Har haft en sån där dag där för många sociala interaktioner går fel, vilket gör att jag nu känner mig ledsen, trött och ömtålig. Först har jag haft möte med handledaren och det kändes som att jag lyckades komma med noll vettigt input medan han var tvungen att lösa alla mina problem, som vanligt. När jag pratar med honom blir jag reducerad till ett fjantigt våp som pratar i små enstaviga pip och tittar på sina fötter p.g.a. allmän känsla av intellektuell underlägsenhet, vilket är så jävla osmickrande eftersom jag inte ens är snygg. Sen lyckades jag förstöra för en annan kille som jobbar på avdelningen genom att stänga av den snabba datorn som jag kör mina experiment på innan jag skulle gå hem, och så visade det sig att han också höll på med nån körning på den från sin egen dator. Sen gick jag och bad handledaren att låsa efter mig (min nyckel går inte till rummet med snabbdatorn) och då hade han hittat en lösning på problemet som han förmodligen jobbat på hela eftermiddagen och visade mig. Jag: "eh... vad bra... pip pip"
Och ingen likear mina Instagrambilder.
Ja, vad tjänar det till att vara emo på en blogg? Avreagera mig, kanske. Jag känner mig så ensam ibland. Och trött. På att inte komma nånstans med nåt och på att trampa omkring i samma gamla tröstlösa tankar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar