Tuttarna del 2

Okej, tänkte skriva lite mer om det här med att vara tjock med små bröst och kanske lite mer om kläd-aspekten av det då.
Behå eller inte? Tja, i mitt fall så har jag inte valet att ha en "riktig" behå, alltså ett sånt där raffinerat bröstfängelse med bygel och formpressade kupor och vaddering och sånt, eftersom de inte finns i närheten av min storlek. Jag vet inte vad jag skulle ha för storlek, typ 120AAA--- eller nåt? Höhö :( [ETA: Jag har mätt nu och tror jag ligger på ca 100AA] Dessutom sitter töttarna så långt isär så passformen skulle väl ändå bli fel.
Det jag eventuellt kan ha är ju olika varianter på bygellösa behåtoppar med eller utan separata kupor, antingen ovadderade eller med uttagbar vaddering. Alltså typ såna här:

Alla bilder från H&M. Som är väldigt förtjusta i att sälja såna här i tvåpack, tydligen.

Eller ja, jag skulle kunna ha det, om inte kedjorna envisades med att bara göra dem upp till ungefär storlek L (lite pluspoäng till Cubus som har några liknande modeller i XL och en rutten fisk till Lindex som ofta bara gör dem upp till M). Ja, kedjorna gör ju strikt taget inte så många kläder i större storlekar än så, så det är ju inte så konstigt egentligen. Men att det skulle finnas liknande i plussortimenten, eller på Ellos eller Cellbes som för större storlekar i ordinarie sortimenten, händer inte så ofta. Lite synd, eftersom det funnits många söta modeller med fina detaljer ute i handeln på sistone som man hade kunnat få känna sig lite ~*zenzuell och feminin*~ i om andan nån gång skulle falla på, men sånt är livet.
Min approach till detta har väl varit olika under livets gång. Jag hade en period runt, tja, kanske 22 till 26 års ålder?, där jag brukade gå runt i sportbehå-aktiga fast lite nättare toppar i stretchigt syntetmaterial av märket Unno, som jag köpt i Spanien. På den tiden var jag betydligt smalare än jag är nu, ner mot normalvikt-området. Varför? Kanske för att det rundade av formen och begränsade rörelse i bysten, så jag kunde ha tajtare toppar ovanpå utan att känna mig som nån sorts hippie. Men även som en identitetsgrej, att kunna få känna sig som en Tjej. Det kändes väl viktigt då.
Annars har jag väl mest gått utan. Saken är ju nämligen den att jag egentligen tycker att det är hur obekvämt som helst med olika typer av behåliknande plagg. Den där känslan av att ha en sorts rem spänd runt bröstkorgen hela tiden är, för mig som överlag inte är ett fan av hårda tajta kläder, rätt så jobbig. Jag blir väldigt trött efter ett tag, som att jag inte riktigt kan andas ordentligt. Tajta kläder på överkroppen är överlag väldigt obekvämt för mig. Huden där är liksom extra känslig, speciellt på bröstvårtorna. Och det funkar inte riktigt att gå runt så, jag är tillräckligt seg och ofokuserad som det är.
Så jag kör utan. Större delen av året kan man ju ha kofta över och se någotsånär salongsfähig ut ändå, som småbystad. Ska man gå i bara t-shirt eller linne krävs det ett lite noggrannare val av topp -- inget för genomskinligt, lagom tajt, kanske nåt mönster som förvillar ögat. Löst sittande toppar funkar inte så bra som man skulle kunna tro eftersom de ofta lyckas falla väldigt avslöjande över kroppen på nåt sätt (dessutom är det ofta skönare med lite mer kroppsnära kläder om man har mycket fettvalkar och sådär, man slipper hudytor som klibbar mot varandra). Nån gång kanske jag tar på mig nåt behåaktigt ändå om det är varmt ute och jag inte har kvar några toppar som funkar utan behå, har ett par okej varianter jag hittade på Ellos häromåret (säljs inte längre, tyvärr).
Utöver behåns vara eller icke vara vet jag inte riktigt vad jag ska säga om ämnet. Jag har tappat min kläd-mojo ganska mycket de senaste åren, är inte så road av "mode" längre. Mycket är det väl för att jag blivit tjock på riktigt från att ha varit mestadels halvtjock. Dels är det svårare att hitta roliga kläder när man måste ha plusstorlekar, speciellt om man inte vill beställa från utlandet. Dels har jag dragit ner väldigt mycket på mina ambitioner att se dekorativ ut då det inte känns som nån idé i vilket fall. Siktar mest på att ha en garderob som fungerar, att kunna ha kläder till hands som är bekväma och praktiska och inte jättefula.
Vi kan ju alltid prata lite om vad som kan vara "smickrande", även om det är lite småtrist. Men ibland kanske man vill "ta fram sina bästa sidor" och det är väl inget fel med det. Jag brukar väl undvika t-shirtar som är alltför höga i halsen, det ger ett mjukare intryck om man visar lite hud i dekolletage-trakten (lite nyckelben kan man bjuda på, åtminstone). Jag som inte har nån midja och dessutom har kort tjock hals och breda axlar ser jättefyrkantig ut i snäva halsringningar. V-ringat och gärna omlott är ett trick för att skapa intryck av mer kurvor (även om ens avsaknad av klyfta blir väldigt uppenbar i djupa ringningar så ser det liksom... quinnligare ut, om du fattar). Likaså att visa andra delar av kroppen som man är nöjd med (i mitt fall har det väl ofta varit benen, speciellt om jag får ha strumpbyxor på mig).