- Ginghammönstrat, ja det är väl klassiskt för all del men vet inte om jag vill se ut som en vandrande köksgardin. För gulligt för mig... (Men hundtand har jag alltid gillat.)
- Tältklänningar. Näe jag betackar mig för stora särkar, oftast i material med obefintligt fall, som ser ut att vara sydda för en roblox-gubbe.
- Puffärm. En väldigt intressant detalj på så vis att den å ena sidan signalerar en hyperfemininitet, men å andra sidan gör att man blir två meter bred. Känner mig som en kulstötare utklädd till en bebis typ. Känns som man måste vara riktigt jävla petite för att kunna pull it off.
- Ankelsockor i plasttofflor-trenden som alla tonåringar har, alltså jag blir så provocerad?! Gärna med lite smuts och hål på sockan också! (Iofs, som en protest mot den allmänna konsumtions- och utseendehysterin i samhället så kanske det egentligen är en ganska sympatisk trend)
- De där deprimerande ljusgråbeigea vällingfärgerna
Tummen åt sidan:
- Y2k-retro. Så klart en väldigt bitterljuv återkomst för mig som jojobantade, dagdrömde och grät mig igenom tonåren runt millennieskiftet. Jag hatar inte estetiken rakt av, det finns mycket fint. Minns speciellt de där glittriga minimala partytopparna som liksom var som en draperad snusnäsduk gjord av sammanlänkade metallplattor framtill och på sin höjd satt ihop med några snören baktill. Men självklart skulle jag aldrig sätta på mig en sån själv, varken då eller nu. Överlag minns jag det som ett fruktansvärt kroppschauvinistiskt mode, allt handlade bara om att visa upp sin platta mage, och om man inte hade en platt mage så kunde man dra åt helvete. Kan tänka mig att låna lite material och detaljer här och var (strasskedja runt midjan någon?) men själva "siluetten" har jag redan haft tillräckligt med ågren över tack.
- Raka jeans. Har ju aldrig kommit överens något vidare med jeans p.g.a. "okonventionell" kroppsform, men i de stretchiga skinnyjeansen som nu håller på att försvinna ur modebilden så ser man åtminstone att jag faktiskt har en röv eftersom de formar sig efter kroppen. (Ja, i alla fall när de är nytvättade, sen tappar de ju passformen och börjar hänga efter en halvtimme.) Tycker inte att de mindre figurformade jeansen är fula i sig, och klart att folk är trötta på de tajta jeansen nu efter deras långvariga järngrepp (bokstavligen höhö) om befolkningen. Men just den där kombon med formlösa plagg i stela material är inget jag trivs i själv.
- Converse alltså lol. Läste nånstans att converse är det naturliga steget nu efter de mer "fläskiga" street-inspirerade gympadojerna som varit mer populära ett tag. Men de var ju populära nyss? Converse var ju fan en jädra uniform för bara tio år sen, precis alla mellan tio och trettifem gick runt i dem. Ska de redan bli dominerande igen? De sitter skitfult på mina breda fötter och med tanke på vad det är för typ av sko är de inte särskilt bekväma eller promenadvänliga, noll fjädring. Skor är så tråkigt överlag, pallar inte obekväma skor och alla bekväma skor är så intetsägande, så jag orkar liksom inte engagera mig.
Tummen upp:
- Manchester, och sammet för den delen. (Och alla andra "roliga" material, spets, organza, pvc, fuskpäls, mesh...) Man skulle kanske ha några manchester- eller sammetsbyxor. Hittade ett par svarta manchesterbyxor på secondhand men de måste sys om och vet inte om jag kan.
- Strumpbyxor, alltid. Gärna nätstrumpbyxor.
- Färgmatchat ton i ton. Så fint i t.ex. ljusare indigotoner, tänk jeanskjol med en ljusblå topp t.ex.
- Eller mer "oväntade" färgkombinationer typ grönt och blått, orange och rosa, rött och rosa...
- Knäppning med d-ringar! så kul att det har kommit tillbaks. Gillar väl utility-stilen överlag
- Ok, vet att jag i princip dissade fenomenet skor tidigare men mary janes/kinaskor är ju ganska fint
- att inte bry sig så mycket och ha på sig vad fan som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar