Läser igenom tidigare inlägg och slås igen av det jag redan vet: Att jag framstår som en pinsam och patetisk förlorare. Man kan ju fråga sig varför jag skriver. Är det verkligen nån poäng med att gräva ner sig i all hopplöshet? Kan jag inte skaffa en mer konstruktiv hobby?
Jag tänker ändå att det finns poänger. Jag försöker utvecklas som människa genom att försöka föra resonemang om saker jag tycker är intressanta, saker jag gått runt och tänkt på som jag inte har nån att berätta för. Det är förresten rätt så tråkigt att bara hålla käften om allting för att framstå som värdig, så det så. Jag är som jag är och mitt liv ser ut som det gör, jag har inte mindre rätt än nån annan att berätta om det. Sen tror jag (på allvar) att det kan vara positivt för andra att få läsa om mitt liv och kanske må bättre över sig själva.
Jag försöker föra loserns talan, på nåt sätt. Tror att det finns en del därute som skäms över sig själva och var de hamnat och att de inte lyckats göra mer av sina liv. Men det innebär väl inte nödvändigtvis att man inte har nåt intressant över huvud taget att säga. Ibland tycker jag att det kan vara ett rimligt projekt, men ibland tvivlar jag.
Kanske är det fel av mig att lägga så mycket kraft på att försöka rättfärdiga mig själv och mina känslor. Varför skriver jag en lång text om att det "är okej" att vara avundsjuk? Är det verkligen en särskilt intressant fråga om den eller den känslan "är okej"? Borde jag inte, tja, försöka göra nåt åt den i stället? Typ skaffa ett liv jag kan vara nöjd med.
Alltihopa är ju i-landsproblem egentligen. Jo, det är smärtsamt att sitta mitt i ett kvaddat självförverkligandeprojekt och se andra i ens egen ålder göra karriär och skaffa familj. Känna sig misslyckad, utanför, irrelevant. Men det är långtifrån alla som ens har möjligheten att förverkliga sig själva från början, eller som måste kämpa mycket hårdare för att komma dit. Och själv har man bara... vaskat den chansen man hade och nu sitter man och gnäller över det. Osexigt värre. Och ännu osexigare är det väl att oroa sig för att man är osexig för att man gnäller. Så självupptaget. Ew. Vilken jävla sopa man är.
Sen orkar jag inte tänka på det längre, så jag går och tittar på ännu en Youtube-video om smink som jag inte ens är särskilt road av längre. Det börjar bli sent jag måste ta den där duschen om jag ska hinna komma iväg och köpa middag. Jag har flottigt hår och är mosig i huvudet av allt innesittande. Så går jag ner och duschar. Nån timma senare kommer jag iväg, det är redan mörkt ute men det är skönt med lite frisk luft i alla fall. När jag kommer hem igen är klockan över tio och jag fixar mat. Lyssnar på nån podcast, orkar inte musik när jag är på dåligt humör. Vid halv tolv har jag ätit upp och tar en kopp grönt te. Jag har i alla fall slutat dricka svart te på kvällen och dieten håller jag. Alltid nåt. Så sitter jag och glor på internet i ännu några timmar fast jag tänkt att jag ska få nåt vettigt gjort. Så har ännu en dag gått. Det är säkert söndag också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar