Status: Kvart över elva på kvällen och jag tror inte att jag gråtit nåt på hela dagen, förrän alldeles nyss, men det var ingen stor gråt. Överlag verkar det väl bli värre på kvällen (igår natt hade jag en lite större gråtattack så det var lite knöligt att somna men gick till slut). Varit på kontoret, varit någotsånär produktiv, gått till gymmet för första gången på nån månad. Annars under dagen har väl stämningarna varierat, från ganska sänkt och ledsen till mittemellan till rentav ganska uppåt, men jag tänker på hela grejen kanske 90 % av tiden.
Jag simulerar diverse konversationer med personen i huvudet hela tiden -- så gör jag alltid, simulerar konversationer med folk i huvudet, så det är inget nytt i sig. Och ibland råkar de "gå bra", d.v.s. att personen i min fantasi inte blir arg eller oförstående, utan är snäll mot mig (haha), och då kan jag var på bra humör en stund. Alltså gud vad stört det här låter. Jag borde nog försöka ta mig till en psykolog och prata om de här problemen, för de är ju inte direkt nya, men ja. Vet inte hur man gör. Usch nu har jag gråten i halsen igen.
Nu under kvällen har det kommit en massa tankar kring alla gamla saker jag skäms för i mitt liv, allt som jag tror verkar konstigt för såna som hen. Det gamla haveriet med studierna och hela vuxenblivandet under ungdomen, detta att jag aldrig haft nåt socialt liv eller nån pojkvän. Hen är en sån där extremt högpresterande, brutalt intelligent typ som bara verkar ha bränt igenom livet i 180 och dessutom socialt väldigt högfungerande, många vänner etc.. Det tycks plåga mig nåt enormt att hen ska få veta allt det där om mig, men samtidigt vill jag också att hen ska få veta, bara för att få det överstökat liksom. Fantiserar om att skicka en bild på diagnos-lappen från neuropsykutredningen. Ja nu vet jag ju inte ens om vi nånsin kommer att ses igen så det kanske inte ens är aktuellt. Men hen vet i alla fall redan att jag inte är nåt vidare på fester. Och om hen fick veta hur jag mår nu skulle hen väl bli äcklad -- jävla psykbrud typ. (Haha "hen" hit och dit... könet på personen kan man väl räkna ut ganska lätt... men jag vill bara försöka hålla det så anonymt det går)
Äh, jag tänkte det skulle vara bra att fortsätta följa upp hur det går med det här psykbrytet dag för dag men nu lyckades jag ju bara börja gråta igen. Annars har jag märkt att just skrivande är nånting som verkar distrahera ganska effektivt från jobbiga tankar men kanske bättre att skriva om annat framöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar