Häromdagen satt jag och skrev ner en sammanfattning av olika tekniker som i viss mån funkat, eller som jag hoppas kommer att funka för att öka min produktivitet. Jag har ju haft ganska stora problem med prokrastinering/uppskjutningsbeteende i mitt liv, kan man säga. (Ett beteende som väl är en del av en större problembild.) Jag har gått i KBT för det, vilket inte producerade några tydliga resultat, kanske för att jag inte riktigt var redo att göra några stora förändringar och kanske för att det blev lite fel med personkemin mellan mig och terapeuten. (Men jag blev remitterad vidare till neuropsykiatrisk utvärdering vilket resulterade i en diagnos som ändå har viss del i att mitt liv ser ut som det gör idag.)
En stor grej som leder till prokrastinering och brist på produktivitet för mig tror jag är att jag verkligen är rädd för rädsla, eller för att få adrenalinpåslag eller vad man ska säga (obs, vill reservera mig för att jag inte är neurobiolog eller vad det nu heter så jag vet inte om det bara är just adrenalin jag tycker är otäckt). Jag undviker allt som kan vara ångest- eller skräckframkallande det in i det längsta. Ett av mina produktivitetstips till mig själv var "sluta var så rädd för adrenalinpåslag, se det som en gratis drog i stället".
För en del människor verkar verkligen ÄLSKA adrenalin, vilket känns så orättvist på nåt sätt. Vad lätt deras liv måste vara om de upplever sin vardag som så spänningsfattig att de måste titta på skräckfilmer eller betala dryga pengar för att hoppa ner från diverse flygplan bara för att stilla sin äventyrslusta. Medan jag sitter här och typ får hjärtklappning av att skicka nåt Viktigt Mejl till nån auktoritetsperson eller få kuvert från olika läskiga myndigheter, vilket resulterar i att jag skjuter upp viktiga saker i månader och år. Jag fick sluta titta på Breaking Bad mitt i säsong tre för jag ORKADE bara inte längre -- har så svårt att förstå vad folk får ut av det, den överdrivna nagelbitar-stämningen hela tiden? Jag har nog av mina egna problem.
Blir lite "snillen spekulerar" nu minst sagt, men jag funderar på om jag verkligen är överkänslig mot adrenalin? Jag var hos tandläkaren en gång och gjorde ett större ingrepp vilket krävde typ 7 bedövningssprutor (jag tappade räkningen), och sen sa tandsköterskan att det var adrenalin i sprutorna så jag skulle göra mig beredd på att få lite hjärtklappning eller liknande. Sen började jag skaka som fan och hela kroppen bara spändes till och från i vågor (tänk hur man skakar när man fryser riktigt mycket). Sköterskan såg bekymrad ut och började stryka mig över armen och prata lugnande med mig och det lugnade väl ner sig efter ett par minuter, men jag fick liksom "mindfulnessa" mig igenom hela ingreppet och tillämpa nån sorts aktiv avslappning för att kunna ligga någotsånär stilla. Vet i och för sig inte hur ovanlig den typen av reaktion är.
I alla fall, ska försöka lyda mitt eget råd och se det som en gratis drog i stället (ja tänk vilka intressanta upplevelser kroppen bjuder på ibland). Det brukar ju kännas skönt efteråt, i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar