Känns som att jag nästan bara skriver här när jag är ledsen för att jag försökt umgås med Personerna och upplever att det blev fel, och nu har det hänt igen. Men kanske inte borde skriva så mycket om det för då kanske jag börjar gråta igen. Säger bara en sak -- ska aldrig i livet försöka vara nykter vid en sån sammankomst igen, om inte alla är nyktra. Jag hade nån idiotisk idé om att jag skulle vara nyttig och inte dricka alkohol idag igen, hade redan druckit några dagar i rad (inga större mängder visserligen), brukar inte dricka på söndagar etc.. Var dessutom lite inställd på att det inte skulle bli nån alkohol eftersom det var tänkt att vi skulle ha picknick utan medhavda saker, utan bara köpa mat innan i en affär, men vi hamnade i en bar av väderskäl. I alla fall, fuck a bunch of that (nykterhet menar jag). Ja, vissa sociala genier som är fantastiska på att konversera kan komma undan med det, men om man inte dricker så sitter man ju bara där och signalerar att man egentligen inte vill vara där liksom. Ska man hålla käften kan man lika gärna dricka sprit och hålla käften.
Inte för att alkohol alltid hjälper mot den där förhatliga tunghäftan som kommer ibland, det är olika. Det är nog delvis en fråga om förhållanden runtomkring, vilka som är där, vad de pratar om (snälla inte skidåkning), miljön. Idag hade jag lite svårt att hänga med eftersom alla satt runt ett avlångt bord, det var lite bullrigt från gatan invid, dessutom tror jag tyvärr att min hörsel håller på att bli lite kass. Ofta är det som att det blir värre och värre allteftersom, ju mindre man pratar desto mer fastnar man i sitt huvud och så blir man ännu tystare. Jag tror också att det kan vara en fråga om hjärnans tillstånd just den dagen. Jag kan ha dagar där jag känner mig snabbtänkt och då kan jag få in relativt många serve:ar i konversationen, men ibland är man bara för trög för att kunna få ur sig ett jävla ord. Konversation, speciellt i stor grupp, kräver att man är lite alert så man kan samordna info som kommer från alla håll samtidigt och snabbt göra nåt vettigt av den (vilket ju inte brukar vara nån paradgren för oss som befinner oss på det gamla go'a Spektrumet). Och ja, om det är en fråga om att man känner sig lite slö i huvudet just den dagen, så hjälper ju alkohol inte med det, utan tvärtom. Är det bara en fråga om nerver så är det ju annorlunda, då kan alkohol funka finfint.
Försöker tänka att 1. de andra tänker nog inte så mycket på att jag är tyst (har nämligen en tendens, varenda gång sånt här händer, att katastroftänka att det har nog är slutet på hela mitt sociala liv och jag aldrig kommer bli bjuden nånstans igen), och 2. att jag liksom inte är skyldig dem nåt (t.ex. att vara spirituell och rolig att umgås med), på samma sätt som de inte är skyldiga mig nåt, eftersom vi inte är särskilt nära vänner. Den där sista tanken känns mer bitterljuv än egentligen tröstande. Jag har inga nära vänner. Jag kanske borde skaffa några men har ingen aning om hur. Om det hjälper mot att vara såhär jävla piss-ledsen som jag är nu, så hade ju det varit bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar