Ja, det går ju inget vidare med att "inte skriva här eftersom jag har viktigare saker för mig". Men skitsamma. Jag kommer inte att få nåt gjort idag ändå. Är för trött och snurrig i huvudet, så fullproppad med koffein och metylfenidat att jag smådarrar i hela kroppen. (Eller ja, är fortfarande på ganska låg dos av metylfenidatet men det verkar göra effekten av kaffe och te lite värre.) Vågade åtminstone mejla min handledare idag och i princip kommunicera "hjäääälp jag fattar ingenting" så det känns skönt att ha kontakt igen i alla fall efter ett par veckor av allmän oklarhet. Nu ska vi ha möte om ett par dagar och försöka reda ut ett par grejer.
I lördags var jag i stan en stund på förmiddagen med min kontaktperson, så det kändes skönt att komma upp tidigt. Vill ha mer sånt, känner jag. Känslan av att ens vara utomhus före klockan tolv på dagen är så ovan för mig men den känns... fräsch och bra, på nåt sätt. Men jag lyckades förstås somna alldeles för sent och vaknade klockan två dagen därpå som vanligt. Suck. Kampen går vidare.
Aah, jag kan inte ens skriva. Armarna lyder mig knappt. Den där tekannan var nog en dålig idé. Ja, hejdå för den här gången då.
---------------------
Uppdatering strax efter klockan tolv. Har just haft det värsta försöka-somna-ligga-vaken-i-timmar-passet nånsin. La mig i sängen vid halvsjutiden -- ja, konstig tid att gå och lägga sig men jag var helt snurrig och jag tänkte att om jag inte kan somna sent på kvällen så kanske det går bättre tidigare. Försökte somna i fem timmar typ (okej, då och då tittade jag på telefonen eller läste lite också, och jag pratade i en halvtimma med mamma också). Nu gav jag upp då jag blev för hungrig och osömnig. Lyckades som en bonus krascha ett gammalt sånt glasunderlag i glas över hela köket när jag skulle ta ut en tekopp ur skåpet och mina knäckemackor med makrill i tomatsås blev äckliga. Hepp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar