lifestyle goals '24 edition

Eftersom det förra inlägget blev så gnälligt (alltså, jag går inte alltid runt och tänker på det där, bara när jag är på dåligt humör, vilket dock tyvärr är ganska ofta) så tänkte att jag skulle skriva ett lite gladare inlägg om det nya året. Hittade ett gammalt inlägg om nyårslöften som jag skrev för tre år sen och tänkte kommentera lite på det!

- Köpstopp på nagellack hela året ut. -- Jag köper inte så mycket nagellack just nu, inte direkt p.g.a. något löfte eller så, utan för att jag inte är så sugen. Tycker det är ganska skönt eftersom jag redan har så många nagellack (säkert över tusen vid det här laget). Det ger mig en chans att använda dem jag redan har, är ju tråkigt att de bara ska ligga där. Hoppas det fortsätter så, men vill inte förbjuda mig själv att köpa nya ifall jag skulle få lust till det. Överlag när det gäller konsumtion av kosmetika, kläder och liknande så är jag varken jättepeppad på själva konsumtionen eller på köpstopp. Har aldrig sminkat mig så mycket och tittar inte på sminktutorials som underhållning längre, så blir inte "inspirerad" att köpa smink på det sättet. Kläder tycker jag inte heller är så jättekul på sistone -- har varit på väg uppåt i vikt några år nu så det kan ju spela in, brukar ju vara roligare med shopping när man känner sig smal. Fast strumpbyxor är ju alltid kul. Sen jag tog hål i öronen 2020 har väl billiga örhängen seglat upp som en ny hoarding-kategori, men känns inte direkt akut att sluta med det heller.

- Sminka mig minst en gång i veckan. -- Jag brukar slänga på mig mascara och concealer om jag ska träffa folk (vilket inte alltid blir varje vecka men ett par gånger i månaden i alla fall), kanske dutta på någon skimrig ögonskugga om det är ett festligare tillfälle. Hade väl inte tänkt ändra på det. Har ibland tänkt att det vore kul att använda läppstift/läppglans oftare men jag dricker så mycket kaffe och biter så mycket på läpparna, tycker det är lite svårt att kombinera.

- Börja spara pengar i nån organiserad form. -- Jag har lite pengar undanlagda på Avanza, ibland för jag väl över dit om det börjat samlas för mycket på lönekontot. Jobbar bara 75 % så min lön är relativt blygsam (ja, med tanke på min utbildning och så menar jag) men jag har inte så dyr livsstil så jag gör ändå inte slut på allt. Men jag sparar inte till nåt särskilt, skulle eventuellt vilja flytta till en något större lägenhet nån gång men det känns inte akut.

- Planera bättre i allmänhet, planera varje vecka, skriva att göra-listor och så vidare. -- Ja, det här har jag fortfarande inte direkt kommit nånstans med, fast jag använder kalendern mer och har en lista för min kvällsrutin som jag tyckt funkat okej. Vill fortfarande absolut bli bättre på sånt överlag. (Skriver mer om det längre ner.)

- Inga fler hobbies. -- Ja den här problematiken kvarstår också, och jag förstår tanken med att tänka igenom vad man INTE ska göra också så man slipper slösa mental energi på det, men... Grejen är att jag fortfarande väldigt gärna vill hålla på med hobbies även om jag inte hinner. Det känns fortfarande lite som meningen med livet. Så jag vill inte lova mig själv att jag ska hålla på mindre med hobbies, eller för den delen förbjuda mig själv att skaffa nya hobbies, även om jag konstant är besviken över att jag inte hinner med dem, för det känns lite som att bara acceptera att livet hädanefter bara ska vara "äta sova dö" liksom. Vilket känns för deppigt för att funka som nyårslöfte för mig.

- Försöka skaffa nån form av umgänge utanför familjen. -- Ja, det har jag ju lite oväntat haft under 2022-2023

Ja, det var det. Alltså inte så många av de löftena som känns relevanta längre. Här är några livsstilsrelaterade områden som jag hoppas kunna jobba på under 2024:

 - Alkohol. -- Detta har jag ju pratat om tidigare. Det är främst ensamdrickandet hemma som känns som ett problem (socialt drickande känns mer okej, då jag prioriterar att vara social). Jag hamnar i olika konflikter med mig själv där jag inte kan bestämma mig för hur mycket jag "får" festa till det, vilket leder till besvikelser på det ena eller det andra sättet. Hade ju något försök med att skippa hemmadrickandet totalt vilket var okej men lite småtrist. Nu har jag en idé till en annan variant på "regler" kring alkohol som jag tänkte testa under januari, vill inte berätta exakt hur de ser ut men kanske blir en uppföljning senare om jag orkar.

- Mat och träning. -- Har som sagt gått upp i vikt i några år. Jag är fortfarande en bra bit ifrån min högsta viktnotering nånsin från 2016 men vill inte fortsätta åt det hållet. Har lite idéer även här kring hur jag skulle kunna lägga upp mitt ätande. Vill inte skriva för mycket om det heller då det redan finns för mycket bantnings-info på internet. Vad gäller träning skulle jag egentligen gärna vilja komma igång med det igen då jag förmodligen skulle må bättre fysiskt. Och ja, i viss mån psykiskt, om man bortser från den där nojiga besattheten av att hinna med träningen hela tiden och hur ilsken man blir av testosterontillskottet då. Men har alltid tyckt att det är så stressigt att pussla in det och stress har jag nog av tack. Plus att jag bestämt mig för att jag hatar gym, så himla trista och oinspirerande miljöer, för mycket folk, bullrigt, urk. Kanske orkar springa lite mer när det blir väder för det men jag tänker inte lova nånting där, får räcka med promenader.

- Gå till kontoret oftare. -- Jobbar nästan alltid hemma även om jag vet att jag mår sämre av det, ska väl göra ett ryck till nu då...

- Få ordning på mina kvällar. -- Sömnproblem är ju en evig följetong i mitt liv. Mina vardagskvällar följer ofta det här trista mönstret att jag sitter svintrött och slöscrollar i insta-feeden eller valfri annan hjärndöd aktivitet. Att orka ta tag i kvällsrutinen med tandborstning och annat känns som att bestiga Mount Everest typ. Sen tvingar man sig ändå genom rutinen runt midnatt nån gång, en tid på dygnet då jag av nån anledning alltid får nån sorts påslag och är helt uppe i varv, antingen på ett ångestladdat älta-noja-sätt, eller ibland på ett mer "positivt" sätt med projektlusta och en massa "bra idéer". (Skriver t.ex. detta runt midnatt och märker att det kommer hur mycket ord som helst just nu, lol.) Och sen tar det självklart flera timmar att somna. Hinna med mer kvalitativa aktiviteter på kvällen är bara att glömma då jag alltså har fullt upp med att vara dödstrött och prokrastinera min tandborstning.

(Fortsättning på samma punkt) Min dröm vore följande: Att man alltid ser till att redan ha ätit dagens sista måltid när man väl kommer hem vid 19- till 20-tiden, så att man slipper sätta sig ner och äta, vilket ofta är vad som inleder det där halvt komatösa tillståndet. I stället undviker man noggrant att sätta sig ner och går genast igenom kvällsrutinen steg för steg. (Rutinen finns redan nedskriven på en lapp och uppsatt på kylskåpet med plats för att bocka av varje steg.) SEN får man göra vad man vill innan man går och lägger sig! Kanske till och med -- vågar jag ens säga det -- hålla på med nån hobby i en timme eller så? Eller bara vara duktig och gå och lägga sig extra tidigt. Ja, sen om man ska till kontoret nästa dag måste man ju visserligen duscha och hålla på (morgondusch tar jag bara om jag absolut måste, H-A-T-A-R), vilket är pissetråkigt och hur tids- och energikrävande som helst, men ändå. Låter det inte fantastiskt? Here's hoping

Christmas is often a time of reflection, so let's all think back over the year I've had

Har tagit ledigt hela mellandagarna. Som vanligt när jag tagit ledigt så har jag väl tänkt hålla på med hobby o.s.v. men inte hunnit med särskilt mycket. Läst några sidor i romanen jag försöker stava mig igenom på ryska, för det mesta inte orkat slå upp ord jag inte förstår eftersom det är så knöligt att sitta i sängen med boken och mobilen ilsket lysande i ansiktet, vilket gör att förståelsen av berättelsen blir begränsad. (Det är en översättning av en Terry Pratchett-bok så det är väldigt många action-scener med drakar som flyger hit och dit hela tiden och folk som trillar ner från tak och blir hängande från stuprännor och hej och hå, jag måste slå upp 40 ord per stycke för att fatta nånting av det.) Sytt nånting? Haha skojar du eller :) Varit och sett en film med mamma har jag i alla fall, annars bara rört mig mellan lägenheten och matvarubutiken typ. Idag skulle jag tvättat håret men orkade inte. Men körde en tvätt i alla fall.

Julen var jättefin, faktiskt så att jag medvetet reflekterat över hur fantastiskt lyckligt lottad jag är med min släkt. Ja, lite påfrestande för kroppen med all mat och alkohol men man får ju passa på. Nog om detta.

Annars har väl året präglats väldigt mycket av umgänget med Personerna från Sammanhanget (suck, önskar verkligen jag kunde berätta mera) och allt nojande som detta förorsakar. Plus att jag tyvärr tänker/ältar svinmycket över det här med Att Bli Gammal. Det är väl ofrånkomligt att fastna i de där tankarna ibland, jag kan liksom inte ha hundra procent kontroll över min inre monolog hela tiden (dessutom kan jag inte lyssna på prat i mobilen just nu p.g.a. problem med hörlurarna), men försöker vara lite mer medveten och inte fastna i deppiga tankesnurror.

Antar att åldersnojan och den sociala nojan hänger ihop lite. Jag triggar fortfarande så himla hårt på social bekräftelse. När jag umgås med folk, och ibland kanske får positiv feedback på nånting (att nån skrattar åt nåt jag sagt eller liknande), är det så lätt för mig att trilla tillbaka i att meningen med livet ändå är att vara en Tjej. (Ja förlåt att jag jobbar så mycket med Stora Bokstäver just nu, är trött.) Alltså att vara söt, duktig, trevlig, ha piffiga örhängen, komma med en smart kommentar här eller där, liksom lysa upp rummet på nåt sätt. Men så är man snarare en halvtrött medelålders kvinna som fyller 40 snart och all eventuell kvinnlig charm man har kvar kommer snart att rinna bort. Och det störda är att jag inte ens vet om jag ens har nån kvinnlig charm, eller nånsin haft nån. Jag har knappt nån uppfattning alls om hur killar har reagerat på mig.

Det kommer ideligen ledsamma tankar på hur jag såg ut när jag var ung, hur synd det var att jag inte umgicks mer med folk då, inte flörtade mer med killar. Det känns idiotiskt att jag ska gå och deppa över det, speciellt eftersom jag mycket väl minns att jag kände mig så jävla ful, tråkig och otillräcklig på den tiden. Redan då grämde jag ju mig över att jag borde umgås mer med folk, men jag orkade helt enkelt inte eftersom det bara kändes som att det blev katastrofalt mega-fel hela tiden. Det spelade ju ingen roll då att jag hade strålande ungdomlig hy och vackert hår, när alla andra omkring mig också hade det, PLUS mycket större bröst PLUS snyggare figur i allmänhet PLUS mindre neurotisk läggning och högre social begåvning PLUS att de inte var lata och trötta och sega som jag, och så vidare i all oändlighet. Jag mådde för dåligt, det är sorgligt men det hade nog inte kunnat bli annorlunda utifrån omständigheterna. Ja, det är på nåt sätt som att alla gamla demoner från ungdomen liksom kommer tillbaka fast i lite ny tappning, men jag försöker karate-kicka bort dem så gott jag kan.

Så jag tänker att jag måste fokusera mer på annat framöver, kanske jobbet och lite självhjälpsprojekt, sånt som inte är så socialt inriktat, fast jag tyvärr inte känner nån jättepepp inför några såna projekt just nu. Samtidigt är väl den sociala biten viktig också på nåt sätt. Men får försöka öva på att inte hänga upp mig så mycket på hur jag uppfattas av andra. Tror ändå jag lärt mig en del om mig själv i år.