DE EEEE INTE EN TRIFTONG WÄÄÄRGH

En gång såg jag På spåret och staden de var på väg till var Seoul. En ledtråd var att det var "världens enda huvudstad med en triftong i namnet". Eftersom jag hört samma missuppfattning nån annanstans nyss så tänkte jag att jag måste skriva ett surt blogginlägg om det! Obs är ej lingvist så det kanske blir lite fel nånstans och det kommer att bli väldigt Wikipedia-baserat (tar villigt emot kritik).
En diftong (länk till engelska Wikipedia-sidan) är alltså när man har en glidning mellan två vokaler inom en stavelse. Standardsvenska anses oftast inte ha några diftonger men engelska har några stycken, som i orden cow eller high. Dessa har, för att försöka jobba med IPA, glidningar från [a] till [ʊ] respektive från [a] till [ɪ]. En triftong är samma sak fast man har tre vokaler med glidningar mellan, fortfarande i samma stavelse. Triftongernas existens i engelskan verkar vara lite omdebatterad men engelska Wikipedia-sidan anger t.ex. det engelska ordet fire, uttalat med "received pronunciation" alltså sån där engelsk fin-engelska (tänk Stephen Fry), som ett exempel. Det skulle då ha en glidning från [a] till [ɪ] till [ə]. I spanskan ges sista stavelsen i ordet Uruguay som ett exempel, med glidningen [u] till [a] till [i].
Det är alltså, hursomhelst, helt och hållet en fråga om uttal. Att ordet Seoul stavas med tre stycken bokstäver som oftast brukar beteckna vokalljud i rad är inte relevant i sig. Namnet brukar väl ofta uttalas som en stavelse med nån sorts diftong i mitten. Tror att engelskspråkiga uttalar det homofont med soul, och vi svenskar säger nåt i stil med /söul/. Tror det var ganska vanligt att stava det Söul här i Sverige förr i tiden, förresten? Det ursprungliga koreanska uttalet är dock tvåstavigt [sʌ.ul] (källa engelska Wikipedia-artikeln om Seoul, punkten betecknar stavelsegräns) och där finns varken triftonger eller diftonger i sikte. I stavningen med romerska bokstäver betecknar eo den första vokalen och u den andra.
Kan tycka att det är lite småkonstigt att detta slank igenom med tanke på att Fredrik Lindström är språkvetare i grunden och supposedly var antagen som doktorand i nordiska språk vid Stockholms universitet? Men fonetik kanske inte var hans grej, eller så hade han annat för sig än att faktagranska frågorna.