Mina senaste möten med direktförsäljningsbranschen

De senaste veckorna har jag haft lite problem med telemarketing och annan direktförsäljning. Eftersom jag är så jävla mesig och socialt inkompetent har jag jättesvårt att säga nej -- och det blir ännu svårare nuförtiden när de inte ens frågar utan bara pratar på som om det var självklart att man ville ha varan/tjänsten. Jag tycker så synd om de stackars ungdomarna som tvingas in i det här också, kan inte föreställa mig nåt värre jobb. Jag har bl.a. redan i flera år autogirerat 50 spänn i månaden för nån "värdesaksförsäkring" jag absolut inte har nån användning för. "Varför anmäler du dig inte till Nix då?" frågar sig vän av ordning och där har hen nog en bra poäng (fast jag har hört nånstans att det inte funkar längre?). Här är i alla fall ett urval av de senaste fadäserna (varning, lång och ointressant text):

Pure Cosmetics och Pure Face Club
En tjej ringde och höll en lång inövad monolog om prenumerationer på hudvård och smink och att jag skulle få gratis startpaket och kunde säga upp prenumerationen när jag ville. Smink är ju kul och om det är gratis så är det väl ingen fara, tänkte jag. Några veckor senare kom ett par paket på posten, ett med två ansiktsmasker i portionsförpackning och ett med en sminkpalett. Det fanns en avsändaradress som låg i Nederländerna. Jag försökte ta reda på hur jag skulle säga upp det genom att läsa alla papper de hade skickat med och blev först lite skraj när jag såg att det stod att man kunde sköta kundärenden via en dygnet runt-öppen telefontjänst som kostade typ 7 kr i minuten, men sen såg jag att de hade en vanlig kundtjänst också. Jag ringde, de var ganska tillmötesgående och ett par minuter senare hade jag lyckats avbeställa tjänsten. Ingen skada skedd alltså.
Lite bilder på paletten, i konsumentupplysningssyfte:

Hyfsat gedigen känsla på själva förpackningen, spegel i locket och nån sorts "fot" baktill så man kan ska kunna stödja upp den, som en fotoram (?). Färgurvalet var lite speciellt -- både en gul, en rosa och en limegrön ögonskugga, men ovanligt få "traditionella" färger som typ grålila. Läppglansen var frostiga på ett lite daterat 90-talssätt. Jag sminkar mig väldigt sällan men vill komma igång lite med det, nån användning kanske jag lyckas få av paletten. Har inte testat ansiktsmaskerna.

Solbrun Beta AB
Det här var en lite tråkigare historia. Jag kommer inte ihåg så mycket av samtalet, bara att det gick ganska fort och att det enda jag hann säga var typ "öhh" och "okej". De erbjöd nån sorts piller som ska maximera solbrännan, vilket jag kände intensivt att jag inte ville ha, och första försändelsen skulle kosta 39:90. Jag lyckades ändå inte säga nej, tänkte lite dimmigt att ja ja 40 spänn är i alla fall inte nån katastrof och jag får avbeställa det så fort jag kommer hem från resan, vilket var en semesterresa jag skulle iväg på och var lite stressad inför. När jag kom hem låg paketet där med tillhörande faktura. Jag ringde upp och bad om att få säga upp prenumerationen, vilket de gick med på utan motfrågor, men de sa att jag redan hade en försändelse planerad till några dagar senare och det var för sent för att tacka nej. Nästa paket skulle kosta 299 kr. Nu har jag fått det också, slängt alla piller i papperskorgen, betalat fakturan och är glad över att lägga detta bakom mig. Inte jättekul att betala 340 kr för ingenting om man som jag har några få tusenlappar att röra mig med varje månad efter att räkningarna är betalda, men samtidigt ingen katastrof.

Sightsavers
Jag var och hälsade på hos mina föräldrar som bor i ett ganska välbeställt villaområde och var för tillfället ensam i huset och höll på att dammsuga. Det ringde på dörren och jag blev lite nervös men bestämde mig för att öppna i alla fall ifall det skulle vara nåt viktigt. Det var en ung tjej från Sightsavers som är en välgörenhet som arbetar med att förhindra att folk blir synskadade i fattiga länder. Jag hade sett reklamen på Youtube och tänkt att det verkade vara en vettig välgörenhet. Jag förklarade att jag inte bodde i huset, hon frågade hur gammal jag var, jag svarade "tretti" och hon sa att då gick det bra i alla fall.
Hon förklarade vad organisationen gjorde och bad sen om mitt leg som jag sprang och hämtade och om mitt banknummer så jag fick springa och hämta min digipass och logga in på banken på mina föräldrars dator och kolla. Var hela tiden lite stressad av rädsla för att mina föräldrar skulle komma hem och se mig i den här situationen, vi har pratat tidigare om mina problem med att säga nej till försäljare och de har sagt att jag måste bli bättre på att stå på mig så det skulle kännas pinsamt. Hon niade mig hela tiden, vilket jag hatar men förstås inte vågade protestera mot, och försökte småprata vilket jag har svårt för i den situationen (gav bl.a. komplimanger för både min tröja och mitt nagellack). Det slutade med att jag gick med på att autogirera 150 kr i månaden vilket var deras minimibelopp. Det ska gå att avsluta när man vill men jag vet inte hur jag ska göra -- jag har ju ändå råd och det känns lite snålt att avsluta nu när jag faktiskt tycker att det är en rimlig grej att ge pengar till.

Nån mobiloperatör
Kommer inte ihåg namnet, hade inte hört talas om företaget tidigare tror jag? Detta ägde rum samma dag som detta skrivs. Jag blev stoppad av en välmejkad ung tjej när jag var på väg in i mataffären -- jag tittade ner i marken, hon ställde sig i vägen för mig och böjde sig ner och försökte titta mig i ansiktet. Hon ställde frågor om mitt mobilabonnemang och sen förklarade hon att de erbjöd en mobiltelefon och en iPad (egentligen en surfplatta av ett annat märke) för 399 kr i månaden. Hon tog mitt leg för att kunna kolla upp nånting med mitt nuvarande abonnemang (Telenor, 99 kr). I vanlig ordning frågade hon aldrig om jag ville ha det utan babblade på som om det var självklart. I själva verket är jag ganska nöjd med mitt billiga abonnemang då jag pratar och sms:ar väldigt lite, telefonen vill jag i och för sig byta ut framöver men surfplatta har jag verkligen inget behov av. Tjejen engagerade även sin manliga kollega som var väldigt charmig och trevlig och de pratade i säkert 10 minuter med mig som bara ville därifrån. Till slut lyckades jag göra en kraftansträngning för att ta mig ur situationen och ungefär följande utbyte ägde rum.
Jag: Kan jag bara få mitt leg så jag kan gå
Killen: *kaskad av säljsnack*
Jag (nästan med gråten i halsen): Ja men jag vill inte.
Killen (ser ledsen ut): Okej.
Jag var helt uppskruvad i ett par timmar efteråt, jag kände mig som om jag betett mig illa mot de trevliga ungdomarna på nåt sätt. Det är så sällan nån ens pratar med mig så det är väl lite därför som det tar sig så stora proportioner i känslolivet också. Hursomhelst lyckades jag i alla fall säga nej. Baby steps, antar jag.