipsa om en favoritkvinna ur historien, nämligen bad gal Ingegerd Knutsdotter.

someone is lillgammal on the internet

Läser en del bloggar jag råkat ramla in på bara för att jag stör mig på personen bakom. Ja jag kan så klart inte berätta nåt mer men det är en människa som har så fruktansvärt lillgammal stil när den skriver? Blir helt fascinerad. Men den bara skriver och skriver och ingen kommenterar nånsin, år efter år av prydliga prudentliga präktiga små meningar. Oh the humanity. Förmodligen skulle den få liknande aversionskänslor av min blogg om den hittade hit. Men vi drivs förmodligen av samma sak, ett evigt pladdrande ut i intigheten för att man känner sig ensam och måste få uttrycka sig nånstans, göra sin världsbild gällande, manifestera sin existens.
Varför stör man sig så mycket på folk? Det kanske är nåt evolutionärt. Det är jobbigt, jag skäms över mig själv när jag tänker elaka saker om andra. Men nånstans mitt i alltihopa finns det kanske en vilja att förstå.