Läser en del bloggar jag råkat ramla in på bara för att jag stör mig på personen bakom. Ja jag kan så klart inte berätta nåt mer men det är en människa som har så fruktansvärt lillgammal stil när den skriver? Blir helt fascinerad. Men den bara skriver och skriver och ingen kommenterar nånsin, år efter år av prydliga prudentliga präktiga små meningar. Oh the humanity. Förmodligen skulle den få liknande aversionskänslor av min blogg om den hittade hit. Men vi drivs förmodligen av samma sak, ett evigt pladdrande ut i intigheten för att man känner sig ensam och måste få uttrycka sig nånstans, göra sin världsbild gällande, manifestera sin existens.
Varför stör man sig så mycket på folk? Det kanske är nåt evolutionärt. Det är jobbigt, jag skäms över mig själv när jag tänker elaka saker om andra. Men nånstans mitt i alltihopa finns det kanske en vilja att förstå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar