Hej hej, här sitter jag och är bakis i sommarhettan (känns mer som juli än maj). Skriver inte så mycket här längre. Jag har väl inget viktigt att säga, men det har jag aldrig direkt haft. Men under 2016 som var ett lite småjobbigt år för mig så hade jag kanske saker att ventilera. Plus att jag åt metylfenidat då som jag blev lite tjackbabblig av. (Nu har jag inte recept på det längre och kommer förmodligen inte att ha det framöver.) Ibland får jag nån idé om nåt jag vill dryfta här men orkar inte. Eller så skriver jag en halv mening, får en känsla av "... näeh" och lägger ner. Här är några exempel:
- Att jag har bestämt mig för att sluta använda emojis för att jag alltid får komplex för att jag använder dem fel och typ känner mig gammal och ute och socialt efterbliven?
- Det här med solkräm, har ju tidigare ondgjort mig över hur skönhetsgurus tjatar om det och hur det spär på åldersnoja och hur svårt det är att hitta vettiga ej svindyra varianter som går att ha i ansiktet utan att känna sig som en vandrande majonnäsfläck. Nu har jag gjort ett ryck och börjat använda SPF seriöst i alla fall. Alternerar mellan den bruna "face mousse" SPF 30 från EVY och en ansiktskräm från Clinique med SPF 20. Hittills verkar ju flott, glansighet och en allmän känsla av att gå runt med ett lager smuts i ansiktet vara nån sorts tema, men det ska väl vara så. Man får ha puder ovanpå för att matta ner och eventuellt ha lite smink på ögonen så det känns mer som en sminkning liksom? Då blir det ju lite festligare känsla i alla fall.
- Att detta är en konstig tid att leva i med högkonjunktur och miljöhot etc.. Alltså det här med att leva nästan ett lyxliv och kunna köpa en massa onödiga prylar etc., samtidigt som man vet att hela jorden är på väg att klappa ihop och att de två sakerna hänger ihop. Nånting med att det är en sån märklig diskrepans mellan de känslorna liksom, äh jag vet inte. Och just det här med att känna en viss pepp inför livet just nu, men inte ha nån framtidstro? Och hur konstigt det är att folk leker så mycket, varför tycker vi att vi har tid med det egentligen när vi står inför en massa politiska utmaningar etc.. Alltså att det känns som en tramsig tid och att folk håller på orimligt mycket med olika hobbies, men det kanske bara är jag som får den uppfattningen p.g.a. min egen tramsiga filterbubbla. Ja, jag skäms alltid mer än vanligt för mina texter när de på nåt sätt tangerar politik så det är nog i vilket fall bäst att jag låter bli.
- Att jag stör mig som fan på folk som kommer med spaningen att "svenskar överskattar sina engelskakunskaper"
- Skulle göra en sån där lista på mina favoritsaker. Men det skulle bara vara extremt basic grejer typ caffe latte, nagellack, öl och *doften av sommarregn* tror jag :P
- Nåt om mina medievanor och hur de förändrats de senaste åren. Att jag slutat lyssna på podcasts och börjat läsa böcker lite grann. Hur det eventuellt reflekterar min personliga utveckling. Mm, superspännande.
Men om inte skrivlusten skulle bli starkare framöver så får väl världen klara sig utan mina funderingar. Jag kan ibland tycka att skrivandet har ett värde ur självförbättringsperspektiv. Att öva på att ha en egen subjektivitet och liksom manifestera sig själv, utveckla sina tankar och så vidare. Men hobbies som slukar tid och energi är å andra sidan det sista jag behöver så kanske borde jag sluta.
