ryska boklistan

Hej här kommer en lista på alla böcker jag läst på ryska hittills. Det är väl mest sånt jag hittat på biblioteket så blir lite blandad kompott när det gäller genre.

 

Normal People av Sally Rooney (översättning från engelska, Нормальные люди)

Som första bok att stava sig igenom på ett främmande språk när man ligger på den där tafatta B1-nivån var den väl ett ganska bra val, eftersom den är översatt (innebär ofta att språket blir enklare och mindre idiomatiskt), handlar om vardagliga ämnen och innehåller mycket dialog. Som läsupplevelse var den klart okej. Jag gillade den kvinnliga huvudpersonen Marianne, som haft en taskig barndom men tar sig fram i livet på ren begåvning och driv, och hanterar relationer med diverse svin till killar genom att trycka ner sina känslor. Hon känns realistisk, komplex och lite relatable (även om jag själv inte är nån duktiga flickan/overachiever/anorexi-typ och inte hade en värdelös familj). Däremot den manliga huvudpersonen Connell känns lite som en romantisk/sexuell fantasi för mig -- lite som att Sally Rooney satte sig ner vid laptopen och ba "Hmm, få se nu, vilken sorts pojkvän skulle jag vilja ha?". Alltså är Connell jättesmart, jättesnygg, känslig, kreativ, randomly jättebra på allt möjligt inkl. fotboll, biljard samt att meka med bilar, fattar poängen med Jane Austen, arbetarklassbördig, kommunist etc. etc.. Men det må väl vara hänt. 

Guards! Guards! av Terry Pratchett (översättning från engelska, Стража! Стража!)

Fick i present av syster som fint nog kom ihåg att jag läste en del böcker från Discworld-serien som barn. Det här var nog dessutom den första jag läste av de böckerna så det var ett lite kul återseende. Ur en språkinlärningssynpunkt tycker jag att såna här äventyrsromaner (sci-fi, fantasy och så vidare) kan vara lite jobbiga ibland eftersom det händer så mycket hela tiden och det är lite svårt att hänga med om man inte fattar vartenda ord.

 

Ryssen kommer! (Рюссен коммер!) av Liza Alexandrova-Zorina

Den här finns inte i svensk översättning vad jag vet. Författaren bor i Sverige sen några år tillbaka och har kommit ut med ett par reportageböcker på svenska som fått en del uppmärksamhet. Verkligen intressant bok. Den handlar om en kvinna i 35-årsåldern (en sort autofiktion-version av författaren själv, tror jag) som kommer till Sverige som politisk flykting från Ryssland efter att ha varit verksam som politisk aktivist och blivit trakasserad av polisen. Boken tar upp ämnen som misslyckade dejter med svenska män, kulturkrockar med den svenska vänstern (både den nya woke-vänstern och den äldre proggvänstern), synen på muslimer i Sverige, den undre ryskspråkiga världen i Sverige med mycket mera -- ja väldigt mycket kläms in på de cirka 400 sidorna. Allt genom ett sorts utifrånperspektiv som man inte är så van vid som majoritetssvensk. Boken är skriven på en sorts enkel, effektiv journalistisk prosa som lämpar sig ganska bra för språkinlärning.

 

The Girl You Left Behind av Jojo Moyes (översättning från engelska, Девушка, которую ты покинул)

Tänkte väl att jag skulle läsa nåt mer lättsamt men tji fick jag. Jojo Moyes författarskap brukar tydligen sorteras in i genren "romantik", vilket jag i min enfald trodde att det skulle innebära mer eh... romantik? I stället upptas första tredjedelen del av boken av en deprimerande berättelse om en ung kvinna som försöker överleva i första världskrigets tyskockuperade Frankrike. Resten utspelar sig i London på 2000-talet där en annan ung deppig kvinna är förlamad av sorg över sin sedan två år bortgångne make, sen träffar hon en snygg amerikan och känslor uppstår. Sen är det en massa spring fram och tillbaka kring en viss målning, föreställande den första tjejen (fransyskan), som finns hemma hos den unga änkan och har ett stort affektionsvärde för henne p.g.a. att framlidne maken fick den i present av en mystisk tant, men som eventuellt har stulits i nåt läge. Den snygga amerikanen jobbar nämligen med utredning av konststölder som begicks av nazister, vilket sedermera gör att de båda hamnar på varsin sida i en påfrestande rättegång. De unga tu får så klart varandra efter cirka 70 000 turer kring den där tavlan. Huvudpersonen (änkan) är en ganska präktig, trist figur enligt mig och det är som sagt ganska magert i faktisk romantikväg. (Med romantik menar jag alltså långsam uppbyggnad av attraktion, pirriga kyss-scener o.s.v..) Däremot bjuds det på en långdragen våldtäktig feelbad-sexscen i den första delen av boken.

 

The Queen's Gambit av Walter Tevis (översättning från engelska, Ход королевы)

Ja, alltså den där boken om schackgeni-tjejen som blev en teveserie med Anya Taylor-Joy (ej sett). Blev positivt överraskad. Ändå häpnadsväckande att en bok som kom ut 1983 kan innehålla ett såhär inkännande och klichébefriat porträtt av en ung flicka med autism (för det hade hon väl ändå?), särbegåvning och ordentliga mängder trauma. Det kanske i och för sig var lättare att skriva vettigt om den kombon eftersom det inte ens fanns några stereotyper kring det då, när Saga Norén/Lisbeth Salamander och deras jävla läderbrallor inte ens var påtänkta. Lite kul att läsa den just på ryska också eftersom ryssar och Sovjetunionen spelar en viss roll i berättelsen.

 

Roza (Роза) av Oksana Vasiakina

Oksana Vasiakina är född 1989 in i en arbetarklassfamilj i en håla i Sibirien. Hon har skrivit en serie böcker om olika personer i hennes närmaste familj, som alla dött relativt unga. En av dem kom nyligen ut på svenska under titeln Sår. Den cirka 200 sidor korta Roza (kan översättas som Ros eller Rosen) handlar om Oksana Vasjakinas moster Svetlana som gick bort i tuberkulos, en tyvärr relativt vanlig sjukdom i dagens Ryssland. Berättelsen om Svetlanas livsöde blandas med bitar ur författarens eget liv, reflektioner över deras likheter och essäistiska utvikningar om tuberkulosens kulturhistoria med mera. Boken är poetiskt långsam, bitvis rörande och bitvis lite småseg. Den livsbejakande och nöjeslystna men olycksdrabbade Svetlana, som inte trivs med att arbeta och bor hela sitt korta liv i lägenheten hemma hos sin mor, skildras på ett sammansatt och kärleksfullt sätt.

 

Metro 2033 (Метро 2033) av Dmitrij Gluchovskij

Denna tegelsten är första delen av den postapokalyptiska Metro-serien. Sci-fi (antar att den klassificeras så?) är inget jag brukar läsa men jag fick den rekommenderad av en bekant. Ett våldsamt och dystert äventyr med vissa filosofiska undertoner och ett lite hoppfullt slut. (Spoiler: Jag kände på mig att de där svarta mutant-filurerna egentligen var snälla hela tiden.)

 

Läser nu: Vremeubezjisjtje (Времеубежище) av Georgi Gospodinov (översättning från bulgariska, den utgavs i svensk översättning med titeln Tidstillflykt. Titeln är samma på bulgariska som på ryska.)

Detta är tydligen den första boken som översatts till svenska från bulgariska på ungefär 70 år, vilket är lite kul. Den fick dock en del uppmärksamhet i Sverige när den kom ut häromåret, välförtjänt tycker jag, så kanske det blir ett uppsving för bulgarisk litteratur nu. Den kretsar löst kring en excentrisk demensläkare som är besatt av att återskapa olika tidsåldrar i de ålderdomshem som han bygger, en idé som blir alltmer populär vilket efterhand leder till att alla Europas länder väljer att gå tillbaka till olika tider i historien. Handlingen känns dock mest som en ursäkt, och texten är mer av en essä full av utvikningar med teman som minne, nostalgi, Europas 1900-tal, vad det är att vara människa i största allmänhet o.s.v.. Jag gillar boken som fan på en textnivå liksom, det är sån där text som man bara vill drunkna i.