Usch, jag "delade" ett blogginlägg på Facebook idag, men jag var tvungen att ta bort det sen. Alltså inte nåt av mina egna blogginlägg, utan ett som nån annan skrivit som jag tyckte var bra. Men sen kunde jag typ... inte stå för det? Eller det kändes så konstigt att uttrycka nån sorts åsikt i det forumet. Jag har haft mitt Fb-konto aktivt i några månader nu och har en handfull vänner, mest släktingar och ett par udda gamla bekanta jag inte pratat med på hundra år som lägger upp bilder på sina barn som jag aldrig träffat. Men har ingen aning om vad jag ska lägga upp där. Bäst att låta bli tills vidare, antar jag.
Med exjobbet känns allt så där weird och osäkert nu igen. Det har blivit som ett sorts normaltillstånd antar jag. Det där mötet vi skulle ha verkar ha runnit ut i sanden eftersom examinatorn inte svarat på mejl och jag inte pallar att tjata. Ja ja, så länge de inte uttryckligen kastar ut mig så får jag väl vara kvar och jobba på att bli färdig. I min gamla vanliga snigeltakt.
Tror jag har Concerta-rebound, känner mig helt avslagen och låg. Eller så var det det där med Facebook som bara släckte hela min livsgnista. Är också lite trött på att kastas mellan hopp och förtvivlan hela tiden. "Men lägg på ett kol i stället för att sitta här och gnälla då, din jävla sopa", säger du då och där har du sannerligen en poäng. Au revoir!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar