konsten att utnyttja sin tvångsmässighet på rätt sätt

Jag har börjat springa, lol. Har alltså skaffat en ny tvångsmässighet som säger att jag måste ut och jogga två varv kring kvarteret varannan dag. (Eller, har bara kört varannan dag i nån vecka, så det kanske är för tidigt att kalla det en ny vana, men i alla fall. Har hållit på i en månad eller så totalt med springeriet.) Sen kör jag några "styrkeövningar" – några tjejarmhävningar, ett par utfall. Kan inte fler sorter och orkar inte dyka in i träningsdjungeln på internet så det får räcka tills vidare.
Jag tror detta kan vara rätt väg att gå med träning, att ha det som en tvångsmässighet. För kul är det ju verkligen inte. Jag hatar kanske inte att springa längre på det sättet jag alltid gjort tidigare, där jag ville dö efter tio sekunder, men jag är inte i närheten av att njuta av det. Jag tycker mig ha hört folk som lyckas upprätthålla sina träningsvanor säga liknande saker: att det är "som att borsta tänderna". Man måste få det gjort, annars känns nånting fel. Sen verkar det ju visserligen finnas en del som verkligen gillar det också, God bless 'em.
Jag har en tendens till att vara tvångsmässig kring en del saker. Förmodligen inte mer än de flesta, men jag har nån lite omständlig duschrutin jag ska ta mig igenom varje gång och så där. Tanken på att duscha utan att tvätta håret ger mig fortfarande lite småpanik. Sen kan jag bli tvångig när det gäller "kul" saker också, typ min nagellackshobby. Inför jul, nyår, min födelsedag etcetera går jag alltid runt och tänker på vad jag ska ha på naglarna. Sen blir det alltid för stressigt med olika saker man ska hinna med och så hinner jag inte fixa naglarna ändå, alternativt sitter uppe mitt i natten innan julafton för att fixa de där naglarna med rött och grönt glitter och det ena med det andra. Fast nu för tiden är jag tvångsmässig kring att gå och lägga mig innan klockan ett – okej, jag håller kanske på att släppa taget lite om den, men det blir sällan efter klockan två i alla fall – så att sitta uppe på natten och måla naglarna blir det inte så mycket med längre.
Jag försöker påminna mig själv om att det ska vara en hobby och det ska vara roligt och att jag aldrig måste. Problemet är bara att det lätt inte blir av alls om man inte känner att man måste. I alla fall, vi får se om jag kan skaffa fler tvång kring "nyttigare" saker i livet och om det kan ta mig framåt.