tisdag 2 oktober 2018

dan före kanelbulleafton

Nån gång i somras kom jag på att det kan bli en sorts instant poesi om man bara hittar på oväntade kombinationer av adjektiv och substantiv.

det lakoniska gräset
den tankspridda himlen
de ängsliga prästkragarna

Nu är det inte sommar längre tack och lov. Usch vad jobbig den där värmeböljan var, blev helt deprimerad. Jag har lika mycket noja som alla andra medelklassmänniskor med vaga vänstersympatier för klimatet (och fascismens frammarsch och allt annat otäckt som håller på att hända, fast jag blir rätt trött på de känslorna hos mig själv också, orkar inte gå in på varför just nu) men jag tror nog mer det var vädret än klimatet jag mådde dåligt av. Aldrig kunnat njuta av värme och sol. Får en sån ödslig känsla av den typen av väder, det känns fejkat som en glättig yta över en avgrund på nåt sätt. När det är mulet eller regnar, som nu, känns världen liksom mer närvarande.
Har blivit av med mitt lilla jobb. Jobbar sista dagen på fredag. Har alltid hatat att söka jobb (eller tanken på det snarare, har väl aldrig gjort några ordentliga försök egentligen) men på ett sätt tycker jag att det är lite spännande den här gången. Och jobbet jag har haft har ju känts lite mer som ett låtsasjobb/välgörenhetsarrangemang och det är väl inte helt optimalt att vara anställd av en kompis på det här sättet så det var väl lika bra att det tog slut, även om jag är väldigt glad över att ha fått möjligheten.
Men undrar verkligen om jag klarar av att jobba heltid egentligen. Verkar som att deltid nästan aldrig efterfrågas av arbetsgivare och om jag jobbar lika lite som jag gjort det här året lär jag ju aldrig kunna tjäna tillräckligt med pengar för att fixa egen bostad. Så det vore bra om jag bara kunde "bita ihop" och bli normal liksom, men tyvärr tror jag inte det funkar så med hänvisning till tidigare erfarenhet. Idag har jag varit uppe sen innan klockan åtta för en gångs skull (försöker göra "ett ryck" med dygnsrytmen för 7812368:e gången i mitt liv) och har varit seg hela dagen och känner mig halvdöd. Hur ska man hinna nåt annat? Träning? Fritidsintressen är väl bara att glömma. Kommer ligga och stirra upp i taket hela helgerna. JAJA borde väl inte skriva om alla mina svagheter för då googlar väl nån potentiell arbetsgivare vips upp det. Nu orkar jag inte babbla mer.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar