Det där med att inte dricka alkohol hemma i augusti sket det sig med ganska omgående. Eller ja, jag ångrade mig redan i förväg och la ner det. Tänkte att nu när jag ska tillbaka till jobbet, vilket jag inte var så jättepeppad på, så orkar jag inte köra nån duktighets-drive samtidigt. Och nu har jag precis druckit alkohol för femte dagen i rad lol. Tog en sån där aluminiumburk bubbelvin (de är så praktiska) till min kvällsmat så här en måndag. Och i helgen har jag haft två sociala tillfällen i rad. Och i fredags var det fredag. Och i torsdags kom jag hem från stämman i bostadsrättsföreningen och tänkte att jag var värd ett glas vin. Tänker att jag kan dokumentera mitt drickande här så har jag åtminstone koll på det. Kommer inte att vara nykter i september heller, kanske oktober. Men, eventuellt kan jag dra ner på mängden alkohol jag dricker när jag är hemma så jag håller det under två enheter. Nästa helg ska jag på nån oklar släktträff i Värmland, så det är väldigt mycket spring just nu. Längtar efter en helg utan att träffa folk men man får ju vara tacksam för att man blir inbjuden här och där.
I lördags skulle jag ha ett par sociala aktiviteter med Personerna från Sammanhanget (skulle gärna berätta mer än så men vill väl försöka hålla det lite anonymt). På den första aktiviteten, som var av lek-karaktär, så var det bara den där personen som jag blev lite besatt av och fick ett psykbryt över i våras, plus jag och en person till. Jag hade en märkligt tung känsla i bröstet i flera dagar inför det hela, var liksom säker på att det skulle bli jobbigt och weird stämning och så vidare eftersom vi var så få (även om den ytterligare personen som var med oftast är väldigt pratsam och easy going av sig). Vet inte varför det blir sådär, jag bara gör en jättestor grej av det hela och liksom tror att alla hatar mig eller att jag är jobbig att umgås med eller nåt. Det blev tvärtom ganska trevligt och sen åt vi middag på restaurang och då var ytterligare två personer med, sen gick vi vidare till en pub också och satt där ett par timmar.
Jag tycker det känns lite synd att man inte bara kan delta i ett socialt sammanhang, eventuellt ha hyfsat trevligt och sen bara gå hem och gå vidare med sitt liv, utan att i sin ensamhet under de följande dagarna älta sönder allt som sades och gjordes. Det är som att allting i efterhand växer till ett stort elakt monster. Tror nästan att det är värre med ältandet ibland om jag faktiskt har haft trevligt, lyckats prata lite och inte fastnat så jättefarligt mycket i mitt huvud som jag kan göra i vissa sociala sammanhang. Just för att jag, om jag nu upplever att det gått bra på den sociala fronten, liksom blir så upphetsad och måste spela upp allting från minnet igen. Och så råkar jag kanske komma ihåg nån random grej jag sa och få för mig att det var dumt och att folk tyckte det var weird. Förra gången jag träffade dem (också en lekaktivitet följt av middag) gick det väl halvbra -- minns att jag gick runt och tänkte "jag är ett träd, jag är ett träd, jag är ett träd" bara för att försöka lugna ner mig och kanske fick ur mig fem meningar under hela kvällen. Efter en sån erfarenhet är det kanske inte lika mycket att gå runt och fundera över. Den inputen stämmer bara rätt och slätt överens med grundteorin, som är att jag inte är kul på fest. Då kan jag bara gå tillbaka till mitt tråkiga gamla liv och inte tänka så mycket mer på det. Går det "bra" (eller katastrofalt dåligt som den där gången i maj) är det tydligen värre.
ja nu får jag försöka gå och lägga mig, har ett tidigt möte i morgon.
* Ej diagnostiserad men tror jag skulle kvala faktiskt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar