Slösurfade in på den kreddiga webbtidningen Rodeo och råkade läsa det här blogginlägget på en modeblogg med lite mer intellektuell inriktning som jag tycker är lite intressant ibland. Läste inte ens inlägget ordentligt, slösurfade som sagt bara, men det handlar om skribentens inställning till personlig stil och mode. Sen råkade jag se att författaren listade "att vara smal" som en av de saker hon tyckte var snyggast. Det var nog tänkt att vara självreflekterande och "brutalt ärligt", längre ner kommer en textsnutt om hur synd det ju är att man ofta tycker att snygg stil handlar om sånt folk har begränsade möjligheter att påverka, typ kroppsstorlek, hår- och hudkvalitet. Ja ja, okej I guess. Senare i inlägget står det nåt om att författaren känner sig som snyggast när hon har "konkav mage".
Jag funderade på att lämna en syrlig kommentar och fråga om textförfattaren skulle inkludera "att vara vit" och/eller "att inte ha några synliga funktionshinder" på sin lista över saker som är snygga om hon nu nånstans innerst inne hade tyckt det. De sakerna premieras ju också av skönhetsnormer och modebranschen så det kanske inte är jättekonstigt om man internaliserat dem som snygghetsideal, men det hade ändå uppfattats som ganska otrevligt och hänsynslöst att bara skriva det rakt ut. Inte för att jag vill jämställa tjockhet ur ett förtrycksperspektiv med att vara rasifierad eller funktionshindrad men... det tål väl ändå att tänkas på lite, att man bara kan häva ur sig sånt hur lättvindigt som helst? Sen tänkte jag bara "fuck it", jag ångrar mig alltid när jag ventilerar åsikter på internet.
Jag är inte ens så säker på var jag står i den här frågan. Jag har varit mer eller mindre tjock i större delen av mitt liv, ibland s.k. "normalviktig" efter en del bantningsförsök men jag har sannerligen aldrig varit i närheten av att ha en "konkav mage" och just nu är jag som sagt tjockare än nånsin. Jag har hängt en del på fat acceptance-inriktade platser på internet de senaste åren och tyckt att de idéer som kommit fram där är i stort sett vettiga, antar jag? (Här är en bra amerikansk FA-blogg och instagramkontot Fetkvinna är en bra påminnelse för den som tvivlar på att fettfobi finns och genomsyrar våra liv.)
Samtidigt kan jag känna att det är lite "lättkränkt" av mig att reagera på sånt här, det finns väl värre saker i världen. Och en del saker i FA-världen känns lite jobbiga, som det här med att man ska älska sig själv så mycket och jobba bort sin fantasy of being thin. Jag och min fantasy of being thin trivs bra ihop, tack :( Och fatshion tyckte jag var lite kul först men sen tröttnade jag lite på att alla bloggade om samma polyestertrasor från Asos Curve.
Jag kan även känna att... vad är en bal på slottet. Ska det här med "mode" vara nåt att ha? Nej, min kropp kan inte befinnas dekorativ och modemässigt relevant i nuläget men det kanske inte är så jävla mycket att stå efter egentligen. Smalisarna kan få ha sitt mode i fred vad mig anbelangar, jag har märkt att jag har blivit mindre klädintresserad med åren. Jag har en estetisk ådra på sätt och vis och vill väl fortfarande klä mig på ett sätt som känns fint och roligt och som fungerar i mitt liv, men kläder är inte mitt största intresse idag, så jag personligen gråter inte blod över att modevärlden inte är inkluderande mot just mig. Men jag är å andra sidan inte den enda tjockisen i världen.
Edit: Nu tittade jag in på blogginlägget i fråga igen och det verkar som att delarna jag reagerade på redan har tagits bort innan jag publicerat det här inlägget. Kul att se att bloggaren ändå ville vara lite mer hänsynsfull. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar