onsdag 26 oktober 2016

Non-scale fail?

Innehållsvarning för bantning, viktsnack och icke hundra procent positivt kroppsprat och sånt.
Jag råkade klicka på nån Youtube-video om viktnedgång, tyckte väl inte den var så intressant och tjejen som pratade verkade lite jobbig så jag tittade inte klart. Hursom, jag lärde mig ett nytt begrepp av videon: NSV, eller Non-Scale Victory. Jo, "victory" är så klart ett väldigt värdeladdat ordval, men tyckte ändå det var ett rätt intressant begrepp. Det är alltså när man upptäcker nån tydlig förändring i kroppen som orsakats av viktnedgången. Till exempel att man märker att ens kläder sitter annorlunda. Eller ett annat exempel som tjejen i videon tog upp: att magfettet plötsligt ryms i ena nypan istället för båda.
Jag märkte häromdagen att jag gått ner ännu ett par kilo, efter att ha legat på en platå i nån månad. Nu ligger jag på kanske 14-15 kilo under startläget i januari (om inte den viktnoteringen bara var en tillfällig dipp). Ändå rätt mycket? Jag är fortfarande tjock, tjockare än jag varit under större delen av mitt vuxna liv. Tjockare än jag nånsin var innan 2011, nån gång. Låg aldrig över 85 kg innan dess, tror jag. Men ändå, 10-15 procent av kroppsvikten. Inte att förakta.
Ändå har jag inte registrerat några NSV alls. Jag ser ju ingen skillnad på hur jag ser ut, men det är ju svårt att ha nån uppfattning sådär om man inte tar bilder i underkläderna hela tiden (har nästan aldrig haft nån aning om hur fan jag ser ut eller hur stor jag är jämfört med andra egentligen, att se bilder har ofta blivit en chock). Har inte märkt att kläderna sitter lösare, direkt? Har bara rymliga kläder i stretchmaterial och kjolar med resårmidja, byxor gav jag upp med för hundra år sen. Häromåret märkte jag att många kläder blivit för tajta (speciellt vid överarmarna) och la undan många av dem, kanske borde jag prova några av dem jag inte använt på ett tag. En annan "omvänd NSV" jag märkte vid den senaste viktuppgångs-spurten var att jag blev tjockare i ansiktet. Tjocka kinder, dubbelhaka, ögonen ser mindre ut. Har det gått tillbaka lite grann? Tja, också svårt att säga.
En sak jag har tänkt på på sistone är att jag misstänker att jag har blivit mjukare i hullet. Det känns som att fettet på rumpan t.ex. var fastare förut. Jag har tänkt att det bara är en ren fråga om åldrande, men det slog mig nyss att viktnedgången kanske haft ett finger med i spelet också. Som en ballong som luften gått ur lite, liksom. Ja, vet inte om jag skulle kalla det en seger direkt. Hursom, vi får hoppas att jag kan ha några av mina gamla kläder snart igen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar